Tangentbord och krum rygg

Sakta men säkert har det vita kalla bytts ut mot vårbruna nyanser. Sakta men säkert kryper temperaturen också uppåt och vi börjar ana vårens annalkande. Infarten till mitt kära Linghem är översvämmad och vattnet fortsätter att stiga till förtret för boende och Vägverket.

I går så hade en stackars småfågel förirrat in sig på den inglasade altanen men efter vissa krumbukter gick det att få ut honom i det fria istället för att bli kvar i det glasförsedda fängelset.

Många blir lite yra i plymen så här på vårkanten. Inte minst vi människor. Avtalsrörelsen är dock undantagen. Arbetsgivarnas splittringsstrategi var allt annat än yr utan välkalkylerad liksom när man avbröt förhandlingarna om ett nytt huvudavtal för ca ett år sedan. Splittra det som splittras kan verkar vara deras axiom och Unionen och Civilingenjörerna svalde betet medan IF Metall stod kvar på perrongen med gapande mun och undrade vad som hänt.

Beatrice Ask fick i veckan ett tidigt solsting när hon ville återinfinna ståndsrätt och skampåle. Lagen och lagförning skulle ersättas lynchjustis vilken enbart kan bokföras på vårens berusande inträde.

Ett annat vårtecken är också att lokaltidningen, Östgöta Correspondenten, har tagit in nya ledarskribenter. Stöpta i samma Dagens Nyhetersform som de tidigare och numera har de också möjligheten att ledarkommentera varje nyhet de känner för att kommentera. Ett ofog i sig att ha ledarkommentarer på nyhetssidorna men än mer knepigt när man de läser de ”nykläckta” ledarskrivkuliernas något märkliga kommentarer till sakernas tillstånd och politikens dagliga händelser.

Sammanbrottet i avtalsrörelsen efter industriavtalets död blir i dessas hata-sossarna-värld sossarnas och LO:s vänskaplighets fel. Miljöpartiet beskylls för att inte kunna ”frigöra sig från kopplingen till socialismen” och Handels i sin tur för att bygga hinder för de arbetslösa genom att man vill ha ordning på användningen av bemanningsföretag så de inte kan användas för att kringgå löntagarnas lagstadgade rättigheter. Löneökningar är också enligt samma skrivkulierna att försvåra för de arbetslösa att få jobb.

Nästa förslag i konsekvens med denna klokskap är att lön tas bort som begrepp. Handelsanställda får lite mat som ersättning och uppmanas att se arbetet som en fritidssyssla. Boende kan ordnas i tältläger utanför tätorten så de inte stör den känsliga medelklassen.

Herregud, krävs bara att kunna knacka på ett tangentbord och krum rygg idag för att bli ledarskribent?

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Bloggens etik

(Personen har inget med artikelns innehåll i fråga att göra.)

Internet och bloggen är en fantastisk uppfinning precis som har den förändrat vår vardag. Missförstå mig rätt; internet har öppnat en enorm värld av fakta och kunskap men också för rykten, skitsnack och andra mindre sympatiska inslag.

Barnporr, knarkförsäljning och politisk extremism är sådant som inte bär sympatiska drag och som har följt med internet. Men för den skull vill väl ingen förbjuda internet. För att komma åt avigsidorna så finns det lagar och om lagarna inte räcker får väl lagstiftningen anpassas till nya läget.

Det gäller givetvis också bloggen som egentligen borde betraktas som medborgarjournalistik och därmed blir en viktig del av demokratiutvecklingen. Yttrandefriheten blir närmast obegränsad men det medför också ansvar från oss som skriver.

En vanlig journalist har sina regler och sin etik. Det är inte förenligt med den accepterade etiken och existerande regler att skriva vad som helst. En journalist skall alltid kolla sina källor och helst ha två källor till sina uppgifter. Man ska ge möjlighet genmäle och man skall aldrig skriva anonymt utan tidningar, radio och TV och andra media skall ha en ansvarig utgivare. Det är självklart för media och för mig som skribent. Inte fasen skriver jag och sprider okontrollerade uppgifter.

Nu har det blivit ett helsickes liv om att Google har tvingats av en domstol i USA avslöja namnet på den bloggare som har skrivet skit – förtalat som det heter på juridisk svenska . Bloggaren blir nu stämd för förtal. Dyngspridaren på sagda blogg hade angripet en fotomodell med olika nedsättande uppgifter och åker på skallen för det nu. Bloggen får inte bli ett verktyg för förtal och verbal mobbning.

Bra, är min uppfattning. Bra om det sker en sanering och bloggare funderar över sitt etiska ansvar för varje publicering är gjord och kan aldrig ångras. Är skadan skedd så är den det och kan inte ångras bara bestraffas om så är befogat och det finns det lagar för.

Jag har på min blogg skrivet in några korta regler för kommentarer. Jag tar bort fördomsfulla, rasistiska kommentarer eller rena personangrepp. Sådant är självklart och det borde det vara för varje bloggare. Om inte annat för att bloggen ska vinna större respekt som medborgarjournalistik.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Andra bloggar i samma ämne; Kulturbloggen; Henrik Alexandersson; Mattias Andersson som de tre har lite olika uppfattningar.