Censur på S-bloggar?

Under Stalins epok så var kontrollen av kulturen minutiös. Den var stenhård och allt som kunde betraktas som ifrågasättande, subversivt eller inte i linje med de senaste påbuden från politbyrån som ett hot mot staten.

Inom arbetarrörelsen finns ett uttryck ”lågt i tak och nära till dörren”. Med det menas den tendens att den som är för självständig, för kreativ eller för ifrågasättande ofta fryses ut eller kastas ut i kylan. Många har fått uppleva detta, ofta helt oförskylt men inte desto mer oacceptabelt.

I dag fick jag reda på att en av Sveriges mest lästa bloggar och tillika socialdemokrat Rosemari Södergren och hennes prisade ”Kulturbloggen” uppenbarligen har stängts av från det socialdemokratiska nätverket S-bloggar. Orsaken skall vara enligt vad Södergren uppger på facebook att hon bloggar för mycket så det skall vara ”orättvist mot andra” och att hon inte bloggar ”partipolitiskt”.

Hur man ska tolka stolligheterna vete fasen. Kulturbloggen handlar ofta om kultur, självklart men kultur har alltid en politiskt grundstråk. När jag och Rosi intervjuade Nicky Wire från det brittiska rockbandet ”Manic Street Preachers” i Hultsfred 2007 så blev det ett samtal om musik och politik, hans uppväxt i skuggan av den stora kolgruvestrejken och Wires politiska värderingar.

På vilket sätt skulle det politiska samtalet på S-bloggar vara betjänta av likriktning och partipolitisk tystnad? S-bloggars positiva sida och styrka är dess bredd. Här finns allt från s.k. högersossar till vänstersossar, unga och gamla, ämnen allt från Enn Kokks roande synpunkter på lördagskrysset till närmast essäer i politiska ämnen.

En likriktning och en stalinistiskt influerad smakkontroll är obegriplig och oförenlig med socialdemokratins och reformismens grundsyn. Är det så att det sker en medveten utestängning av enskilda bloggare på S-bloggar på grund av ovan nämnda skäl så är det en skandal som skadar s-bloggar, socialdemokratin ända in i dess skäl.

Vet hut, tusenfalt hut och skäms S-bloggars ansvariga om detta stämmer. En trovärdig förklaring är det minsta man begära.

Text: Ingemar E. L. Göransson

00-decenniet III: När vi började leva på nätet

00-decenniet kommer att ihågkommas ihåg som det årtionde då internet och de sociala medierna slog igenom med full kraft.

Vi gick från modesta hastigheter som 56 mbit/sek till blixtsnabb fiber. Vi började leva på nätet på ett helt annat sätt än på 1990-talet. Vi skicka fler mail än brev, vi skapade hemsidor som blev allt mer komplexa och innehållsrika och inte minst vi började påverka omvärlden med vårt uppträdande på nätet. Inte minst att blogga blev ett naturligt sätt att göra sin röst hörd.

Ett exempel när Barack Obama blev vald till president var det till stor del ett resultat av att han och folket kring honom begrep styrkan och potentialen i internet och den nya tekniken. Mobiliseringen av latinos, svarta, mexikaner och andra minoritetsgrupper skedde helt genom nätet.

När jag intervjuade amerikanska LO:s, AFL/CIO, nuvarande andreman Stewart Acuff i London berättade han att facken hade använt nätet i sitt mobiliseringsarbete för registrering men också i arbetet att mobilisera arbetarväljarna, minoriteterna och andra för Obama.

När Fredrik Reinfeldt vann valet (eller fick det till skänks) 2006 var det första valet där internet kom att ha en avgörande betydelse för valutgången. Jag tillhörde de som på LO jobbade med LO:s valrörelse på nätet och vårt tillkommande var resultatet av brist på utbildning och bristfällig organisation. Vi klarade helt enkelt inte av nyliberalernas insatser för Reinfeldt och en högerregering.

Ett annat perspektiv där 00-decenniets och internet har varit tydligt och verkligen påverkat är nedladdningsdebatten. Förutom meningslösa försök att stoppa tekniken så har det inneburit en utveckling mot ett kontrollsamhälle av sällan skådat slag med FRA och andra lagar som nu ger myndigheterna rätt att spionera på var och en av oss medborgare.

Facebook, Twitter och andra media är exempel på hur sociala median har påverkat samhället och vår verklighet. Det sista året på LO var jag ansvarig för LO:s kommunikation på Lunarstorm i den bemärkelsen att jag svarade på tusentals frågor från ungdomar om facket, politik och samhället i stort. Under de månader där jag dagligen var uppkopplad hade kontinuerlig kontakt med unga människor lärde mig mer än något annat om hur unga människor tänker och om deras verklighet. Men också vilken enorm betydelse nätet har fått i vårt samhälle.

Idag finns jag dagligen på Facebook, jag har en stor del av min kommunikation där och jag skulle inte kunna jobba utan internet och dess möjligheter. Mina bankaffärer, kundkontakter, politiska uppträdande och skrivande är helt baserat på nätet. Man kan säga att 00-årtiondet blev decenniet då internet gick från en nyhet till en del av vår vardag.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Gillar du en fungerande välfärdsstat för alla? Skriv på namninsamlingen FOLKAKTIONEN: För en välfärdsstat för ALLA!

Bloggens etik

(Personen har inget med artikelns innehåll i fråga att göra.)

Internet och bloggen är en fantastisk uppfinning precis som har den förändrat vår vardag. Missförstå mig rätt; internet har öppnat en enorm värld av fakta och kunskap men också för rykten, skitsnack och andra mindre sympatiska inslag.

Barnporr, knarkförsäljning och politisk extremism är sådant som inte bär sympatiska drag och som har följt med internet. Men för den skull vill väl ingen förbjuda internet. För att komma åt avigsidorna så finns det lagar och om lagarna inte räcker får väl lagstiftningen anpassas till nya läget.

Det gäller givetvis också bloggen som egentligen borde betraktas som medborgarjournalistik och därmed blir en viktig del av demokratiutvecklingen. Yttrandefriheten blir närmast obegränsad men det medför också ansvar från oss som skriver.

En vanlig journalist har sina regler och sin etik. Det är inte förenligt med den accepterade etiken och existerande regler att skriva vad som helst. En journalist skall alltid kolla sina källor och helst ha två källor till sina uppgifter. Man ska ge möjlighet genmäle och man skall aldrig skriva anonymt utan tidningar, radio och TV och andra media skall ha en ansvarig utgivare. Det är självklart för media och för mig som skribent. Inte fasen skriver jag och sprider okontrollerade uppgifter.

Nu har det blivit ett helsickes liv om att Google har tvingats av en domstol i USA avslöja namnet på den bloggare som har skrivet skit – förtalat som det heter på juridisk svenska . Bloggaren blir nu stämd för förtal. Dyngspridaren på sagda blogg hade angripet en fotomodell med olika nedsättande uppgifter och åker på skallen för det nu. Bloggen får inte bli ett verktyg för förtal och verbal mobbning.

Bra, är min uppfattning. Bra om det sker en sanering och bloggare funderar över sitt etiska ansvar för varje publicering är gjord och kan aldrig ångras. Är skadan skedd så är den det och kan inte ångras bara bestraffas om så är befogat och det finns det lagar för.

Jag har på min blogg skrivet in några korta regler för kommentarer. Jag tar bort fördomsfulla, rasistiska kommentarer eller rena personangrepp. Sådant är självklart och det borde det vara för varje bloggare. Om inte annat för att bloggen ska vinna större respekt som medborgarjournalistik.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Andra bloggar i samma ämne; Kulturbloggen; Henrik Alexandersson; Mattias Andersson som de tre har lite olika uppfattningar.