Visar inlägg med etikett bob dylan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bob dylan. Visa alla inlägg

onsdag 27 oktober 2010

Bob Dylan, Bob Dylan, Bob Dylan..

Att det gått 50 år sedan Bob Dylans karriär började kan inte undgå någon. Under de senaste åren har vi sett hur platta efter platta i serien ”The Bootleg Series” kommer med nya utgåvor som i sämsta fall intressanta och i bästa fall är oumbärliga. Men inte bara det kommer också ut promo-utgåvor som inte kommer i andra former än bara finns tillgängliga under några få veckor och sedan kostar 5-10 gånger vad de gjorde från början.

De senaste månaderna har det kommit ut ovanligt många utmärkta plattor med Dylan och det kan ju vara intressant och veta om det är något att lägga ibland ganska stora pengar på.

image

”Folksinger´s Choice” (Leftfield Media)

Det har gått 50 år så nu gäller inte samma copyrightregler längre. Därför har den här väl spridda bootlegen kunnat få legal utgåva. Det är ett radioprogram från mars 1962 kunnat se dagens ljus. Det är en ung Dylan som pratar (och hittar på om sin bakgrund) och spelar sina låtar på amerikansk radio i en show som leds av den då välkända Cynthia Gooding. Här gör Dylan tidiga versioner av exempelvis ”The Ballad Of Emmett Till” som aldrig fick plats på 1:a LP:n men också versioner av ex Hank Williams och Howlin´ Wolf standards.

Omslaget ser tyvärr ur som en billiga skräp-CD, bootleggens omslag med Washington Bridge var fan så mycket snyggare.

image

“In Concert Brandeis University 1963” (Columbia Performance Series)

Limiterad upplaga som har kommit som bonus antingen med ”The Witmark Demos” eller med ”The Mono Box”. Hela konserten från denna lördag i maj 1963 har fått sin utgåva här. Den säljs normalt inte separat men finns på Amazon till snabbt växande pris (precis som Carnegie Hall CD:n som nu kostar £20 och uppåt).

Intressant live med ypperligt ljud som aldrig blev annat än en hyllvärmare på Columbia. Värd att skaffa medan den finns.

image

“The Witmark Demos: 1962-1964” – The Bootleg series vol 9 (Columbia)

Det är i musikrättigheter det finns pengar att göra. Kan man få sina låtar publicerade och få dem inspelade så finns det pengar att göra. Det insåg Bob Dylan och därför spelade han in mängder av låtar för demo så andra kunde höra dem och spela in dem och Dylan fick in stålar på bankkontot.

Nu har Columbia/Sony samlat ihop de demon som Dylan spelade för musikpublicisten Witmark i New York och det är riktigt intressant. Här möter vi den unge Bob Dylan. Han sjunger fel, tar om och berättar om sina låtar för Witmarks folk.

Ytterligare en sten i bygget som ger förståelse för ett av den moderna musikens stora genier.

image

”The Original Mono Recordings” (Columbia)

Bob Dylans första åtta LP var ursprungligen i mono för att avlyssnas i mono. Det var få som hade stereoanläggningar på den här tiden. Alltså samma skäl som när EMI förra året återutgav The Beatles mono-versioner.

Så nu finns alla åtta plattorna från 1:an t.o.m. ”John Wesley Harding” i ”glorious mono”. Faktum är att det är ett mycket slagkraftigare ljud som möter i mono än i stereoversioner speciellt i de helt akustiska tidigare plattorna. Det är också tydliga skillnader i mixningarna på vissa låtar på ”Highway 61 Revisited” och ”Blonde On Blonde”.

Den köper den limiterade boxen får också en kod så man kan ladda ner mp3-versioner av hela boxen plus som bonus monoversionen av ”Positively 4th Street” – bara det är värt en mässa!

Nu väntar jag bara på den kompletta Town Hall-konserten från april, 1963. Den finns på bootleg i alla fall och trots att Dylan blåser i micken då och då är väl värd att ges ut! Kom igen Columbia, släpp den!

Text: Ingemar E. L. Göransson

fredag 23 oktober 2009

Jul med Bob Dylan

image

Bob Dylan “Christmas In the Heart” (Columbia)

Att Bob Dylan numera gör precis som det faller honom in är väl ingen nyhet. Men att karl´n skulle ge sig till att göra en julskiva måste ha kommit som en överraskning för de allra flesta. För det var väl det sista man väntade sig i alla fall.

Men nu är den här och Dylan slänger sig med liv och lust över traditionella julsånger och faktum är att han gör det inte oäven även om Dylans röst inte passar direkt för julsånger. Alla artistinkomster på plattan går till ”World Food Programme” så bara det är ett skäl att skaffa sig Dylans julskiva.

Versionen av ”Little Drummer Boy” är faktiskt lysande; Dean Martins ”The Christmas Blues” sitter som en smäck medan andra spår blir mest fnissämnen som ”Here Comes Santa Claus”. Julhymnerna är dock inte Dylans starka sida som i ”O´Come All Ye Faithful” då Dylans begränsade röst blir alltför uppenbar.

Men faktum är jag tror att den här plattan kan bli en klassiker precis som Phil Spectors jul-platta från 1963. Men skönsång är det inte men man kan bara lyfta på hatten för Bob Dylans mod.

PS köper du de-luxe-varianten av plattan får du fem julkort – använd dom inte de kommer att bli en raritet!

Text Ingemar E. L. Göransson

Fler recensioner av andra plattor på Kulturbloggen.