Den moderata arbetslinjen definierad

 

Den gamla goda tidens klassordning som i TV-serien “Herrskap och tjänstefolk”

Fredrik Reinfeldts pressekreterare Edvard Unsgaard (varför ska moderater alltid ha så konstiga namn?) står mitt upp i skiten kan man säga. Efter att i helgen skrivet på sin blogg följande :

"Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb".

Den nye moderaten fick på söta nöten i media inklusive borgerliga skribenter som hade lite svårt att smälta att arbetslinjen definierades på Unsgaards sätt, dvs. den borgerliga arbetslinjen blev en fråga om att serva Östermalms övre medel- och överklass med att städa upp i deras fina värld.

Alltså Unsgaard talade av vad hjärtat var fullt – arbetslinjen ÄR att skapa billig arbetskraft till båtnad för en allt kaxigare och allt klassmedvetnare välbeställd storstadsmedelklass. Back to basics kan man säga – återupprätta det gamla klassamhället.

Nu skulle därför igår den alltför frispråkige Unsgaard försöka rätta till sina försyndelser. Ett nytt inlägg på facebook skrevs fram och lydde enligt följande:

"För att undvika missförstånd: Jag tycker att det är helt fantastiskt att få ett jobb gjort så snabbt, oavsett vem som gjorde det. Det var det jag menade med arbetslinjen. Tydligen finns det de som tolkat det jag skrev som att invandrare bara ska torka bajs. Inget kan vara mer fel."

Herregud, hur man (läs Edvard Unsgaard) vänder sig har han röven där bak. Inte fasen vart det bättre. Det något tvetydiga ”invandrare bara ska torka bajs” där det lilla ordet ”bara” innehåller en värdering som säger det mesta om Unsgaards och de nya moderaternas grundvärdering – bara – betyder ju ”också” i det här fallet.

Men inte minst, den moderata arbetslinjen har fått ett ansikte eftersom den definieras av den nye moderaten och Reinfeldts pressekreterare som att snabbt få skitjobb fixade – dvs. att Östermalms övre medelklass och överklass kan servas på snabbats möjliga och ackurata vis i sin skyddade värld eftersom de kan betala. (Man kan undra om detta är en avdragsgill hushållsnära tjänst?)

Arbetslinjen som den därmed har definierats är en fråga om att passa upp, att vara med ett äldre uttryck, ”en liten människa” – en betjäning, service för Östermalms finare kretsar.

I Detroit, USA pågår just nu ett motbjudande spel. Ett spel som den svenska regeringen och främst Fredrik Reinfeldt har ett stort ansvar i. Att Maud Olofsson är en pajas är en sak, men Reinfeldt är ytterst ansvarig för regeringens politik. SAAB läggs ner och inför öppen ridå pågår ett schackrande kring dödsboet. Att det  i Trollhättan och Västsverige finns många tusen arbetare och tjänstemän och deras familjer som nu förlorar sina jobb, tekniskt kunnande som förskingras, exportinkomster för försvinner och en industri som går i graven bryr sin sagda regering inte om.

För dem är arbetslinjen att ”en liten människa” kommer och torkar upp skiten i deras lilla glaskula. Glöm inte det i september 2010.

Text: Ingemar E. L. Göransson

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Läs Robert Collin i Aftonbladet!

Konsekvensen av Maud Olofssons politik

Maud Olofsson och regeringens brist på närings- och industripolitik har fått katastrofala konsekvenser för Sverige.

Jag har hela tiden hävdat att det har varit en avsiktlig politik från den i grunden nyliberala högerregeringen, inspirerad av Thatchers politik i Storbritannien att minska och försvaga den industriella sektorn i Sverige till förmån för en lågavlönad servicearbetsmarknad.

Det är fler som har insett att Maud Olofsson haft ideologiska förtecken mer än industripolitiska och Sveriges bästa för sina ögon. Det är av den anledningen ett gott skäl att läsa Robert Collins krönika i dagens Aftonbladet.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Anslut dig till FOLKAKTIONEN: För en välfärdsstat för alla!

Skriv på uppropet!

Håll dom ansvariga för SAAB:s nedläggning

Det som säkert de allra flesta innerst hade insett från början är nu ett faktum. SAAB i Trollhättan läggs ner och GM påbörjar nu rean av företagets tillgångar. Mycket tyder på att GM aldrig hade för avsikt att sälja utan hade en nedläggning som mål. Regeringen Reinfeldt och dess s.k. näringsminister pratkvarnen Maud Olofsson har varit barnmorska i denna process.

(Okänd fotograf)

SAAB-arbetarna och de anställda på företaget bör dock komma ihåg vem som svek, vem som inte gjorde vad som var möjligt för att rädda denna del av fordonsindustrin i Sverige. Och de som har ytterst ansvaret bör också få bära hundhuvudet och ansvaret för att nu tusentals arbetare, tjänstemän, konstruktörer och under leverantörer drabbas av arbetslöshet.

GM:s ledning som inte under årtionden förstått att utveckla amerikansk fordonsindustri var ett sällsynt dåligt val när SAAB såldes med början 1990. Det innebär att den felsatsning som gjordes då av Wallenbergkretsen är en av grunderna till det som sker nu.

Regeringen Reinfeldt som under hela processen har dissat och nedvärderat svensk fordonsindustri och krampaktigt mässat att regeringen inte tänkte hjälpa till att rädda produktionen eller jobben i Västsverige. Det innebär att minst 8 000 bilbyggare och deras familjer nu blir arbetslösa. Maud Olofsson som ser mer till sin thatcheristiska ideologi än jobben och industrins utveckling har varit den som regisserat detta grekiska drama.

Maud Olofsson säger ikväll enligt SvD:

– Jag har svårt att se vad vi kunnat göra annorlunda.

Men man kan undra hur svårt att det hade varit att göra något istället för inget som har varit Maud Olofssons handlingslinje.

Cecilia Fahlberg ordförande för tjänstemannafacket Union på SAAB säger:

– De hade kunnat förlänga miljöbilspremier och införa skrotbilspremier för att underhålla efterfrågan under en kritisk period. Det hade haft stor betydelse för våra svenska bolag. Hemmamarknaden betyder mycket. Detta har inte tagit om hand på rätt sätt. Det hade behövts betydligt mer stöd.

Fredrik Reinfeldt kommer nu åter att lägga huvudet på sned och beklaga enligt sedvanlig pudelmodell. Men nu är inte längre hans beklagande trovärdiga och det går inte heller att skylla på EU-ordförandeskapet när hans regering för en industrifientlig politik.

Det är också en bild av konsekvensen av att ha som politisk modell för arbetsmarknaden en låglöneservicearbetsmarknad.

Av ideologiska skäl har SAAB fått gå under med man och allt likt ett skepp utan styrning och nu står bilbyggarna utan jobb och med en framtid som är höljd i dunkel.

De ansvariga bör hållas ansvariga om inte annat vid valet 2010.

Text: Ingemar E. L. Göransson

FOLKAKTIONEN: En välfärdsstat för ALLA samlar allt fler namn. Skriv på även du och sprid den vidare till så många som möjligt!

Största möjliga tystnad…

Måndag morgon, inte ett dugg av intresse i lokaltidningen. Expressens största nyhet verkar vara att en mellanstadielärare har råkat skicka ut en privat sexvideo av misstag och i övrigt är det mest ointressant det som har skett, i vart fall om man ska se efter dagstidningarnas pappersupplagor.

Nätupplagorna däremot rapporterar om att i västra Kina pågår svåra upplopp och kravaller med över 140 döda. Omvärldens kryperi för diktaturen i Kina ställs än en gång på prov. Ska omvärlden våga protestera mot de kinesiska ledarnas styre eller ska även den här gången penningintresset och affärerna få avgöra den demokratiska världens agerande mot diktaturen?

I USA fortsätter rekonstruktionen av GM med att staten behåller 61 % av biljätten i statlig ägo medan här hemma bäverkvinnan Olofsson inte ens vill stödja bilindustrin med garantier för lån från EU. Vem är det som låter ideologisk renlärighet (dvs. dogmatism eller fundamentalistisk nyliberal iver) råda. Inte bra för svensk bilindustri och inte bra för bilarbetarna här hemma.

Lasse Strömstedt, författare, skådespelare och debattör har avlidet efter en tids sjukdom som det heter. Lasse gav mig ett av mina största skratt med sin bok “Grundbulten”. En hejdlöst rolig historia om busar och kriminella på botten. En skrattspegel om det svenska buset både i slott och koja. Filmatiseringen hade en god vän till mig från min tid i Göteborg i huvudrollen; Anders Lönnbro. Lasse Strömstedt var en av de stora författarna under det sena 1900-talet. det blir mycket tystare nu när han är borta.

Det är märkligt, förra veckan och ända sedan midsommar har solen lyst med oförtrytlig energi men, när det blir semester så kommer regnet. Men vad att göra, på med regnkläderna och finna sig i sakernas tillstånd.

Nu kommer det är bli lite tyst i den här spalten några dagar men på fredag är jag åter – ha en bra vecka!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Foto: Christoffer Göransson