Reinfeldt slösar bort pengarna på krogen

Enligt Reinfeldt och Borg är den svenska ekonomin ”urstark”. Priset för detta vet vi alla, en arbetslöshet som rätteligen borde betecknas som nästintill massarbetslöshet och en sjukförsäkring som fungerar som ett sorteringsverk.

Om det begreppet ”urstark” som fått regeringen att överge sin egen politik, i vart fall grundbulten i den, dvs fortsatta skattesänkningar låter jag vara osagt. Skattesänkningar som enligt Borg var höjden av ekonomisk vishet bara några veckor sedan men nu enligt  samma visdom är högst riskabel politik.

Att begreppet ”urstark” måhända skall bli det bärande i arbetslinjen är oklart och vi låter även detta vara osagt än så länge, men beslutet om att föreslå en halvering av krogmomsen verkar vara det som nu skall bli det bärande.

Att Reinfeldt vill ge Maud Olofsson någon fjäder i hatten när hon nu lämnar partiledarskapet och en katastrofal period som näringsminister må vara empatiskt – man ska ju vara snäll mot de sina och allra mest om de som har det svårast.

Det är också ett närmast freudianskt slintande då det visar vilken arbetsmarknad som alliansen ömmar för – en oreglerad, närmast laglös servicearbetsmarknad, inte en arbetsmarknad med ordning och reda som i offentlig sektor och industrin.

Problemet för Reinfeldt med att sänka krogmomsen är flerfaldigt. Han må undvika, tillfälligt(?), ett förnedrande nederlag vad det gäller det femte steget i högerns skattesänkningsprogrammet, men riskerar istället som det ser ut att få kristdemokraterna mot sig i alliansen som vill istället sänka skatten för pensionärerna. (Även Hägglund behöver några poäng som det ser ut. Kanske ett beslut om obligatorisk bordsbön i skolan kan vara något?)

Detta är dock inte det största problemet för Reinfeldt. Han överger nu i början av sin andra mandatperiod grunden för sin politik – skattesänkningar som skall ge nya jobb. Hittills har det varit marginellt med effekt och nu när en ny finanskris står utanför dörren lägger han istället ett inom alliansen allt annat okontroversiellt förslag om sänkt krogmoms.

Effekten av den sänkta krogmomsen skall enligt ”beräkningar” ge 4.000 jobb, jag skulle vilja kalla den ”kanskejobb” på en marknad som redan är överetablerad och brottas med stora problem i form av skattefusk, svart arbetskraft och inte minst oklara anställningsvillkor och svag facklig närvaro.

5,4 miljarder kostar kalaset, lämpligt på krogen för övrigt kan tyckas, vilket utskrivet för den vanligen dödlige är 5.400.000.000 kronor. Det innebär att varje “kanskejobb” kostar långt över miljonen vilket den dödlige tycker är förbaskat dyrt för att starkölen, även om den är ”urstark”, ska bli en femma billigare.

Det som är politiskt än mer besvärande för Reinfeldt att pedagogiskt förklara varför välja ett sådant förslag när varje “kanskekrogjobb” räcker till tre heltidsanställningar inom offentlig sektor; tre undersköterskor, nästan tre nya lärare i skolan, tre personliga assistenter osv. De 5.400.000.000 kronorna skulle ge ca 15.000 fasta välbehövliga jobb ute i kommunerna och landstingen.

(Ett annat sätta att sätt förslaget i perspektiv är att det behövs investeringar i järnvägstrafiken, och det akut enlig KTH, på 30 miljarder.)

Som de förståndige och insiktsfulle läsaren inser så är det inte en ”urstark” politik eller “ansvarstagande” som Reinfeldt älskar säga att slösa bort 5,4 miljarder på krogen när behoven på andra håll är så förbaskat mycket viktigare och större!

Reinfeldt har lagt upp en straffspark för oppositionen att slå in. Målvakten har gått ut och bollen ligger en meter från linjen. Den är bara att slå in, missa inte den här gången!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Surt läge, Reinfeldt

Han försöker hålla skenet uppe, men få låter sig luras av retoriken. Faktum är att Fredrik Reinfeldt och hans regering har gått på sin värsta politiska mina hittills. En politisk mina långt större än usel omdöme i utnämningarna till ministrar, värre än Littorinsmällen för att få backa från grundbulten i sin egen politik gör Reinfeldt näst in till en politisk ”lame duck”.

Reinfeldt och Borg försökte igår hålla statsmannamasken och försökte gömma sig bakom den internationella finansoro och den hotande globala krisen. Vi ska vara försiktiga, vi ska ha buffertar sa Borg. I sak har han inte fel, men det stämmer inte med det han själv påstått förut där skattesänkningar har varit svaret på alla problem i ekonomin oavsett vad frågan varit.

Det är inte skattesänkningar Sverige behöver det är investeringar som långsiktigt ger jobb. Behoven finns men regeringen har prioriterat att dela ut resurserna till främst medelklassen i storstäderna och redan välavlönade.

Jobben skulle komma med de omfattande skattesänkningarna men fortfarande har vi en omfattande arbetslöshet. Jämfört med arbetslösheten för 1990 är det en massarbetslöshet. Varför jämföra med 1990 då, jo det var 1991 politiken lades om från full sysselsättning till rigid inflationsbekämpning. Kommer ni ihåg Bildt?

Uppenbarligen är inte skattesänkningar svaret på alla frågor längre utan regeringen har fått backa från denna grundbult i sin politik.

Sannolikt för att inte säga med säkerhet så är det snarare frågan om det parlamentariska läget som det så vackert heter. Reinfeldt har fått inse att han inte har stöd i riksdagen för sin politik utan måste börja uppträda som den minoritetsledare han är även om han är statsminister.

Hade han envisats med att försöka få igenom ytterligare skattesänkningsprogram hade det hotat ett förödmjukande nederlag och i des förlängning regeringskris och nyval.

Reinfeldt vill inte förhandla med oppositionen, i vart fall inte med (S) och därmed undvika att Håkan Juholt då det skulle få positiv uppmärksamhet, (MP) är avvisande i vart fall i denna fråga och SD är politiskt omöjligt att öppet samarbeta med det räcker med att de är i nio av tio fall trogna Reinfeldt.

Det är svårt att se hur Reinfeldt kan stärkas av gårdagens fullback i maskinrummet utan framtiden får utvisa om alliansregeringen har insett att de är en minoritetsregering med allt vad det innebär. Fan tror det innan jag ser det!

Surt läge, kan man säga!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Fredrik Reinfeldts (verkliga) ambitioner

Fredrik Reinfeldts ambitioner är inget fel på. Inte heller hans självförtroende om man skall döma från hans löften om nya skattesänkningar. Nya skattesänkningar för att få de lågavlönade att jobba mer säger han i en intervju med Aftonbladet. Det skall löna sig att jobba är Reinfeldts budskap.

Nu skall skatterna sänkas med mellan 190-375 kr per månad enligt statsministerns kungsord. Vad Reinfeldt inte säger är vem som skall betala och hur det skall betalas. Men möjligen gör han det när han även meddelar att en obligatorisk a-kassa skall det bli under mandatperioden. Det är i varje fall ambitionen.

Fundera lite på vad Reinfeldt egentligen säger. Vi tar bort a-kassan från fackets domvärjo och därmed försvagar vi skälen varför att vara medlem i facket. Färre medlemmar i facket ger också mindre ”risk” för organiserat motstånd mot arbetsgivarnas krav inte bara vad det gäller löner och arbetsvillkor i övrigt men det försvagar givetvis fackföreningarnas möjlighet att ta fighten för medlemmarnas intressen i stort. Svagare fack ger starkare arbetsgivare är en sanning som Fredrik Reinfeldt är väl medveten om. Då blir också obalansen mellan arbete och kapital större än vad den redan är.

 

…klyftorna ökar och

därmed försvagas solidariteten

mellan olika löntagargrupper…

 

De som jobbar i de lågavlönade jobben, och det är där facket är svagast, fortsätter att vara svaga gentemot arbetsgivarna hamnar i än sämre situation gentemot allt starkare motpart. Mer av dåliga löner, sämre arbetsvillkor, daglönarvillkor och en låglönearbetsmarknad är framstampad precis som Reinfeldt, Borg och andra s.k. Nya Moderaters ambition har varit hela tiden.

Systemskiftet som Reinfeldt gång på gång sagt sig inte vilja genomföra har genomförts. Två arbetsmarknader; låglönearbetsmarknad utan verkliga rättigheter och en arbetsmarknad som trots gällande avtal dompteras genom av bara hotet i sig av låglöneträsket håller då fackens ambitioner på mattan.

Vem tjänar på det frågade Berthold Brecht en gång. Vem tjänar på politiken är en högst rimlig fråga. De som tjänar skapligt kommer att få kanske bortåt 400 kr till i skattesänkning medan de lågavlönade får en skärv. Klyftorna ökar och därmed försvagas solidariteten mellan olika löntagargrupper. Blir man sedan sjuk eller arbetslös så är den som drabbas mycket nära den marknadsliberala rutschkanan som exempelvis i USA innebär att vägen från storstädernas villaområden till innerstädernas rännsten är bara några få månader. Från hyfsat välbeställd till utfattig blir då ett rejält hot. Bara den som har haft möjligheten och råd har kunnat skaffa sig de privata försäkringarna som skyddar mot rännstenen.

Som sagt det är inget fel på Fredrik Reinfeldts ambitioner. Men det är inga nya ambitioner – det är högerns traditionella ambitioner. Vrida klockan tillbaka till den tid då löntagarna fick vara tacksamma för en skärv från det dukade bordet och visste sin plats. Priset – jobbskatteavdraget och en dos egoism.

Text: Ingemar E. L. Göransson