Den brittiska krisen är nyliberalismens yttersta ansvar

Det brinner i de brittiska storstäderna. På nytt kan man tillägga. Den utlösande faktorn denna gång är som så många gånger förr oklarheter kring ett polisingripande i storstädernas förorter. Misstroendet mellan ungdomsgenerationen och brittisk polis är grundmurat och funnits sedan Gud vet när.

Resultatet ser vi i nyhetsrapporteringen; upplopp, plundring, mordbränder osv ett alltigenom destruktiv explosion av våld. Fördömandena av gärningsmännen och mobben är genomgående i alla media. Upploppen är lika progressiva som när textilarbetarna på 1800-talets mitt slog sönder sina maskiner då de rationaliserade arbetet. När nu ledarskribenterna nästintill tävlar i att ta till de hårdaste orden om det som sker så förstår de lika lite som den tidens fördömanden att en politiskt okunnig arbetarklass respektive en politiskt okunnig mobb agerar i desperation och utan en tanke på morgondagen.

Det började med Thatcher…

Självklart är det destruktivt och utan att skapa något vettigt att bränna ner och plundra men samtidigt är det inget att förundras eller förvånas över att det sker i Storbritanniens storstäder just nu. Nedskärningspolitiken som en gång började med Thatcher och fortsatte med Blair och nu får sin naturliga successionsordning med den nyliberalt färgade högerregeringen Cameron.

En orsak till att de som idag står längst ner på den samhälliga skalan och inte ser några politiska lösningar på sitt elände är sveket från arbetarrörelsen som i Storbritannien har kidnappats av New Labour och idag har ingen förankring i de mest utsattas mitt. Medelklassen som dominerar det politiska livet i dagens Storbritannien och har inga lösningar på den sociala krisen som skapat förutsättningarna för det som skett de senaste dagarna.

 

“…välfärdsstatens långsamma

sammanbrott i Storbritannien

hotar att bli demokratins Verdun…”

 

En gång i tiden var Storbritannien en välfärdsstat, inte med samma levnadsstandard som i Sverige men med en förhållandevis jämlik verklighet. När sedan Thatcher på 1980-talet genomförde sin demonteringspolitik visavi välfärdsstaten så möttes det av motstånd inte bara från fackföreningarna som drabbades av massarbetslöshet och anti-facklig lagstiftning utan också i ungdomskravaller i de flesta städer som Manchester, Liverpool och London.

Den ungdomsgeneration som kom att kalla sig Generation X och såg hur deras liv bara kunde bli sämre tog till gatan i en destruktiv odyssé sommar 1981. Till tonerna av ska-gruppen The Specials ”Ghost Town” gick gaturevolten som en löpeld över landet.

Desperation och meningslöst våld

Vad vi ser nu i Storbritannien i all sin desperation beror på en förtvivlan och ett förlorat hopp om en bättre framtid. Det är en ungdomsgeneration som på nytt ser hur de som har det redan bra skor sig med bonusar och höga löner medan ungdomsgenerationen har som i många fall deras föräldrar inget annat att vänta än fortsatt massarbetslöshet och ökad social misär.

När de senaste 30 årens fortsatta sociala nedrustning nu fortsätter och accelererar med Camerons regering ska ingen, absolut ingen, förvånas över det som sker på gatorna i Storbritannien. Föräldragenerationen har gett upp om sina ungar skrev någon journalist. Kan så vara, men de har inte gjort bara det, de har gett upp om att få ett drägligt liv och då återstår bara ett destruktivt beteende. Man har inget att förlora.

Vad vi ser är hur den av nyliberala politiker förda politiken skördar än en gång sin draksådd. Det brittiska samhället är idag mer tudelat än kanske på de senaste 100 åren. Vad mer, den nyliberala politik har tagit bort tron på demokratin som politiskt verktyg för förändring. Då återstår enbart anarkin, egoismen och att likt överheten roffa åt sig det man kan. Gatans illegala plundrare blir därmed bara en spegelbild av överhetens legala plundrare.

En tragedi

Det som sker i Storbritannien är en tragedi, men det är också sorgligt ur ett annat perspektiv. Den en gång så starka brittiska arbetarrörelsen har i sin nyliberalt påverkade metamorfos förvandlats till i bästa fall åskådare till ett sammanbrott i det forna välfärdssamhället där numera erbjuds intet annat än medelklassens hegemoni.

Gatans plundrare är inga hjältar, de är inga radikalismens förridare utan de är extremismens odlingslotter. Det är bland dessa som högerextremisterna, religiösa fundamentalisterna, anarkisterna, fascisterna och nynazisterna kommer att vinna sina proselyter och gatusoldater.

Det vi ser av hur välfärdsstatens långsamma sammanbrott i Storbritannien hotar att bli demokratins Verdun. Ett meningslöst slag som ingen kan vinna. Enbart en slakt på en dröm och ett annat samhälle. Och ansvaret för detta faller helt på medelklassen och dess nyliberala revolt.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

TALLROTH (Repmånad) läser den!

(Ett tack till Weiron Holmberg!)

Läs boken om hur det kunde bli så här och alternativet: reformismens återkomst ”Arbetarrörelsens kris – Mellan reformism och marknadsliberalism”.

Beställ den nu till förlagspris inkl porto och moms 190 kr (jfr bokhandelspris ca 240 kr). För ytterligare information se och varför inte boka en föreläsning kring boken se.

Maila ordochkultur@telia.com

Time catches up with Rupert Murdoch

25 years ago lost the British trade union movement one of its most important battles and that was to pave the way for the neo-liberal of Thatcher's vintage. It was the battle against Rupert Murdoch's media empire "News International" and it´s plans to move the entire newspaper production from Fleet Street in central London to Wapping in the East End (now The Docklands).

 

Wapping Post 21 of Juli 1986

The British graphic industry workers were facing their most important battle ever. You could say that they stood with their backs against the wall, the development of technology had made their jobs increasingly prone to rationalizations and the graphic profession was facing a total transformation.

Nothing new in this and the unions in the newspaper industry, SOGAT, NGA, AUEW and NUJ and all agreed that the threat was not only to jobs but to the entire trade union presence in the newspaper and, by extension, in all media. The strike broke out in January 1986 and lasted for over a year. The goal for Murdoch was especially crack the unions in the media in the UK. A policy that was also evident during the “Writers Guild´s” strike in Hollywood a few years ago when the Murdoch-owned The 20^th Century Fox sent his thugs on the picket lines while Universal secretly supported the strike goals, even if it would cost the U.S. film companies big money.

 Mike Hicks, 2008

It was a bitter battle against Murdoch's deeply held anti-union policies, but also by extension against Thatcher's most important allies in her and the British Tory's struggle against the welfare state. The battle came to include shocks police, prison sentences in which the strike leaders like Mike Hicks had to sit a year at the infamous Dartmoor because he was picketing at the workplace which he were not employed.

In the days highlighted Wapping conflict including a major exhibition at the Marx Memorial Library in London, new books and meetings in the UK. Wapping is also in the background now that Murdoch is once again under fire, but now it is not his anti-union policy and support for all manner of rightwing projects, but it painted a backdrop of bribes, illegal wiretapping, destruction of evidence and other crimes, plus what Murdoch become known for - slander, gossip and rumors.

Now the reality catching up with the Murdoch empire. The investigations, threats of prosecution and protests are becoming the straw which could crack the camel's back. Murdoch's son, several senior managers of the group, police chiefs, media advisers and other risk prosecution and long prison terms. “News Of The World” is closed and inclusive the Swedish prime minister Fredrik Reinfeldt's good friend, Prime Minister Cameron pointed out as directly or indirectly mixed up in what is perhaps the biggest media scandal ever.

New York Metro last week

Of course, data theft of medical records belonging to Gordon Brown seriously ill daughter, illegal interception of 9/11-offers mobile phones messages and destruction of evidence in murder cases relevant to what is happening now. A debate on media ethics will wake up in the Anglo-Saxon countries and may also spread to Sweden, even if neither Bonnier or Stenbäck (the major mediahouses in this country) the decay of the disgusting excesses that occurred in these countries.

What will happen with “News International” and Rupert Murdoch himself is hard to predict but that Rupert Murdoch's reputation is forever soiled and his entire empire will have no more confidence in the capital than of old boulevard press is not in doubt.

Deservedly also no doubt, and somehow 25 years late for a redress of the 6.000 workers who lost their jobs and had to pay dearly for “News International's” intentions to take command of the British press.

Written and translated from swedish by Ingemar E. L. Göransson