Dagens dummaste

Gudrun Schyman har tagit sig för att bränna 100.000 spänn i Visby. Att bränna stålar är en sak men att rent fysiskt bränna upp dom är bara idiotiskt, korkat och inte minst en ren provokation mot vanliga arbetande människor.

Bara en av alkoholångor fördunklat hjärna kan komma upp med ett så in i helvete korkat tilltag för att protestera mot löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Bara någon som har levt i en skyddad kupa utan kontakt med verkligheten kan ta sig till att elda upp 100.000 papp.

Blir nästa tilltag att bomba några banker för att de kvinnliga kassörerna har sämre lön än sina manliga kollegor? Bränna ner något sjukhus eftersom kvinnliga sjuksköterskor har sämre lön än manliga dito? Kanske det är dags för Fi att bli en 2010-talets feministiska stadsgerilla?

Det är banne mig inget kommunistiskt eller radikalt om nu något inbillar sig det i Schymans dumheter - bara brist på respekt för hur andra har det.

Hon bränner upp en halv årslön (efter skatt) för en undersköterska. Hon borde skämmas men jag är inte förvånad - vad var det Lenin sa radikalismen kommunismens barnsjukdom!! Uppenbarligen gäller det även feminismen i vart fall i Fi och Schymans tolkning. Om någon haft funderingar på att rösta på Fi innan det här borde de insett nu att tilltaget är en skymf mot alla  lågavlönade kvinnor!!

Text: Ingemar E. L. Göransson

(S) i storstäderna och kvinnodagen

Den internationella kvinnodagen är i dag, den 8 mars. Ursprungligen en idé från arbetarrörelsen för att uppmärksamma arbetarkvinnornas situation. Alltmer sedan dess har 8 mars blivit lite av ett jippo där allsköns politiska uttolkare av olika kulörer i vart fall en gång per år ska uppmärksamma, inte arbetarkvinnornas, utan kvinnors situation i allmänhet i det sen-kapitalistiska samhället.

Man kan ju undra vad deltidsanställda undersköterskor har gemensamt med styrelseproffs i näringslivet förutom att de råkar vara kvinnor de båda. Med andra ord den internationella kvinnodagen har förvandlats till ett jippo för medelklassens karriärkvinnor och därmed har dess viktigaste fråga blivit fler kvinnor i bolagsstyrelserna.

Arbetarkvinnorna som fortfarande inte har lika lön för lika arbete eller samma möjligheter till utveckling i jobbet p.g.a. att de fysisk är det som blir med barn och föder barnen. Arbetsgivarna fortfarande straffar kvinnor för detta och exempelvis idag läste vi hur arbetsgivare ger kvinnor sparken när de blir med framtidens släkte.

Yvonne Hirdman, den lärda professorn skrev i AiP i fredags att kvinnodagen har spelat ut sin roll. Och är det inte en ynkedom att en enda dag på året så är arbetarkvinnornas situation i fokus men inte ens då tillåts de vara det utan medelklassens karriärister kapar frågan och oskadliggör den. Kvinnors situation skulle må väldigt bra av att få ett klassperspektiv på nytt.

En ”hemlig” undersökning som visar att (S) tappar i storstäderna har idag publicerats på diverse tidningarnas förstasidor. Hur hemlig den nu är låt vara sagt utan det är väl snarast någon spin-doktor på något borgerligt partikansli som har läckt kan man tänka.

En sak som man dock kan dra som slutsats av den är att Sverige blir allt mer ett delat land. Å ena sidan den välbeställda storstadsbefolkningen av medelklass och å andra sidan arbetarklass och lägre tjänstemän, nyfattiga, arbetslösa, sjuka och unga samt kvinnor inom offentlig sektor. Dvs. å ena sidan de som tjänat på Reinfeldts högerpolitik och å andra sidan de som har fått betala eländet.

Slutsats; högerpolitik sliter i samhälle itu och skapa ökade klyftor. Nu ser vi också mellan storstad och landsort. Ingen bra utveckling men tyvärr helt i linje med högerns Thatcherinspirerade politik.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson