tag:blogger.com,1999:blog-1523534918574051492.post8921546766029937594..comments2023-10-25T11:42:28.092+02:00Comments on Ingemars nya blogg: VÄLFÄRDSSTATENS UPPGÅNG OCH FALLIngemar E. L. Göranssonhttp://www.blogger.com/profile/12457351467164360194noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-1523534918574051492.post-59987947493841659422014-03-27T13:39:46.484+01:002014-03-27T13:39:46.484+01:00Mycket bra skriver Ingemar.
Som havande upplevt h...Mycket bra skriver Ingemar. <br />Som havande upplevt hela den här perioden, i stort sett, den värsta fattigdomen dock enbart genom föräldrars berättelser och erfarenheter, känner sig helt hemma i din beskrivning. <br />Sen tror jag på generationsväxlingens betydelse och det jag brukar kalla "fadermordet", varje generation vill utmönstra vad den föregående gjort och göra allting på ett annat och "modernt" sätt.Kerstinhttp://www.alba.nu/motvallsbloggen/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1523534918574051492.post-55702534857131990892014-02-02T19:59:44.979+01:002014-02-02T19:59:44.979+01:00Varför blev det på detta viset?
Generationsskifte ...Varför blev det på detta viset?<br />Generationsskifte är en intressant förklaring. Vad du säger är att på åttiotalet kom en ny generation in i arbetarrörelsen som inte hade tidigare företrädares personliga minne av kampen mot fattigdom. Eller erfarenhet av grundläggande reformarbete. Istället för pionjärer blev rörelsens företrädare förvaltare. <br />Sen säger du att många blev nöjda med jobbet på sjuttiotalet - varför de reformistiska krafterna slog sig till ro. De ”släppte den ideologiska garden”.<br />Det finns förstås alternativa förklaringar. Ett är att reformerna inte gjorde rörelsens företrädare speciellt nöjda. Tvärtom, reformerna fick inte de avsedda effekterna, exempelvis MBL. Eller så fick reformförslag på båten, löntagarfonder exempelvis. <br />Den nya generationen-argumentet skulle också kunna användas på sjuttiotalets radikaler, exempelvis Olof Palme. De bröt med femtio- och sextiotalets pragmatism. Bosse Ringholm och SSU skrämde upp företagen. Högern via Gösta Bohman sade sig vilja försvara Per Albin Hanssons samarbetsmodell mot den nya radikala generationen.<br />Det som var arbetarrörelsens signum var också förmågan att leverera en stabil arbetsmarknad. På sjuttiotalet och framåt kom lönebildningen att bli allt mer problematisk – vare sig facket eller partiet kunde skapa tidigare decenniers lugna produktiva lunk. <br />Till detta kommer förstås klassiska förklaringar som individualisering (ursprung sextiotalets radikalism) och globaliseringen (den tredje industriella revolutionen, produktivkrafternas utveckling!).<br />Det mest intressanta vore förstås om du kunde hitta några alternativa utvecklingsspår, finns det plats för en ”kontrafaktisk historieskrivning” här? Om Palme haft livvakt? Sten Andersson blivit partiledare? Om partiet hade vunnit valet 1979?<br /><br />PS: Det finns några områden som inte avreglerats - Systembolaget, hyresregleringen, spelpolitiken, LAS. Varför? Stig-Björn Ljunggrenhttps://www.blogger.com/profile/02907775423011548517noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1523534918574051492.post-29173499676969293892014-02-02T14:39:56.051+01:002014-02-02T14:39:56.051+01:00Absolut mitt i prick,,ideologisk skolning,och poli...Absolut mitt i prick,,ideologisk skolning,och politisk medvetenhet,,,<br />Tänker bara hur otroligt modiga arbetarrörelsens pionjärer var när de kring 1900-talets början,,kämpade mot det kompakta motståndet från i stort sett hela samhällsordningen och de grymma ideologiska motståndarna från höger !!!!!!!!!!!<br />----------<br />"Det måste till mer ideologisk skolning och en högre politisk medvetenhet inom facket och politiken. Vi måste bryta liknöjdheten så att inte facket upplevs inte som ett försäkringsbolag utan som en kämpande organisation. Konflikträdslan som den strykrädda medelklassen pålagt arbetarrörelsen måste bort och dess våta filt kastas av."Anonymousnoreply@blogger.com