Musik, musik återigen musik

Det var ganska länge sedan jag skrev om olika plattor värda att lyssna på. Därför och äntligen kommer här en bunt cd som jag lyssnat till på sistone.

Marianne Faithfull “Horses and High Heels” (Naïve, 2011)

Marinne Faithfulls plattor blir bättre och bättre ju äldre hon blir. Det kan möjligtvis förvåna en och annan som inte tror att äldre artister kan vara kreativa. Hennes förra ”Easy Come, Easy Go” var alldeles utmärkt men frågan är om inte den nya ”Horses and High Heels” berör än mer. Blandningen mellan nya och äldre låtar, original och covers gör den nödvändig. Bara den alldeles ljuvliga versionen av Goffin-Kings mästerliga ”Goin´ Back” som mäter sig med de tidigare versionerna av The Byrds och Dusty Springfield är skäl nog för ett inköp.

Ray Charles “Yes Indeed” (Atlantic, 1958)

När Rhino gav ut i sin serie Original Albums så fanns inte den tredje LP:n med i deras urval. "Yes Indeed" kom 1957 och innehåll ett antal numera välkända spår. Titeln givetvis, ”Get Back On The Right Track Baby” (Georgie Fame och Zoot Money), “Lonely Avenue” (The Blues Band) och inte minst “Leave my Woman Alone” (The Righteous Brothers). 1957 tillhör den period som är hans mest kreativa. ”Yes Indeed” tillhör bland hans bästa plattor.

Michael Brecker ”Pilgrimage” (WA, 2007)

2007 avled den amerikanske jazzsaxofonisten i leukemi endast 58 år gammal. Han betraktades av många som John Coltranes arvtagare. Låt vara som det vill med den saken men han var utan tvekan en mästare på sitt instrument men en exceptionell känsla för kreativ improvisation. ”Pilgrimage” var Breckers sista platta som gavs ut postumt. Den som inte är bekant med Brecker rekommenderas att börja här.

Peps Persson ”4 CD” (Universal, 2011)

Rhinos idé att packa ihop I en enkel box ett antal LP med originalconvolut är en lysande idé. Det ger möjligheten att få höra originalplattorna som det var tänkt från början och det till ett rimligt pris. Nu har det spridit sig till Sverige också och Universal har samlat Peps ”Sweet Mary Jane”, ”Blodsband”, ”Hög Standard” och ”Droppen urholkar stenen”. Fyra klassiska Peps-plattor som är nödvändiga för den som har minsta intresse för svensk musik i allmänhet och progg med integritet i synnerhet.

Charlie Sepulveda ”The New Arrival” (Island, 1991)

Måste erkänna till för några dagar sedan hade jag inte en aning om Charlie Sepulveda. Trumpetaren och kungen av latinojazz snubblade jag på i en reaback där allt kostade 10 spänn. Det såg ut som en jazzplatta och var utgiven på Island räckte för att chansa. En lyckträff vill jag påstå. En alldeles perfekt sommarjazzplatta, solig, lätt sommarbris och livsglädje parat med en helvetes spelglädje. En glad överraskning som varmt rekommenderas.

The Modern Jazz Quartet with Laurindo Almeida “Collaboration”(Gambit, 2007)

Äntligen, tänkte jag när jag hittade den här på ”Ray´s Jazz” i London. MJQ samarbetade 1964 med den klassiskt skolade gitarristen Almeida kring det projekt som kom att bli kammarjazzens mästerverk. Plattan kom ut på Atlantic (i Europa på Philips av någon anledning) och är ett under av skönhet. Mästerverket är utan tvekan den 12 minuter långa tolkningen av Rodrigos ”Concerto de Aranjuez”. Jag hörde denna någon gång kring 1965 då en god vän köpte plattan och sedan dess har den funnits på min egen bästa-plattor-någonsin lista. Nu finns den äntligen på CD så min egen överföring från ett slitet vinylex kan ersättas med denna. Bonus på plattan är hela MJQ:s ”Porgy and Bess”-plattan även den från 1964.

The Black Keys ”Brotherhood” (Mojo, 2011)

Ytterligare en av Mojos brillianta samlingar som kommer gratis med tidningen. Här är det fem spår med den egensinniga USA-duon plus 10 spår som de själva valt ut med andra artister. Några spår är ganska svåråtkomliga idag exempelvis ”Ohio” och ”Same Old Thing” som enbart funnits som singlar eller på duons hemsida. Mojo är en utmärkt och seriös musiktidning och värdet blir inte mindre med deras gratis –CD.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Fredag – jazz-time

Lite cool jazz mitt emellan helgerna och inför att full fart på jobbet nästa vecka!

Trevlig helg!/Ingemar E. L.

Anslut dig till

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Ett gott skivår!

En bra sak som nedladdningsdebatten och hotet mot skivbolagen har varit att de börjar inse att det duger inte längre med en massa re-runs och ompackningar av skåpmat. Under de senaste åren har det blivit allt vanligare medpåkostade och innehållsrika boxar eller i vart fall snygga och högklassiga utgåvor av nya plattor.

Under 2009 var detta inget undantag utan snarare accelererade detta vilket nedanstående plattor bevisar förhoppningsvis.

The Beatles ”In mono” (Apple)

Att äntligen Beatles plattor fick se dagens ljus, re-mastrade och i mono, vilket de var från början. Och vilket ljud och en synnerligen snygg box. Stereo-boxen är onödig, delvis för att amerikanska Capitol hade redan gjort detta och som sagt Beatles skall avlyssnas i mono. En synpunkt dock, hur kunde mono-boxen vara över tusenlappen billigare i New York jämfört med Sverige?

Grateful Dead ”Winterland 1973” (Rhino)

En utmattande samling från bandets sejour på Winterland november 1973. Inalles nio CD, booklet och badge får man för pengarna. Långt över 10 timmar av musik från USA:s mesta musikgrupp alla kategorier. Även om ”Dark Star” förekommer flera gånger är den ny varje gång. Likaså covers som Chuck Berrys ”Promised Land” och Kris Kristoffersons ”Me and You and Bobby McGhee”.

Mike Bloomfield a. o. “Live at Bill Graham´s Fillmore East 1969” (Raven)

En tidigare svåråtkomlig live-platta som Columbia släppte 1970. Den uppmärksammades aldrig och glömdes bort men under åren fått en kultstatus. Australiensiska Raven gav ut den i år. Och inte bara det man samlade in de inspelningar som hade hamnat från konserten på andras plattor vilket innebar att för första gången någonsin fick vi tillgång denna lilla ”gem”.

The Who ”My Generation” (Universal)

En japansk box extraordinaire. Förutom att den innehåller den legendariska plattan i stereo och framförallt i mono så finns miniatyrer av alla möjliga utgåvor från hela världen av LP, EP och singelomslag. En helt sanslös utgåva som tyvärr bara kom i en mycket begränsad utgåva. Den är extra intressant genom detta är den enda legala utgåva av den ursprungliga mono-versionen. Senare gjorde man likadant med "A Quick One"-LP:n.

Bruce Springsteen ”Working On A Dream” (Columbia)

Plattan som var grunden för världsturnén 2009. En återfödd Springsteen med blivande klassiker som den mäktiga ”Outlaw Pete”. Plattan visade att bossen fortfarande kunde skriva inte bara bra låtar utan hade drivet inte bara på scen utan också i studion.

Thåström ”Kärlek är för dom” (Sonet)

En lysande konsert i Linköping och en förstklassig platta, faktiskt en av Thåströms bästa på år. Mörkret, vemodet och alienationen som Thåström gjort till sin egen fick fullt utrymme på denna mästerliga platta. I min värld årets platta på svensk mark. Den är också välförtjänt nominerad till flera Grammisar.

The West of Eden ”Travelogue” (Zebra)

Sveriges Fairport Convention som jag har spelat under hösten och som jag gillar allt mer. En riktigt bra svensk folk-rock som håller hög internationell klass. Jag kan helt enkelt inte bli trött på den! Det är märkligt att detta svenska band spelar irländsk folkrock lika bra som om de vore uppväxta på den dimmiga ön. Det är en prestation, framförallt när de gör det med själ och hjärta så stort!

Nisse Hellberg ”En modern man” (Metronome)

Svensk rock-a-billy som känns äkta och inte bara en attityd. Nisse Hellberg är en äkta musikant som förstår och lever i rötterna. Man anade Sun-studion och den amerikanska södern i denna allt igenom helt lyckade plattan. Att han är lika bra live visade han på Jerry Lee Lewis-galan i Linköping där han spelade skiten av förment stora rock-a-billy-akter som Ewa Eastwood och Refreshments. Hellberg rules!

Manic Street Preachers ”Journal For Plague Lovers”(Columbia)

En platta som var oklart länge om den skulle ges ut men efter långt om länge bestämde sig bandet för att ge ut dessa sånger skrivna av bandets ursprunglige sångare Richard Edwards som försvann spårlöst för åratal sedan. En plågsam men lysande platta av detta politiskt medvetna band. Mer existentialism än politik och texter med en känsla av brittiskt mörker. Utgåvan med de nakna demoversionerna är väldigt rörande.

13th Floor Elevators ”Sign Of the Third Eye Men” (Charly)

10 CD, en omfattande bok, diverse repros på affischer och annat. Inte illa av ett band som gjorde två plattor i studion på International Artists i Texas på 1960-talet och vars kult är större än vad de spelade in succe´. Här finns allt, stereo och monoversioner, outtakes, liveinspelningar och lite till. Årets mest makalösa återutgivning i alla kategorier. Givetvis begränsad upplaga som nu är utgången.

Miles Davis ”Kind Of Blue” (Columbia)

50-års utgåvan av Davis klassiker kom formellt ut i oktober 2008 men distributionen av boxen dröjde till 2009 års början. Förutom originalplattan, överblivet material, alternativa versioner och en ambitiös DVD innehöll den också en bok, foton av hög kvalitet och en repro på LP:n i blå vinyl. En mer ambitiös återutgåva av en jazzplatta har jag aldrig sett tidigare och ljudet i den re-mastrade versionen slår alla tidigare utgåvor. Ett mästerverk som ett mästerverks uppmärksamhet.

Skivåret 2009 är snart slut. Massor av bra plattor och framförallt ambitiösa utgåvor som bara kan glädja vi som älskar musik och göra piraterna deppade!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Glöm inte:

FOLKAKTIONEN: För en välfärdsstat för ALLA! Skriv under och sprid vidare!