söndag 15 augusti 2010

Folklig humor stör

image (OA)

Kontoristen:  Jag skall be att få ledigt i eftermiddag.
Grosshandlaren:  Vad skall herrn göra då?
Kontoristen:  Jag tänkte begå självmord.

Folklig humor och politik är två saker som hänger ihop. Otaliga är de ibland grymt häcklande historierna om politiker och politik som finns.

I det gamla Sovjetunionen fanns det bl.a. en historia som med några korta ord sammanfattade folklig humor och synen på Sovjetstaten.

Det var en idrottsman som hoppade av till väst och när han får frågor om sitt gamla hemland svarar han på följande sätt.

”Hur var maten i Sovjet?

- Man kan inte klaga.

Hur var det med tv-programmen?

- Man kan inte klaga.

Men hur var det med pressen och TV?

- Man kan inte klaga.

Nu blev reportern ganska irriterad och utbrister

Varför hoppade ni då av till väst?

- Man kan inte klaga.”

Under förra valrörelsen cirkulerade denna historia bland valarbetare i det socialdemokratiska partiet.

”Göran Persson var på valturné i Mellansverige. En dag uttryckte han sin längtan efter en tallrik med sköldpaddssoppa. En av hans säkerhetsvakter sa då att det borde kunna ordna sig på statshotellet i Katrineholm.

Sagt och gjort till Statt i Katrineholm där sällskapet beställde sin lunch och Persson beställde sköldpaddssoppa.

Sällskapet fick in sin mat utom Göran Persson. Tiden gick och Persson blev allt mer irriterad eftersom han hade möten att passa i Sörmland. En av säkerhetsvakterna gick då ut i köket för att undersöka dröjsmålet och möttes av en märklig syn.

Kocken försökte hugga huvudet av en sköldpadda som han höll i den andra handen. Varje gång köttyxan närmade sig paddans huvud och nacke drog den snabbt in huvudet i säkerhet.

SÄPO-mannen säger då till den alltmer stressade kocken:

- Låt mig fixa det där. Kocken tar ett steg tillbaka varvid SÄPO-agenten har ett stadigt tag om sköldpaddan bakifrån samtidigt som han kör upp tummen i paddans akter varvid huvudet skjuter ut i andra änden och blixtsnabbt halshugger SÄPO-mannen den arma sköldpaddan.

- Var har du lärt dig det där?, frågar kocken storögt.

- Rutin, vi gör så varje morgon när vi ska sätta på Persson slipsen!”

Folklig humor är ofta rå, den är inte sällan oborstad men också träffsäker och förbaskat rolig.

En historia som de sista dagarna har börjat cirkulera på nätet är en version av en gammal politisk historia. Denna gång har den förflyttats till nutid och till den pågående valrörelsen. En del humorbefriade eller mer medelklassigt zippa sympatisörer kommer att tycka hjärtligt illa om den men den är ett exempel på folklig humor typ den som fanns i det gamla Sovjet

”När Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Göran Hägglund och Jan Björklund var ute på valturné, och de satt där i ett flygplan så tog Jan Björklund fram en hundralapp och sa:

- Jag skulle kunna göra en person i Sverige lyckligare genom att kasta ut den här hundralappen genom fönstret.

- Jag hade tagit två 50 lappar istället så två människor hade blivit lyckligare, sa Göran Hägglund .

Maud Olofsson ville inte vara sämre så han sa:

- Jag hade fem st 20 lappar så hade fem människor hade blivit åtminstone lite lyckligare i det här landet.

Fredrik Reinfeldt sa att jag hade tagit 100kr i enkronor och gjort 100 människor lyckligare.


Då kom piloten som hade hört hela diskussionen och sa:
- Hade jag fått bestämma hade jag kastat ut er fyra och gjort 9 miljoner människor lyckligare.”

Folklig humor och satir har ibland väluppfostrade ”allvarsamma” personer svårt att hantera. De ser den som plump och låg men ofta är den befriade i sin brist på respekt för överhet i alla dess former.

Vi har exempelvis geniet Oskar Andersson ”OA” som under förra seklets början ironisera över samhället och över maktens drabanter. John Heartfield var det nazistiska Tyskland främste och effektivaste kritiker med sina träffsäkra kollage.

image (John Heartfield)

Att skratta åt sakernas tillstånd är nödvändigt och det stärker också den kollektiva viljan till förändring men också är en genväg till att våga kritisera orättvisor och maktmissbruk.

Vi lär få höra flera vitsar om Reinfeldt och hans drabanter, det är jag övertygad om.

Text: Ingemar E. L. Göransson