(För tolv år sedan den 18 november skrev jag nedanstående krönika i Folkbladet Östgöten. Den är, sorgligt nog, lika aktuell idag. Jag vet precis som då att Astrid Lindgren aldrig kommer att få Nobel-priset i litteratur eftersom snobbarna i Svenska Akademin föraktar barn- och ungdomslitteratur. Men, som jag skriver, varken August Strindberg eller Graham Greene fick aldrig heller något Nobelpris. Du är gott sällskap kära Astrid tillsammans med de ovan nämnda. Ni har läsarnas kärlek och kommer att kommas ihåg långt efter akademins herrar och damer har glömts bort.)
(Okänd fotograf)
DAGS ATT GE NOBELS LITTERATURPRIS TILL ASTRID!
Den svenska litteraturskatten är rik, oerhört rik. Vi har författare som August Strindberg, Carl Love Almquist och Ivar Lo Johansson. Poeter som Erik Johan Stagnelius, Carl-Michael Bellman och Nils Ferlin intar en världsposition i användandet av språket. Svensk litteratur har också fött och fostrat satiriker som den idag delvis bortglömde H B Palmaer som i på sin tid startade den då så rabulistiska Östgöra Correspondenten. Svensk litteratur är som sagt en oerhört rik skatt. Den är trots det svenska språkets litenhet världskänd och många av våra författare är faktiskt mer kända utomlands än hemma.
För undertecknad har författare som Strindberg, Ivar Lo och Palmaer varit både en skola i språket, stilist och ett outsinlig källa till nöje och avkoppling men också tankeväckande och en levande utmaning att söka stå upp för värden som demokrati, rättvisa och jämlikhet. Jag återvänder fortfarande till favoritböckerna, favoritdikterna och favoritstråferna från de stora portalfigurerna i svensk litteratur. Låt mig bara ge några exempel på hur hela generationer har påverkats; Sara Lidman öppnade mångas ögon för arbetslivets orättvisor med sin bok Gruva på sextiotalet och Ivar Lo Johansson böcker från trettio och fyrtiotalen om statarnas outhärdliga liv innebar att statarsystem äntligen gick i graven som den skamfläck det var. Sara Lidman påverkade oss på 1960-talet och Ivar Lo trettio år tidigare.
En annan av de stora i svensk litteratur är Astrid Lindgren. Hennes värld med Pippi, Emil och Madicken har givet mig både som barn och som vuxen outplånliga läsupplevelser. Den rättvisenitiska Pippi gav den lillegrabben från Vasastan i Linköping sin första uppfattning om rätt och fel. Rasmus visade att även andra barn kunde vara utan pappa och kunde Rasmus leva med det så kunde även jag. Astrids figurer har genomgående ett patos för rättvisa och jämlikhet som de bär med sig. Deras budskap är rättframt och de ger alltid sin syn på verkligheten från ett underifrån perspektiv. Det finns inget överklassperspektiv hos Astrid Lindgren, inget att orätt är rätten eller att rikedom och makt är lika med rätt.
Astrid Lindgren har översatts till all världens språk. Hennes böcker sprider glädje till miljontals barn generation efter generation. Astrid Lindgren har blivit synonymt med barnens rätt till liv och ”rent spel”. Jag är helt övertygad om att Astrids böcker har inneburit att barnens rätt har blivit starkare i världssamfundet än vad som skulle ha varit fallet utan hennes litterära insats. Uppskattningen av Astrids skrivande har också varit stor över hela världen vilket har inneburit att hon har fått ta emot ett antal internationella utmärkelser som exempelvis The Right Livelihood Reward 1994.
Men ett pris får hon aldrig får är Nobels litteraturpris. Det är en skam enligt min uppfattning att vår nu främste levande författare inte kommer att föräras detta pris.
Skälen från den mossiga Svenska Akademi är outgrundliga men troligtvis beror det bland annat på att Astrid Lindgren skrev barnlitteratur vilket i dessa kretsar inte ses som litteratur överhuvud taget. Sedan att Astrid i sitt skrivande berör och behandlar alla stora livsfrågor bekommer inte stofilerna och snobbarna i Svenska Akademin. Nu är dock Astrid i gott sällskap med bland andra August Strindberg och vår tid engelskspråkige gigant Graham Greene.
Kära Astrid, om jag finge råda skulle du ha Nobelpriset. Tyvärr får du det aldrig, men du har vunnit något långt mer värdefullt och bestående; all värdens barns (och vuxnas med för den delen) kärlek till dina figurer, till livet och till dig personligen som världens främste barnboksförfattare. Och det Astrid är mycket mer än alla akademier kan ge dig någonsin!
Grattis Astrid så här några dagar i efterskott från en trogen läsare!
Ingemar Göransson 971118
