Vi får aldrig glömma

I dag är det ett år sedan Utøya och det föregående bombattentatet i Oslo. Terrorismen drabbade den norska nationen med all sin brutalitet och hänsynslöshet. Ett år av sorg och saknad inte bara för de anhöriga utan också för Norge som nation. Men även för alla människor med minsta empati och humanism i sig. I dag högtidlighålls minnet över offren för en avskyvärd nazistisk extremist. Hans terrordåd är juridiskt sett snart en gigantisk akt i ett arkiv dock kommer minnet och traumat kommer att framgent fortleva i den norska folksjälen och hos alla medkännande människor.

 (Arkivbild)

En fråga som dock inte fått svar är hur detta kunde hända, vad var det för ”mekanismer” som gör att en till synes förhållandevis välanpassad individ kan förvandlas till en totalt känslolös och rationell mordmaskin – en terrorist som har få historiska motsvarigheter? Vi har sett terrorister förut i historien men Osloterroristen är på vissa sätt unik då han ensam begår dessa totalt vidriga gärningar och med en lika häpnadsväckande som motbjudande precision. Jämför man med andra massakrer så har det varit grupper som genomfört dem, militära enheter exempelvis där grupptrycket gör att individen som deltar kan gömma sig bakom ”det var order” som under inbördeskrig eller massakrer under krigsförhållanden. Det finns heller inget tillfälligt i hans dåd utan det är väl planerat och har politiska förtecken – dvs. de liknar inte vansinnesdåd som det som skedde i Denver i veckan.

Jag tror man får söka orsaken i den historiska tidpunkt vi befinner oss där motsättningar växer mellan nationer, mellan grupper och klasser, mellan religioner osv. Man får söka i den samhälleliga kontexten i det att vi lever i en tid då det samhälle vi haft håller på att bryta ihop och det som kommer vet vi väldigt lite om.

Vi lever i ett samhälligt kaos kan man beskriva det som. Ett kaos framkallat i en kamp mellan marknadsliberalismen och efterkrigstiden välfärdsuppbyggen. Inte så att marknadsliberalismen i sig orsakar terrorism, dock när den nyliberala teorin leder fram till en politisk rusning mot ett Mittens Rike skapas ett vakuum där extremistiska idéer kan finna sin grogrund.

Den belgiska statsvetaren Chantal Mouffe har skrivit i sin bok ”The Return Of The Political” (Verso London 2006, sid 6) följande: ”När, som fallet är idag, liberal demokrati är i ökat utsträckning identifierad som ”den för stunden existerande liberala demokratiska kapitalismen”, och dess politiska dimension är begränsad till lagens bokstav, finns det en fara att de ”uteslutna” kan komma att ansluta sig till fundamentalistiska rörelser eller attraheras av antiliberala, populistiska modeller av demokrati. En hälsosam demokratisk process behöver en levande konfrontation mellan politiska uppfattningar och en öppen konflikt mellan intressen.” (Min understrykning)

Det finns också likheter historiskt sett mellan vår kaotiska tid och det kaotiska 1300-talet. Likheten är bland annat det faktum att det blir allt mer uppenbart att kapitalismen i sin avreglerade och marknadsliberala status inte fungerar utan skapar ökade socialklyftor, ökade klassmotsättning och inte minst ökade friktioner mellan nationer. Det sistnämnda är uppenbart om vi ser det ur ett globalt perspektiv. Inom Europa har vi en tydlig ökning av konfliktnivån mellan syn och nord. Mellan USA och Europa finns även en ökad ekonomisk och politisk irritation och i Asien kräver Kina, Indien och andra tidigare tredjevärlden nationer sin ekonomiska plats på världsmarknaden.

Detta liknar i mångt och mycket den politiska situationen under 1300-talet där det fanns uppenbara slitningar vilka ledde till 100-årskriget, men även då fanns en nord-syd konflikt där påvedömet utmanades av furstarna på andra sidan alperna. (För den som är intresserad av att studera närmare 1300-talet och dess likheter vår tid rekommenderas historikern Barbara W. Tuchmans brillianta och lärda bok ”En fjärran spegel – det stormiga 1300-talet”, Atlantis Förlag.)

Men det finns också en annan viktig och avgörande förutsättning gör att 1300-talet liknar vår tid. Det dåvarande feodala systemet började utmanas, inte bara av alltfler bondeuppror, av den växande betydelse av städerna som börjar få under detta århundrade och den en allt starkare ekonomisk betydelse då här i städerna växer manufakturen fram. Här växer också fram embryot till dagens finansiella struktur. Penningutlåning, som var enligt påvedömen syndigt, blev allt viktigare och därmed skapas också en förkapitalistisk ekonomi där penningutlåningens vinster investeras i manufaktur vilket i sin tur skapar den tidiga kapitalismen. Det blir under 1300-talet tydligt att två ekonomiska system börjar existera parallellt med varandra. Det ena har framtiden framför sig och det andra går mot sin undergång.

Vad vi ser idag är en parallell, menar jag, till 1300-talets historia. Vi ser hur det avreglerade och otyglade kapitalistiska systemet leder till ökat kaos samt med det ökad konfliktnivå och därmed också skapar grogrunden och myllan för terrorism. Det ursäktar inte, men det är en del av förklaringen till det oförklarliga. När samhället befinner sig i kaos och inte längre förmås styras i sin framtida inriktning utan de besluten hamnar utanför människornas räckvidd skapas resignation, desperation och i värsta fall rationella galningar till terrorister.

Karl Marx skrev en gång att ”det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande”. En iakttagelse som har full relevans än i dag.

I dag är det ett år sedan det som inte fick eller kunde hända skedde – Utøya och det angrepp som det var på demokrati och allt vad medmänsklighet och tolerans heter. Vi får aldrig glömma, aldrig någonsin, vi kan aldrig förlåta, men vi måste gå vidare. Men vi måste också förstå hur det kunde ske och vilka mekanismer som skapar terrorism och social instabilitet. Gör vi inte det kommer det att ske igen, någonstans, någon gång och vi tvingas än en gång till att sörja.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Välkommen tillbaka, eller…

Välkommen tillbaka skulle man kanske säga. Men det känns inte rätt. Inte mot SAAB-arna på Trollehättefabriken som har fått vara bollen i ett spel om deras arbetsplats och svensk fordonsindustri och dess möjligheter att överleva.

 

Semestern är slut även för Reinfeldt

Inte heller känns det rätt att säga det när det kommer fram uppgifter om att Fredrik Reinfeldts tystnad angående terrordådet i Oslo för dryga veckan sedan beror på att ”landsfadern” föredrog att åka till Turkiet på semester istället för att ta täten för solidaritet och empati med våra grannar!

När det gäller fordonsindustrins framtid och möjlighet till överlevnad har det varit direkt kopplat till två saker. För det första den lekstuga som försiggått där EIB lånat ut men inte lånat ut pengar, där ryska oligarker vilja vara med och där svenska staten (läs Maud Olofsson och regeringen i övrigt haft en annan agenda – en nedläggning av fordonsindustrin). Syftet i regeringens variant av ”tysta leken” har varit taget från Thatchers nedmontering av brittisk industri i allmänhet och av fordonsindustrin i synnerhet.

En strategi riktad mot välfärdsstaten

Syften som är sannolikt de samma. Tvåfaldiga där för det första den benhårda men djupt okunniga tron att vi ska leva i framtiden på en servicearbetsmarknad med låga löner och utan ordning och reda i avtalshänseende med målet att betjäna den självgoda storstadsmedelklassen.

För det andra vetskapen om att det hårdaste motståndet mot nyliberalernas nedmontering av välfärdsstaten ligger i fackföreningsrörelsen då det är dess medlemmar som har störst nytta av den generella och kollektiva välfärden. Slutsatsen Thatcher drog och den sittande högerregeringen anammat är en svagare industri ger en svagare facklig organisering – dvs. svagare motstånd mot välfärdsstatens nedmontering.

Flera skribenter som har stor kunskap om fordonsindustrin och när det gäller industrins betydelse har i veckan pekat på att SAAB inte hade behövt vara dömt. Christer Gerlach skrev på DN Debatt och förordade ett om än tillfälligt ägarskap i SAAB enligt modell från andra industrinationer; USA, Australien, Frankrike, Tyskland, Japan och Quatar för att nämna några stater som har ägarintressen i olika biltillverkare. Så frågan är varför skall inte den svenska staten inte kunna äga delar av SAAB?

Egentligen finns inga skäl för regeringens hållning mer än att man vill bli av fordonsindustrin. Att så är fallet när Robert Collin i Aftonbladet avslöjar att i styrelsen för EIB sitter…Anders Borg, svensk finansminister… (*)  Det innebär att den svenske finansminister sitter i styrelsen för den investeringsbank som blockerar ryske finansmannen/oligarken (välj själv) från att gå in i SAAB. Samtidigt som han sitter i samma regering vars myndighet (Finansinspektionen) godkänner samme ryske investerare!

Det är uppenbart, i vart fall för mig, att regeringens verkliga syfte aldrig har varit att klara SAAB utan låta SAAB sakta på grund av opinionen sakta en säkert bli förlorat genom olika mer eller uppfinningsrika tricks som kan bara sluta med SAAB:s slutliga nedläggning.

Det självklara hade givetvis varit att den svenska staten hade växlat in sina krav på SAAB Automobile i aktieägande likt GM-modellen och gett SAAB en stabilitet och möjlighet till överlevnad.

Företaget hade i vart fall då både kunskap och framtidsmöjligheter. Tyvärr har regeringens medvetna agerande berövat företaget allt förtroende som biltillverkare vilket med sannolikhet att regeringens strategi kommer att ge utdelning; ett hårt slag mot fordonsindustrin och SAAB:s sorgesamma ändalykt.

Sympativåg för Norge…..

Det hela nordiska samfundet och för den delen hela världen har chockats av de fruktansvärda scener som utspelades för en dryg vecka sedan i Norge och dess huvudstad då över 70 oskyldiga människor de flesta ungdomar fick sätta livet tull för en nazi- och antimuslimsk terrorist sprängde en gigantisk bildbomb och dessutom ägnades åt bärsärkagång och massmord.

Hela världen ledare visade sitt omedelbara stöd för demokratin och lämnade sina kondoleanser på olika handfasta sätt. Den amerikanske presidenten besökte den norska ambassaden för personligen framföra USA:s liksom utrikesministern.

I Sverige var reaktionen utan jämförelse till stöd för det chockade norska folket. Möten, demonstrationer, enorma reaktioner på facebook osv. Men vad gjorde då den svenska regeringen. Ett ganska kyligt uttalande och enligt uppgift ett kort telefonsamtal från Reinfeldt till Stoltenberg. I övrigt i stort sett inget, i stort sett inget, i den stund som är den mest kritiska i norsk historia sedan andra världskriget.

Brödrafolkens väl och den speciella relationen som finns mellan den nordiska folken och kanske speciellt då kanske Norge som har en speciell plats i det svenska hjärtat. Sympatibevisen för de norska bröderna och systrarna har varit enorm och imponerande.

……tystnad från statsministern

Men den svenske statsministern har inte framträtt i offentlighet förutom en kortfattad presskonferens. Inte ett ord till det svenska folket, inte ett offentligt framträdande i sympati och till kondoleans med Norge och den norska demokratin. Vissa ha undrat om det beror på att det är en socialdemokratisk regering i Norge eller om det är helt enkelt att Reinfeldt inte förstått magnituden av det inträffade.

Nu verkar det istället som om det kanske är väsentligt enklare, men absolut inte smickrande eller förtroendeingivande för landsfadern-in-spe – familjen Reinfeldt åkte på semester till Turkiet 48 timmar efter den allvarligaste och våldsammaste enskilda händelsen i nordisk historia sedan andra världskriget. Inget som tyder på gott omdöme utan enbart på en maktarrogans utan jämförelse i modern politisk historia.

Välkommen tillbaka blir en lite felaktig eller rättare malplacerad hälsning till en regering som uppenbarligen håller på att tappa greppet. Hanteringen av fordonsindustrin och Reinfeldts prioriteringar är två järtecken på detta faktum.

Må varken bilarbetarna i Metall och det övriga svenska folket glömma detta. Regeringen Reinfeldt är sönderregerad och fångad i sin egen uppfattning av sin egen förträfflighet. Tyvärr för Reinfeldt et concorties är det allt färre som delar denna bild. Vi andra ser istället den avklädde och nakne charlatanen som lurar allt färre.

* Fotnot och rättelse: Enligt uppgift sitter Anders Borg i EIB fullmäktige och i styrelsen för Sverige sitter en Kurt Hall. Men givetvis har Sveriges finansminister alla möjligheter att påverka den svenske representantens beslut i styrelsen.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

TALLROTH (Repmånad) läser den!

(Ett tack till Weiron Holmberg!)

Läs boken om hur det kunde bli så här och alternativet: reformismens återkomst ”Arbetarrörelsens kris – Mellan reformism och marknadsliberalism”.

Beställ den nu till förlagspris inkl porto och moms 190 kr (jfr bokhandelspris ca 240 kr). För ytterligare information se och varför inte boka en föreläsning kring boken se.

Maila ordochkultur@telia.com

Förklara inte bort ondskan

Varför går det åt helvete med vissa människor? Varför blir vissa missbrukare och inte minst i dessa dagar vad är förklaring varför vissa människor blir terrorister?

 Ondskans ansikte

I Sverige har vi sett hur en av islamistisk extremism influerad man spränger sig själv i luften och gudskelov ingen annan kommer till skada. En del människor fångas upp av extrema idéer och blir extremister som ser allt i svart och vitt.

Den här diskussionen har funnits sedan forntiden förmodar jag. Vad får människor som inkvisitionens bödlar plåga sina medmänniskor på ett sätt som vi finner helt obegripligt. Eller hur kunde soldater och soldatdrängar under medeltidens krig går runt på slagfältet och sticka ihjäl alla som råkat överleva men inte kunde förflytta sig bort från stridslarmets helvete.

Bödlarnas ansvar

Andra världskrigets bödlar försvarade sig med att de bara lydde order eller som Song My-massakerns skyldiga med löjtnant William Calley i spetsen bara helt enkelt gick bärsärkagång mot civilbefolkningen och mördade över 350 barn, kvinnor och åldringar.

När bankrånarna Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jackie Arklöv den 28 maj 1999 sköt polismännen Olle Borén och Robert Karlström till döds på nära håll med deras egna tjänstevapen var det många som undrade hur någon kan göra en sådan handling och det var en omfattande debatt i media.

Den norske terroristen Breivik har slagit ett osmakligt och högst motbjudande rekord i hänsynslöshet och extremistiskt agerande när han för en vecka sedan begick sina avskyvärda handlingar i Oslo och Utöya.

Kvasipsykologi

Nu börjar också “förklaringarna” till varför han skall ha begått sina handlingar. Olika kvasi-psykologiska förståsigpåare från främst den (ut)bildade medelklassen vet nu att det beror på att han inte träffade sin far exempelvis. Nu träffade jag inte min far förrän i vuxen ålder, men inte fan har jag slagit folk på käften för den skull än mindre dräpt någon medmänniska.

Medelklassens behov av att förklara världen utifrån ett psykologiserande och konfliktundvikande sätt har alltså börjat synas i media.

Låt oss se tillbaka i historien. Judarna fick skulden för pesten när man inte visste varför pesten grasserade. Den svarta befolkningen i Afrika tvingades till slaveri för att de vita européerna inte kunde tänka sig att de var medmänniskor. ”Ryssen” fick skulden för allt jävelskap innan muren föll och numera får ”araben” under det svepande begreppet islamister skulden.

Behovet av syndabockar är evigt men vad inte våra medelklassdebattörer inte vill inse är att det finns också ondska precis som människan är kapabel till godhet. För ingen är det som vill förklara Hitlers eller Stalins ondska som ett resultat av att deras fäder var jäkliga mot piltarna de små.

Breivik och ondskan

Ju mer vi får beskrivningar av Breiviks förberedelser och hans politiska ståndpunkter blir det allt tydligare – han är inget annat än en ond nazist. Full av sina fördomsfulla, hatiska och okunniga dynga, det är sant, men mitt i alltihop rationell, planerande och en av hin håle synnerlig ond människa som omfattar en likaså ond politisk ideologi.

Han hatar arbetarrörelsen, han hatar det han kallar marxister, kulturmarxister och det multikulturella samhället. Han är på ett sätt patetisk i sin nostalgiska längtan efter något som inte någonsin funnits. Och, han är ond i sin ”galenskap” precis som Hitler, Stalin och alla andra bödlar som passerat revy. En del har blivit ökända andra har glömts av historien – men onda likväl.

Tar man in detta blir det hela i all sin helvetiska ondska begripligt – vad vi ser är resultatet av en ond människas onda handlingar. Det behövs inga psykologiserande teser eller teorier för att inse det. Breivik är nazist , tokig på ett sätt men säkerligen fullkomligt tillräcklig i lagens mening.

Låt inte de konflikträdda medelklassens förståsigpåare förminska hans brott, låt det inte ske. Det vore en katastrof för det demokratiska samfundet, en skymf mot de efterlevande och skamligt mot offren.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Breivik har ansvar sina brott, men vi alla för samhällsklimatet

De fruktansvärda brotten som terroristen Breivik begått är utanför vår gräns att förstå. När offren närmar sig det tresiffriga är omfattningen så obegriplig för varje normalt sinnad människa att det går bara inte att sätta sig in i dess bottenlösa svarta förtvivlans hål.

 

Vi känner både, ilska, maktlöshet och förtvivlan inför denna ondska, detta osannolika utbrott av besinningslöst hat. Både handlingarna och tanken på den blir för mycket för oss.

Som hämtad ur en mardröm, en förverkligad Kubricks ”Clockwork Orange”, en filmsekvens från Pasolini eller ett vittnesmål från inbördeskrigets Jugoslavien blir beskrivningarna av Breiviks mordorgie på det natursköna Utöya.

Vad är det som bildar fonden till ett dåd som det Breivik har gjort sig skyldig till. Fördomarna och de gängse förklaringsmodellerna var igång omedelbart. DN slogs nytt rekord i politiskt självmål när tidningen snabbt och utan att invänta någon information som helst självsäkert läxade upp den socialdemokratiska norska regeringen och bergsäkert fastslog att det var muslimska fundamentalister som var gärningsmännen.

I den första mediestormen talades om ”terrorister”, ”terrordåd” och ”extremism” för att när det blev klart att det var en blåögd norsk gutt och inte en Ali eller Abdullah så byttes tonläget till ett mer förstående ”galning”, ”vansinnig”, ”ensamvarg” och betecknades som en ”tragedi”.

(Kommentar: Ann-Charlotte Marteus påpekade detta i en kommentar i gårdagens Expressen den 24 juli.)

Alltså en förskjutning från totalt fördömande till svagt förklarande och förstående enligt resonemanget att en nordisk vit man inte kan begå sådana brott om han inte är mentalt sjuk. Den halvutsagda rasismen på DN:s ledarsida är motbjudande för att uttrycka det försiktigt.

Om vi ser till Europols statistik över begångna terrorbrott det senaste årtiondet så dominerar fascistiskt våld långt över islamistiskt eller vänsterextremistiskt dito. Om vi ser till Sverige så finns det ett dokumenterat islamistiskt dåd och då från i slutet av förra året när en förvirrad och gudskelov klantig terrorist försökte spränga sig själv och omgivningen i luften. Det enda offret blev han själv och några bilar.

Däremot har fascistiskt anstuckna angrepp skett mot journalister, fackföreningsaktivister, homosexuella och invandrare osv. Det har varit bilbomber, överfall, knivdåd osv. Ofta med svåra skador eller i värsta fall dödlig utgång för de utsatta offren. Det fascistiska våldet i Sverige har skördat enligt uppgifter flera tiotal döda, men har fortfarande fått relativt liten uppmärksamhet.

Det finns aldrig ursäkter eller skäl att ”förstå” eller devalvera extremisters angrepp på den demokratiska staten. Det fanns ingen ursäkt för Baader-Meinhoff, det fanns ingen ursäkt för fascisterna som sprängde en bomb på Madrids centralstation, ingen som helst för islamistiska terroristernas 9/11 eller nu Breiviks bilbomb och massaker på unga politiskt aktiva socialdemokrater i Norge.

Detta är fascism, oavsett om det klär sig i vänsterfraser som Baader-Meinhoff, öppet kallar sig fascister som i Italien, åberopar den eller den Gudomen eller söker sin politiska näring likt Oslobombaren i högerextrema stolliga politiska förklaringsmodeller eller fördomar.

Samhället måste bemöta dessa hot på samma sätt, men de samhälliga organen som säkerhetspolis får inte binda sig vid att spana bara på en stollig men samtidigt samhällshotande politisk eller religiös extremistisk ism.

Från solidaritet till egoism

De senaste 20-30 åren har samhällsklimatet förändrats. Det har gått från solidariskt till alltmer egoistiskt. Att framhäva individualismen har blivit normalläget ÄVEN om det innebär att andra medborgare har fått stå tillbaka. Att tala om medmänniskor har blivit något den politiska debatten gör undantagsvis.

Detta synsätt och det allt tuffare samhället med ökade sociala skillnader och därmed spänningar har fått konsekvenser inte bara rent ekonomiskt men framförallt i samhällsklimatet där egoism och strebermentalitet har fått allt större utrymme.

Grunden för denna förändring ligger delvis i Sovjetunionens kollaps men framförallt den långvariga agitationen för ett mer egoistiskt samhälle. När Sovjetunionen föll innebar det att ett vakuum uppstod i den globala maktbalansen där ryssen som den samlande fienden inte längre kunde pekas på. De mer högerinspirerade krafterna kom att utnyttja vakuumet och peka ut en ny samlande fiende och därmed också skapa utrymme för främlingsfientlighet och rädsla för det ökända.

Rädsla för det okända

I Henning Mankells bok ”Mördare utan ansikte” upptäcker Wallander hur han inte är utan fördomar själv då hans dotter kommer hem med en ny pojkvän med arabiskt ursprung. Han blir själv förvånad över sin reaktion och sin svårighet att acceptera det ”okända”.

Det gör ju nu inte Wallander till fascist eller ens främlingsfientlig. Men det är vanligt att ”man vet ju hur dom är” hörs på arbetsplatser, snabbköpskassan eller vid fotbollsplanen. Det snabbt förändrade samhället och dess stora befolkningsomflyttningar påverkar och oförmågan från de etablerade partierna att hantera de utmaningar det ger är grogrunden för den fascistisering som vi ser i o m de olika främlingsfientliga och allt tydligare islamofobiska partiernas framgångar.

I extrema fall får det uttryck som i fredags i Oslo och på Utöya. Fascisten och terroristen är själv ansvarig för sina handlingar och det finns inget annat straff än lagens strängaste för det han gjort, det finns ingen tvekan om. Breiviks egna ansvar är oåterkalligt.

Samhällsklimatet

Men vi måste också rannsaka hela samhällsklimatet som har skapat monstret genom oförmågan hos den politiska nivån, dvs det demokratiska samhället, att hantera problemen. Vi kan inte likt vissa svenska media glida på ansvaret och hitta halvt ursäktande eller devalverande fördömande likt DN och SvD gjort. Vi kan inte heller förklara bort en buses brott med att han haft en taskig barndom eller liknande. En buse är alltid en buse oavsett efternamn eller bakgrund.

Egoismens höga visa är det som präglar mycket av dagens politiska debatt och klimatet är inte kollektivt eller solidariskt utan självcentrerat och egocentriskt.

Den rysk-amerikanska egoismens apostel och alla nyliberalers pelarhelgon Ayan Rand skrev så här ”Frågar ni om det någonsin är riktigt att hjälpa en annan människa? Nej - om hon kräver det som sin rätt och som er moraliska skyldighet mot henne. Ja - om detta är er egen önskan baserad på den själviska glädje ni finner i värdet av hennes person och hennes kamp. Lidandet i sig är inte ett värde, endast människans kamp mot lidandet. Om ni väljer att hjälpa en människa som lider, gör det endast på grund av hennes dygder, hennes strävan att återhämta sig, hennes rationella meritlista, det faktum att hon lider orättvist; då är er handling fortfarande ett byte av värden och hennes dygd är betalning för er hjälp.” (från ”Och världen skälvde”)

Bättre än så här kan inte den ideologiska tankevärlden för Thatcherismen, intoleransen och det ideologiska sammanbrott vi upplever just nu där det bildar kulissen till de avskyvärda händelserna i Norge.

Anders Behring Breivik är utan tvekan till att begått handlingarna han kommer att stå till svars för men samhällsklimatet har vi alla ett eget ansvar för.

Text: Ingemar E. L. Göransson

(Se även Aftonbladet och Petter Larsson)

USA:s regering förolämpar sin ursprungsbefolkning

”Att likna Geronimo, eller någon annan indian, vid Usama bin Ladin, en massmördare och feg terrorist, är en förolämpning mot vår stam och mot alla indianer.” Så skriver Jeff Houser i ett brev till den amerikanske presidenten Obama.

Jeff Houser är ordförande för apacheindianerna i Fort Sill och därmed direkt nedstigande så att säga från den legendariske indianledaren Geronimo som var den siste indianledaren att ge upp för den amerikanska arméns etniska rensningar på 1800-talet.

För det är omöjligt att kalla politiken US Army och Washington drev gentemot ursprungsbefolkningen i USA än just etnisk rensning.

Det ser ut som en tanke när USA:s militära ledning ger terroristen Osama Bin Laden kodnamnet Geronimo. Det ligger en värdering av indianernas motstånd mot kolonisationen och det utrotningskrig som genomfördes mot ursprungsbefolkningen.

Geronimo lät sig aldrig kuvas utan kom att dö i fångenskap 1909.

När USA:s militär och den politiska ledningen nu ger terroristen Bin Laden Geronimos namn som kodnamn är det inte bara en oförskämdhet och en skymf mot den amerikanska ursprungsbefolkningen utan också uttryck för, i bästa fall, en historielöshet och i sämsta fall för en kvardröjande rasism.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Vem ljuger, Reinfeldt?

I lördags den 11 december 2010 inträffade den allvarligaste våldshandlingen riktad mot det svenska samhället i modern tid. Allvarligaste, då den uppenbarligen var ett terrordåd med tydligt politiska förtecken.

Varken morden på Olof Palme eller Anna Lindh kan i den betydelsen jämföras med lördagens misslyckade terrordåd. De två morden var inte primärt politiska utan verk av förvirrade individer och i fallet med Palme är det fortfarande oklart om ens Palme var målet. Allvarligare också än Baader-Meinhofs-ligans sprängning av den dåvarande Västtyska ambassaden 1975 då den var inte riktad direkt mot Sverige utan mot Västtyskland.

Mycket tyder på att det misslyckade terroristdådet hade långt större allvar än vad som kan komma från en enskild förvirrad person oavsett om den är drabbad av religiös eller politisk fanatism. Det finns enligt Säpo och polisen trådar som leder till extrema fundamentalistiska islamistiska grupper i England och Irak. Orsaken till attentatsförsöket skall ha varit Sveriges närvaro i Afghanistan och Lars Vilks konstnärliga verksamhet.

Likheter med tsunamihanteringen

Oavsett om attentatet misslyckades eller inte var det en mycket allvarlig händelse som ställer ett antal viktiga frågor om säkerheten i Sverige och om hur den svenska krisberedskapen fungerar. Efter Estonia och tsunamin 2004 blev det stora konvulsioner och berättigad kritik riktades mot krisberedskapen.

Det fungerade tveksamt i samband med Estonia och direkt klandervärt i samband med tsunamin. I båda fallen hade dock inte ansvariga saken helt i egna händer då det var händelser som skedde utanför vårt territorium och i fallet med tsunamin 2004 på andra sidan jordklotet under årets största helg, julen.

Ändock fungerade krisberedskapen illa, ansvariga politiker tog inte saken på allvar, tjänstemän på UD gjorde inte det de borde och informationen var helt under all kritik. Det fick konsekvenser och kom i fallet med tsunamin att bidra till att fälla regeringen Persson i valet 2006.

Hur fungerade då det nu december 2010 i samband med den misslyckade terrorincidenten mitt i Stockholm och några få kilometer från Rosenbad och riksdagen. Det finns all anledning att ifrågasätta om det fungerade speciellt väl denna gång heller och inte minst hur informationen till allmänheten fungerade.

Korrekt information nödvändig

Information är av största vikt och av vital betydelse för att skapa en säker situation och motverka ryktesspridning. Detta måste fungera oavsett tid på dygnet eller dag på året. De brister som fanns i samband med Estonia och inte minst tsunamin i Asien upprepades på nytt och det var mer tur än skicklighet att det inte blev värre förvirring nu än nödvändigt.

Klockan 17.00 sprängs en bil i Stockholm på Olof Palmes Gata alldeles i närheten av Drottninggatan. Straxt därefter spränger sig en man, en självmordbombare, i luften. Det sker på Bryggaregatan ca 300 meter längre bort. Mannen var utrustad med ett bombbälte, en bomb i en ryggsäck samt ytterligare något som har beskrivits som en tryckkokare.

Enligt Säpo var det ett misstag eller en olyckshändelse att bomben sprängdes just här utan målet var ett annat där det skulle skapa maximal effekt som järnvägsstationen på Vasagatan eller Åhléns varuhus.

Reinfeldt informeras

Klockan 18.00 informeras statsminister Reinfeldt om det inträffade vilken därefter går på kungamiddag. Han anländer dit cirka kl 19.00 för kungens middag är till Nobelpristagarnas ära. Även Carl Bildt med respektive är närvarande på middagen precis som kulturministern med sin make. Det finns alltså tre regeringsrepresentanter på kungamiddagen. Alla tre enligt uppgift stannar till kungaparet reser sig och går. Allt annat är enligt slottets informationschef Nina Eldh ett brott mot etiketten.

Middagen avslutas kl 23.00 varefter statsministern och hans följe återvänder hem. Samma sak gäller de övriga gästerna. På middagen serveras fyrarättersmiddag tillsammans med alkohol.

Polisen “särskild händelse”

Klockan 20.20 beslutar Stockholmspolisens tjänstgörande befäl polisöverintendent Anders Thornberg att händelserna på Olof Palmes Gata att de är att betrakta som en ”särskild händelse” vilket innebär att Säpo går i stab enligt uppgifterna från Stockholmspolisen.

klockan 20.40 informerar Säpo regeringen genom justitiedepartementet att man har gått i det som kallas stab vilket innebär att regeringskansliet är därmed informerat om att händelserna på sena eftermiddagen och kvällen vid Olof Palmes och Bryggaregatorna är “en särskild händelse” vilket på ren svenska innebär att man betraktar det som terroristbrott.

Klockan 09.00 den 12 december övertar Säpo förundersökningen då man betraktar det inträffade som ett terroristbrott.

Bildt twittrar

Kring midnatt twittar Carl Bildt att "Most worrying attempt at terrorist attack in crowded part of central Stockholm. Failed – but could have been truly catastrophic..". Detta var det första som kom från den svenska regeringen och det enda som skulle komma innan statsminister Fredrik Reinfeldt kallade till presskonferens till 12.30 på söndagsförmiddagen. Tiden troligen vald för att få maximalt pressintresse då det var samma tid som lunchekot sänds. Men dock märklig då den kommer hela två och en halv timma efter Säpos presskonferens.

Carl Bildts slutsats att händelserna kl 17.00 är ett sannolikt försök till terrorism kommer alltså redan vid midnatt. Bildts twitterinlägg måste rimligen grundas på polisens slutsats. Det innebär i så fall att statsminister och regeringen redan då var införstådda med vad som skett. Varför då inte agera offentligt utan vänta 12 timmar ytterligare medan rykten och skvaller florerar vilt på bl.a. nätet?

Vad hände mellan 18.00 – 12.30

Den stora frågan är vad hände i mellantiden. Varför kom inget offentligt uttalande från regeringen förutom Bildts twittrande som knappast kan kallas offentligt uttalande än mindre görs det offentliga försök att motverka det skvaller och ryktesspridning som pågick under lördagskvällen och natten.

Olika extrema grupper spekulerade, allt från främlingsfientliga grupperingar till de sedvanliga sladdertackorna höll låda och kunde ha ställt till åtskilligt allt medan regeringen var tyst. Slasksiten Flashback exempelvis hade uppgifter om vem gärningsmannen var före midnatt.

Enligt uppgifter från Reinfeldts presschef Roberta Alenius så informerade polisen och säkerhetspolisen successivt under kvällen och natten regeringen och statsminister om vad deras slutsatser var av händelserna på lördagseftermiddagen i Stockholm city.

Exakt när polisen drog slutsatsen att det var att betrakta som ett terrordåd som gått fel har varken polisen eller regeringskansliet viljat uppge. Däremot informerade Säpo justitiedepartementet klockan 20.40 att man gick i stab vilket då är en tydlig signal om att Säpo ser allvarligt på det som skett. Men det är uppenbart att så skett.

Vem talar sanning

Den här informationen motsäger därför Reinfeldts och hans pressekreterare Sebastian Carlsson uppgift från i söndags att Reinfeldt inte fick någon information förrän kl 10.00 söndagsmorgonen vilket skulle inneburit att Reinfeldt skulle ha informerats i samband med Säpos presskonferens vid samma tid.

”Vi tittade inte på TV för att få information”, var Alenius kommentar till detta. Utan som sagt regeringen och därmed Fredrik Reinfeldt hade informerats tidigare under natten och kvällen.

Men det stämmer inte heller med vad Reinfeldt själv sa vid söndags lunch på presskonferensen då han uppgav att han inte fått bekräftelse att det var terroristattack förrän ”på förmiddagen” dvs. söndagen den 12 december.

Detta stämmer alltså inte med de uppgifter som kommit från både polis och regeringskansliets krisberedskapsenhet där dess chef Lars Hedström inte vill kommentera detaljer, men bekräftar att som han säger ”följt rutinerna”. Säpos presstalesman Sofia Olive har också bekräftat tidsuppgifterna.

Nya frågor

Händelsekedjan ställer därför flera nya frågor kring regeringens agerande och speciellt kring Fredrik Reinfeldt prioriteringar.

Varför ger man olika uppgifter från regeringskansliet i söndags respektive idag (tisdag) om när regeringen hade informerats av polisen och säkerhetspolisen om att man bedömde det inträffade som ett terroristdåd?

Varför uppger Reinfeldt på söndagens presskonferens att han informerats på förmiddagen när alla andra uppgifter snarare tyder på att han informerats både av krisberedskapen och polisen under natten?

Varför valde statsministern inte att gå ut redan på kvällen och lugna svenska folket utan valde att gå på kungamiddagen?

Varför valde Carl Bildt att gå ut på Twitter istället för att regeringschefen statsministern kommunicerade med svenska folket för att motverka skvaller och tilltagande ryktesspridning?

Varför väntade Reinfeldt med sin presskonferens till söndag lunch?

Händelserna i Stockholm den 11 december 17.00 och hanteringen av dessa från regeringen och då främst statsminister Fredrik Reinfeldt påminner om det taffliga hanterande som tsunamin fick av den dåvarande regeringen Persson. Fredrik Reinfeldt har åtskilligt att förklara och vi är många som väntar på dessa svar.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Uppgifterna i den artikeln är grundade på intervjuer med personer från regeringskansliet, Slottet, Stockholmspolisen och Säpo.

Inte trovärdigt Reinfeldt

Det är något märkligt med statsminister Reinfeldts agerande under natten mellan lördag och söndag. Enligt uppgift från hans pressekreterare Sebastian Carlsson nu ikväll så var Fredrik Reinfeldt på kungamiddag. På frågan om det innebar att han inte var anträffbar så var han det enligt uppgift given på telefon ikväll.

Var då statsministern informerad i mellantiden från 18.00 till 10.00 söndag morgon om de slutsatser som SÄPO dragit av brottsplatsundersökning och de fynd som gjordes på lördag kvällen och natten. Samma slutsatser som blev offentliga och kom att betrakta bilsprängningen och självmordet som ett terrordåd av SÄPO på presskonferensen på söndagsmorgonen kl 10.00.

Frågan som hänger i luften och inte pressekreterare Carlsson ville besvara var om statsminister Reinfeldt informerades under middagen och under natten om de fynd och slutsatser som SÄPO och polismyndigheten i Stockholm drog och som ledde till slutsatsen att det var frågan om ett terrordåd.

Enligt Carlsson så fick Reinfeldt först kl 10.00 på söndagsmorgon redan på polisens slutsats – det var ett terrordåd som hade skett på Olof Palmes Gata mitt i Stockholm och bara några km från maktens centrum och riksdagen.

Märkligheter

Detta förefaller märkligt. Är det rimligt att tro att SÄPO inte informerar statsministern om sina slutsatser innan man går ut i offentlighet med dessa. Enligt Carlsson var det som skedde.

Man kan enbart dra två olika slutsatser av detta. Antingen har SÄPO missköt sig synnerligen ordentligt så det är tjänstefel för det måste vara SÄPO:s uppgift att informera statsministern innan man håller presskonferens och slutsatserna måste ha dragits väsentligt tidigare än kl 10.00 på söndagsförmiddagen.

Den alternativa slutsatsen är att statsminister Reinfeldt inte har informeras av sin stab vilket verkar lika märkligt annars kan det endast bli en slutsats antingen har Reinfeldt inte varit anträffbar under middagen och natten eller att han inte har brytt sig om informationen.

Reinfeldts omdöme

Det som kan tyda på detta är att Carl Bildt redan vid midnatt drog slutsatsen som SÄPO – det var ett terrordåd som skedde i Stockholm kl 17.00 lördagen den 11 december 2010. Oavsett vilket som är sanningen är det oroväckande vilket som för bedömningen av krisberedskapen i huvudstaden.

Sanningen måste komma fram för annars blir det svårt att bedöma regeringens och inte minst Reinfeldts omdöme som ytterst ansvarig för Sveriges säkerhet.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Reinfeldt, döljer du något?

Söndagen har blivit märklig. Den ena presskonferensen efter den andra men få svar av värde på dessa. Än mer de viktigaste frågorna har inte ställts av journalistkåren. De frågor som ger en bild av vad som har hänt i maktens centrum och vad regeringen egentligen har haft för sig eller inte haft för sig.

Det finns ett antal frågor som bör få svar:

1. Finns det ett dubbelkommando i regeringen? Har inte Reinfeldt kontroll över sin utrikesminister?

2. Varför informerade inte SÄPO statsministern före sin presskonferens kl 10.00 på söndagsmorgonen? Enligt Reinfeldt visste han inte förrän dess att det var ett terrordåd som misslyckats.

3. Är det sannolikt att statsministern inte informerades under natten om vad SÄPO och polisen kom fram till; rörbomber, sprängda bilar, e-post med hot till media osv. Har inte SÄPO informerat så har de djupt missköts sig, har Reinfeldt nonchalerat informationen är det en grov missbedömning eller gick inte statsministern att få tag på under natten av någon anledning?

4. Hur kunde Bildt bedöma händelserna som terrordåd vid midnatt medan Reinfeldt var inte kapabel att göra detta förrän på förmiddagen?

5. Höjdes beredskapen i katastrofberedskapen när det stod klart för polisen och SÄPO att det troligen var ett terrordåd och vid vilken tid under natten kom man fram till dessa slutsatser?

Dessa frågor behöver besvaras och det snarast för de ger en blid av hur vår katastrofberedskap ser ut i verkligheten.

Det är allt för många oklarheter i händelseförloppet för att regeringen skall kunna gå från detta. Det ställer frågan om Reinfeldts omdöme än en gång på sin spets.

Hur kan han acceptera en utrikesminister som så uppenbart desavouerar statsministern i en så viktig fråga som om Sverige är utsatt för ett terrorhot.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Varför så tyst och vem är statsminister egentligen?

I går kväll hände som inte ska få hända – ett troligt terrordåd i Stockholms innerstad. En man utrustad med rörbomber och enligt uppgifter en väska med spik sprängde sig själv i luften. Exakt vad som skett är inte helt klart men SÄPO betraktar både bilen som sprängdes och självmordsbombaren som terrordåd.

Sverige har varit utsatt för terrordåd tidigare när Baader-Meinhof-ligan slog till mot Västtyska ambassaden på 1970-talet. Så uppgiften om att det här är första terrordådet i Sverige är alltså inte helt korrekt.

Det allvarliga är att en än gång lämnas vi som medborgare ut till spekulationer och brist på information. Det enda av officiellt uttalande som fanns fram till presskonferensen på Rosenbad 12.30 söndagseftermiddag var Carl Bildts privata twitter från midnatt där han beskrev det inträffade som ”terrordåd”.

På Reinfeldts presskonferens bekräftade statsministern att han informerades först vid 18.00-tiden på lördagskvällen, dvs. ca en timme efter det inträffade. Likaså att han hade informeras av polisen vid 22.00 samma kväll att polisen såg händelsen som ett terrordåd.

RÄTTELSE!!! Reinfeldt uppger själv i en intervju med TV4 att han vid 10.00 på söndagsmorgonen fick information att det var ett "terrordåd". Detta är i sig lika märkligt för det innebär att statsministern blev informerad kort innan eller samtidigt som SÄPO gick ut med den uppgiften. Fick inte SÄPO tag i statsministern under nattaen eller var Reinfeldt oanträffbar. Men inte minst redan under natten var utrikesminister Bildt ute med samma uppgifter. Talar inte ledande regeringsföreträdare med varandra?

Frågan som ställer sig är givetvis varför kom det inget uttalande från regeringen på lördagskvällen med tanke på misstanken om terroristdåd? Är det inte statsministerns och regeringens uppgift att motverka ryktesspridning och oro speciellt efter en händelse av så här allvarligt slag.

Det enda som kom från regeringshåll mellan 18.00 till dagen efter 12.30 var ett twitterinlägg från utrikesministern. Inget annat utan en total tystnad som naturligtvis späder på oro och ryktesspridning. Redan under natten fanns det främlingsfientliga angrepp på nätet och rykten som spreds om händelserna i Stockholms innerstad.

Det finns all anledning att ifrågasätta regeringens agerande och inte minst Reinfeldts saktfärdighet och omdöme. Likaså hur god är Sveriges krisberedskap i situationer som denna. Vi ska komma ihåg hur tsunamin och den tafflighet som den sköttes på från utrikesministern då och hur den kom att bidra till att regeringen Persson förlorade valet 2006.

Jämför man den mediestorm som var då med den servilitet som journalisterna visade på Reinfeldts presskonferens trots att Stockholm hade drabbats av vad polisen betraktar som terroristdåd bara 18 timmar tidigare.

Tystnad och brist på information är de viktigaste bundsförvanterna för mörka krafter och deras syften. Som det är nu så är Reinfeldts regeringens agerande uppseendeväckande lojt och klandervärt.

Det måste klargöras varför Reinfeldt inte gjorde något förrän efter 18 timmar och hur det är möjligt att utrikesminister negligerar sin statsminister på det sätt som Bildt gjort.

Text: Ingemar E. L. Göransson