Graävskopan på Aftonstjärnan

Allan Svensson, regissör och Dan Nerenius i Graävskopan

Henning Mankell är en av Sveriges främsta författare och dramatiker. Han är mest känd för sina romaner om Kurt Wallander och kanske mindre för sin dramatik.

En av hans mer spelade pjäser är ”Graävskopan” som under lån tid har spelats i södra Sverige med stor framgång. Nu har Allan Svensson regisserat den i en ny version med Dan Nerenius i huvudrollen, Dan har spelat den under hösten i Västsverige och ska nu under februari spela den på den legendariska ”Aftonstjärnan” i Göteborg.

Vad är nu ”Graävskopan” för pjäs? Den ger en bild av en människa som känner inte bara bitterhet inför vad som sker utan också är en människa som slår underifrån mot ett alltmer obegripligt och människofientligt samhälle.

Rune F Lindgren är en sammansatt och därmed äkta, genuin människa med alla dess brister och, ska inte glömmas, positiva sidor – han drömmer om något bättre. Graävskopan är inte en politisk pjäs, eller inte bara, som allt Mankell skriver – den är djupt mänsklig.

Undertecknad har fått möjligheten att ta över producentskapet efter sejouren på Aftonstjärnan vilket är en utmaning. Målsättningen är givetvis att så många som möjligt ska få möjligheten att se ”Graävskopan” för den är värd det.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Absolut blåst

Vem trodde att Pernod Picard inte var ute efter ett av världen starkast varumärken ”Absolut Vodka”,  vill han eller hon resa sig upp i salen och sätta på sig dumstruten. Den ende som reste sig upp var utförsäljningsminister Mats Odell.

Någon förvånad?

Pernod Picard har meddelat att allt utom ”Absolut Vodka” skall säljas till hugade spekulanter. Fabriker och varumärken skall nu slumpas ut för att täcka Picards ebb i kassan efter köpet av Vin och Sprit. Så, så mycket var löften om att vårda lokala varumärken som gavs högtidligt för ett år sedan värda.

För Pernod Picard är givetvis inte spritmärken som Explorer och Renat något av intresse utan har bara en regionalt företeelse här uppe i kalla och mörka nord. Inte för jag personligen berörs av om Explorer eller Renat blir historia men försäljningen av lönsamma Vin & Sprit blev precis vad kritikerna sa – det var bara att lägga händerna på Absolut som var målet för köpet.

Ett tips är att produktionen av ”Absolut Vodka” nu flyttas utomlands och arbetstillfällen försvinner som är kopplade till varumärket.

Det är också kapitalismens logik – maximering av vinsten och då måste små regionala varumärken stryka på foten. Vad som nu händer med gamla välkända spritmärken som bara har ett svenskt kulturhistoriskt intresse vete katten. Det slutar säkerligen med att vi sitter och dricker ”Absolut Vodka” till midsommar sillen och kräftorna. Strömlinjeformning då det inte finns något annat att tillgå. Att sedan jobb försvinner är lika logiskt som det var en dålig affär att sälja Vin & Sprit. Man skull kunna säga att regeringen, minister Odell och Sverige blev absolut blåsta av Pernod Ricard.

 

“…regeringen blev

Absolut blåsta

av Pernod Picard…”

 

Reinfeldt tar på sig valfläskbyxorna är tydligt för nu ska väljarna köpas till varje pris. Att makten är det viktigaste visade regeringen i går när man meddelade med buller och bång att kommunerna får 10 miljarder valåret 2010 för att inte behöva säga upp personal. Att sedan regeringen har dragit in under mandatperioden väsentligt mer från kommunerna talas tyst.

Jag har sagt det förut och säger det igen – Reinfeldt är en första klassens bondfångare som gör vad som helst för att sitta kvar nästa mandatperiod. Och då kommer tumskruvarna fram och det redan före jul 2010. Anti-facklig lagstiftning, fortsatta privatiseringar och lutning bakåt i länsstolen medan arbetslösheten knäcker välfärdsstaten. De som trodde något annat kan känna sig absolut blåsta!

Till sist:

Henning Mankells bok ”Den orolige mannen” är en makalös bok som tillhör det bästa Mankell skrivet. Bokens mörker och tragik parallellt med den politisk färgade kriminalgåtan gör boken till en stor läsupplevelse. Mankells språk tillhör bland det bästa som skrivs idag.

Till skillnad från exempelvis Liza Marklund så finns det både skönhet och djup i Mankells författarskap. Mankell ger Kurt Wallander både ett värdigt och melankoliskt avsked och böckerna om Wallander har bara en svensk jämförelse Sjöwall – Wahlöös Beck-serie. Två olika perioder i svensk historia ges här en trovärdig spegel, var och en på sitt sätt men båda två milstolpar i svensk kriminallitteratur med social grundval som är helt jämförbar med exempelvis Dashiell Hammett och Raymond Chandler.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson