“Welcome To A Working Week”

En vecka har gått och inget har hänt! Jo det har det väl egentligen. Verkligheten börjar springa i fatt Reinfeldt och han börjar äntligen tappa i förtroende enligt mätningarna. Stefan Lövfén däremot vinner i förtroende trots att socialdemokraterna inte presenterat speciellt mycket politik.

Har börjat läsa Björn Horgbys ”Kampen om facket” där han beskriver socialdemokratin försvagning som en konsekvens av att den socialdemokratiska ”berättelsen” förlorade sin grund när politiken inte längre var ”primat över marknaden”. En intressant men inte ny iakttagelse även om Horgby uttrycker det som många andra sagt tidigare.

Horgbys mäkta akademiska analys borde kanske flera hitta inom arbetarrörelsen då det finns åtskilligt som han pekar på och vågar problematisera.

En vecka har gått som sagt. En vecka som bestått av pseudohändelsen att ett kungabarn har sett världen. Nu begär monarken 12 miljoner ytterligare för att den lilla ska få ett värdig uppväxt kan tänkas. Tala om barnbidrag. Jag föreslår att hon inte döps till Estrella utan till Estrella då finns stora möjligheter till sponsring.

De kände brittiske parlamentsledamoten för Labour Tony Benn beskrev en gång Thatchers samhälle som ”The price of everything and value of nothing” något som stämmer bar i dessa tider av Caremaskandaler, utförsäljningar och privatiseringar. Varför inte lägga ut hela kungahuset på entreprenad och upphandling?

Welcome to a Working Week som Elvis Costello sjöng en gång, Var god skölj och betala i kassan!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Apropå kungatjafset

Stig Dagerman skrev följande dikt angående den dåvarande kungens Eriksgata. Lika aktuellt i dag som då:

Att eriksgator är dyra

förkunnas i följande sång.

Det borde väl räcka att hyra

S:t Eriksbron någon gång.

 

Om kungen satt uppe på räcket

och hovet stod under på en pråm

var detta en lönande fräckhet,

förmenar en känd ekonom.

 

Det gick nog att spara en femma

eller mer, uträknar herr Skolk,

om konungen stannade hemma

och skickade vykort till folk.

 

Eller också kunde han ringa

en halv period eller så

och hälsa på Persson i Pinga

och sen lägga hörluren på.

 

Ja, här finns det mycket att spara

för den som är sparsam till mods.

Hur skulle exempelvis vara

att gå eriksgatan till fots?

 

Skriven 24.3.54

Nu får det vara nog med kryperi

”Därför är jag republikan är en kampskrift, riktad emot Sveriges statsskick och därmed också emot den del av svenska folket, som vill behålla detta statsskick. Den är skriven i avsikt att såra monarkisterna. Den vill komma åt den undersåtlighetens anda, som alltjämt tar sig så straka uttryck hos en mängd svenskar. Den vill förlöjliga servilismen och kryperiet, som frodas i atmosfären kring den kungliga tronen.”

Den som skrev dessa kloka ord var Vilhelm Moberg i förordet till sin skrift ”Därför är jag republikan”. Den skrev redan 1955, men är aktuellare än någonsin i dessa dagar av kryperi för det ultimata krypandet för överklassen och den kvarvarande resten av feodalismen.

Den senaste veckan har tidningarna varit fyllda med spekulationer om den ena prinsessans boyfriends erotiska eskapader. Som om någon egentligen bryr sig om vem han sätter på! När sagde boyfriend är ute och sår vildhavre så blir det rubriker i nivå med krigsutbrott.

För övrigt kungafamiljen har en tradition av erotisk lekstuga; Gustav V:s sexskandaler och nuvarande kungens fala damer rekryterade från utvikningsbranschen på 1970-talet. Så den påtänkte prinsessgemålen bara fullföljer en kunglig tradition – ta för sig av det erotiska smörgårdsbordet.

Inte nog med detta nu oroar sig skrivkulierna och överklassdamerna och lakejsjälarna på Östermalmen om hur detta kommer att påverka det kommande rojalistiska bröllopet.

Bröllopet som är uppenbarligen den stora begivenheten denna sommar hotas av skandal menar förstå-sig-påarna på de olika tidningsredaktionerna. Hualigen, råden till den försmådda står som spö i backen medan den arma tösen tar sin tillflykt till annan ort. Givetvis på skattebetalarnas bekostnad, likt obetalda p-böter, fortkörningar och andra 2nöjen2 som övriga får vara vänliga att slanta upp till när det skiter sig.

Lägg ner det förbaskade spektaklet, gör folk av kungafamiljen och inför republik. Vi behöver en ny Vilhelm Moberg som förmår att hudflänga resterna av feodala enväldet och lakejmentaliteten!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Sluta fjanta för kungabratsen!!

(Fransk satir av Ludvig XIV inför hans avrättning)

Den filippinske diktatorn Marcos fru samlade på skor. Hon hade tusentals när Marcos till sist blev störtad. Allt detta medan det filippinska folket plågades och svalt under en avskyvärd diktaturen.

Det påstås att den franska drottning inte förstod varför de fattiga i Frankrike inte åt bakelser när det inte fanns något bröd. Om detta är sant är väl ingen som vet men det samtidigt säger lite om hur den franska ”pöbeln” (en förvanskning av det franska ordet för folk, peuble) uppfattade kungamakten och monarkins livsstil.

För Marcos och hans dam gick det åt skogen medan Marie Antoinette blev av med det söta huvudet när giljotinen gick varm på det nuvarande Place de La Concorde.

Vad man funderar på hur tänkte Imelda Marcos, Marie Antoinette och andra när det levde ett liv som var så långt ifrån folkets verklighet. Var de fullständigt bortkopplade eller brydde de sig inte.

I går var det ett stort reportage om de svenska prinsessorna världsfrånvänd tillvaro. Ena dagen är Victoria på tursistbesök och leker krig i Afghanistan för att nästa dag på Stureplan bland de andra bratsen sedan visa upp sina handväskor för 250.000 spänn. Madeleine håller sig med handväskor för ca 300.000 kronor.

Detta i ett land där arbetslösheten är skyhög, där det finns stora brister i sjukvården och skolan har fortfarande en massa att bevisa. I samma land där regeringen har uppfattningen att sjuka och arbetslösa är för lata att göra sin del i samhället. Och, samtidigt som samma monarki ska hålla bröllop för osannolika 65 miljoner kronor.

Det är banne mig vi som betalar deras snobbväskor, flotta bröllop och allt mer från ”pöbeln” avvikande livsstil. Det blir alltmer stötande på ett sätt som påminner om Imelda Marcos och Marie Antoinette.

Jag vill inte påstå att vi ska ta fram giljotinen, men att få slut på monarkin framstår alltmer som nödvändigt med tanke på den livsstil som de visar upp. Och, kära monarkister kom inte med tjafset att monarkin är så förbaskat bra reklam för Sverige för det är nys.

Det som är bra reklam för Sverige är alla de produkter av högsta kvalitet vanliga löntagare producerar, våra välutbildade strävsamma yrkesmänniskor och Sveriges goda rykte som föregångsland inom många områden.

Det är stötande med handväskor som kostar mer än vad mången tjänar på ett år och ett bröllop som kostar fantasisummor. Det är också stötande att se fjantandet för monarkin när det finns väsentligt viktigare saker att lägga våra skattepengar på än det här kungliga tjafset!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Anslut dig till

FOLKAKTIONEN För en välfärdsstat för ALLA! Skriv gärna på uppropet och sprid det vidare!

Rojalistiskt hysteri

En sak ska göras helt klart och tydligt – jag är republikan. Orsaken är inte att jag tycker illa om kungen som person eller hans familj. Jag känner dom inte och kan inte ha någon uppfattning vad det gäller deras person. Men jag tycker hjärtligt illa om att monarkin ska vara en i situation som även om det inte är så på pappret kan utöva påverkan på nationens styre. Jag vill kunna välja, och välja bort, i allmänna val individerna som får förtroendet att styra vårt land. Det är en fråga om demokrati, helt enkelt.

Nu börjar det likna närmast hysteri med ytterligare ett monarkibröllop på gång. Nu är det nästa prinsessa som ska ”å sta´” som Strindberg skrev en gång. Vi andra får begapa eländet och betala. Förresten vi betalar ännu en gång eftersom kungahuset får ett lindrigt sagt generöst apanage. Om man ska tala om att någon i detta land lever på bidrag så är det monarkin.

 

“ett motbjudande

skådespel”

 

Alla tidningar, framförallt, veckopress och inte minst kvällstidningarna blir till sig så att man tro att de har hittat den journalistiska G-punkten eftersom de verkar få rojalistisk orgasm på löpande band. Hela skådespelet är i grunden motbjudande.

Eller som min kära hustru sa – det är bättre än tjatet om svininfluensan. Och, vad då, den ofrivilliga liknelsen monarkin och svininfluensas är inte helt fel. Man behöver inget av dem och inget av storheterna gör någon nytta! Så är båda förbaskat kostsamma för folkhushållet.

Här gifter en kvarleva från medeltidens envälde bort sina brats till osannolika kostnader samtidigt som 100.000-tals människor är arbetslösa och tusentals tvingas till socialbidrag eller att tigga för att överleva.

Ett motbjudande skådespel som också spelar en politisk roll eftersom det ena bröllopet kommer att genomföras månaderna innan valet. Hela valrörelsen kommer att ryckas sönder och det kan bara den sittande högerregeringen tjäna på. Så kom inte och säg att monarkin och kungahuset inte kan påverka politiken – det är bara nys!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson