I dimman eller Sagan om AA

(Fritt efter verkligheten)

Detta är sagan om en man som var initiativrik även om han uppträdde i lånta fjädrar men också om omgivningens evigt förlåtande attityd av den på parnassen varande.

Anders Andersson ville ha ett bra jobb med mycket stålar och makt. Så AA skrev in i sitt CV att han hade en akademisk examen på ett amerikanskt universitet. Ett mindre känt men ändå ett universitet på andra sidan det stora vattnet. Han skrev också att han hade gjort lumpen i Linköping på I4 och hade slutat med underofficersgrad.

Arbetsgivaren, för övrigt en gammal kompis, blev imponerad av AA och bestämde sig för att han skulle bli chef för en av företagets viktigaste avdelningar. Han hade ju både akademiska meriter och militära dito; officersutbildning innehåller ju mycket av ledarskap och det behövdes på företaget.

AA satte igång med arbetet, han fixade, donade och förändrade. Han ändrade avtalsvillkoren till det sämre för underleverantörerna, men det var lönsamt så chefen var nöjd. Lite gurgel var det dock hos underleverantörerna som tyckte AA var en ogin jävel, men men.

AA som är en kille som varit i farten som många andra grabbar i hans ålder berättar att han faktiskt har rökt på några gånger. Men vad fan säger chefen, vem har väl inte gjort det i ungdomligt oförstånd.

Nu visade det sig efter ett tag att någon upptäckte att AA inte hade gjort lumpen och slutat som underofficer, det var bara båg.

-Jag minns väl fel försvarade sig AA och chefen sa – inget problem, men ta bort det från CV:et.

Dagarna hankade sig fram och AA fortsatte sitt värv, kritiken fanns där och en dag var det lokaltidningen som kom på att AA:s akademiska meriter var bara en pappersprodukt, det amerikanska universitet var bara en brevlåda som sålda flådiga examena per postorder.

Lite skit blev det ju, kollegor tyckte det var fan också men chefen sa:

-AA har ju gjort så mycket bra för företaget så jag tycker vi vänder andra sidan till och för övrigt jag känner honom sedan länge och AA är en bra kille, inget tu tal om det. Han är viktig i mitt team.

Nu kan man tycka kan det väl inte finnas mer skit att hämta här. Inga fler lik i garderoben så att säga. Men så väl var det inte.

En tid senare när det var lite turbulent på firman så hör en journalist av sig och undrar hur det är men en lite känslig grej.

AA ska ha pröjsat en tjej för ett nyp. Han var i tjänsten när det hände.

Nu blir chefen förbannad. Han tar sin hand ifrån AA och tycker nu räcker det. Tänk på oss andra och AA säger upp sig fort som fan och försvinner ur synhåll.

En tid senare får chefen ett brev där AA kräver avgångsvederlag med full lön i ett års tid. För inte skall väl han behöva gått till Arbetsfördelningen och delta i diverse förnedrande aktiviteter och få ut en bråkdel av sin lön innan han fixar nytt jobb.

Vad sa alla dom andra då, de på konkurrenternas företag – Visst är det synd om AA, han har inte haft det lätt och man måste förstå och förlåta.

Sensmoral: det är skillnad mellan folk och fä, det är skillnad mellan hög och låg och det är skillnad mellan den som har och inte har. Orättvisa blir rättvisa; fiffel och båg blir merit och köpta nyp ger säkrad försörjning för den som Vilhelm Moberg skrev i Utvandrarna ”kom med dalern i ena näven och kuken i den andra”.

Snipp, snapp slut då var sagan slut.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Rötmånadsfunderingar och annat

Det har gått en vecka sedan bloggen fick några nya publiceringar. Orsaken har varit en välbehövlig semester (om den var välförtjänt må andra döma). Under den gångna veckan som också varit under rötmånadens höjdperiod har politiken legat i träda verkar det som men en del märkliga ting har hänt som så här efteråt och i backspegeln är värda att säga några ord om.

(Foto: Aftonbladet)

En sådan är förre arbetsmarknadsministern Littorin som har ansökt om ett avgångsvederlag efter att han själv har sagt upp sig. Orsaken känner vi alla och därmed behöver vi inte orda mer om det. Men tilltaget att skaffa sig egna regler som sker i den samhälliga eliten är motbjudande. Om metallaren, sjuksköterskan eller andra löntagare säger upp sig så får de automatiskt en karensperiod på minst 45 dagar och den ersättning de kan få är 680 kr om dagen vilket ger med den 80 % ersättningsnivå 14.960 före skatt i månaden.

Varför skall inte en avsutten arbetsmarknadsminister inte omfattas av samma system allra mest som han själv sagt upp sig och skulle med a-kassans nuvarande regler troligtvis ses som orsak till sin egen arbetslöshet. Nu begär han i stället 1,3 miljoner i avgångsvederlag. Tala dubbelmoral, ett regelverk för pöbeln och ett för överheten.

 

(Foto Expressen)

Apoteksavregleringen slår mot gamla och fattiga

Att det skulle bli problem när Apoteken avreglerades (läs privatiserades) varnade många för. PRO i Östergötland slår fast idag att för gamla och sjuka har det inneburit att de har problem att få tag i sin medicin då inte apotek kan få medicin från varandra – de är Gud bevars konkurrerande företag – så det blir att vänta en vecka eller så eller själv ge sig ut på stan och kolla om något apotek råkar ha den nödvändiga medicinen. Lika så att fattiga har nu svårare att få ta ut sin medicin på delbetalning vilket varit möjligt förut.

 

(Foto Christoffer Göransson)

En annat uttalande som jag har regerat på är när Mona Sahlin i samband med att hennes bok ”Möjligheternas land” publicerades sa ungefär följande; för socialdemokraterna är det viktigt att möjliggöra arbetarnas möjlighet till klassresa, se även tidskriften Alla som LO gav ut tidigare. Begreppet klassresa har jag för mig först dök upp för ungefär 10-15 år sedan på DN:s kultursida. Begreppet som omhuldas av borgerliga skribenter har i sig en värdering i klassperspektiv.

För om man skall göra en resa så är det från något till något annat. I begreppet klassresa finns också en värdering från något till något bättre. Arbetarklassen skall med utbildning exempelvis göra en klassresa. Dvs. arbetarklassen är okunnig men med kunskap så kan den lyfta sig ur sin okunnighet. Jag vill påstå att denna omedvetna glidning, Sahlin menar väl inte tu tal om det, så finns en värdering av att arbetarens arbete är mindre värt än medelklassens.

Veckans gäsp 1: Pride

Veckans gäsp 2: opinions-undersökningar

Att lyssna på

Annat kanske mer glädjande, vad vet jag, är några av de plattor som har spelats i bilen under den gångna semesterveckan, se dem som ett tips om musik värd att lyssna på.

The Hub Caps ”3rd Base” (Enviken)

Vadstenas stolthet och Sverige bästa rock-a-billyband utan tvekan. En rökande färsk platta med genuin traditionell bonnrock som den fortfarande låter i USA:s lantliga sydstater och i Vadstena! Det är bandets tredje och i mitt tycke bästa platta. Perfekt för en sommarkväll ”cruising down the road!”

Sanna Carlstedt ”Ballerinan” (Satellite/Nacksving)

Ända sedan jag träffade Sanna första gången i mitten på 2000-talet har jag sagt att hon kommer att bli stor. Sanna har förmågan att skriva texter fotade i svensk verklighet och har den energi och utsrålning som behövs för att sticka ut i det ibland gråskimrande diset som svenska kvinnliga låtskrivare är i all sin ljuvlighet. Sanna är inte ljuvlig i den bemärkelsen, hon är stökig, högljudd och tar en helvetes massa plats. Sanna är en korsning mellan Janis Joplins attityd och röst samt har Cornelius Vreeswijklik diktarförmåga. ”Ballerinan” har tack vare Johan Johanssons insats blivit hennes bästa hittills!

The 13th Floor Elevators “Headstone – The Contact Sessions” (Charly)

De berömda två inspelningstillfällena i januari och februari 1966 som bandet gjorde innan kontraktet med IA var hemma. De hars edan dess legat i huvudsak arkiverade men nu nästan 45 år senare fått sin utgivning. Detta i form av en limiterad upplaga i några få 1000 ex. Brilliant precis som vanligt när det gäller Elevators. Den som vill få tag i den bör skynda på för upplagan skall vara på upphällningen enligt uppgift på bolaget hemsida.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Torsk för (M)

 

Redan igår fanns uppgifter på olika ställen på nätet och rykten om den verkliga orsaken till Littorins avgång. I dag publicerar Aftonbladet en intervju med en f.d. prostituerad som hade Littorin som ”kund”.

Att det var något graverande som låg bakom Littorins avgång i veckan stod klart för de flesta – inte bara för på det sätt det skedde utan på det sätt regeringen och moderaterna hanterade avgången.

Om det hade handlat om Littorins familjekris varför sudda ut alla spår av honom från regeringens hemsida, ta sin hand ifrån honom och inte ens beklaga avgången. Reinfeldt hade inte ett enda uppskattande ord om den man han hade utnämnt som sin arbetsmarknadsminister och som tillhört hans innersta krets ända sedan MUF-tiden. Inte ett uppskattande ord!

Nu när Aftonbladet publicerar det man har så framstår Reinfeldts försök att ta sin hand från Littorin som förståligt. Att få en prostitutionsaffär på halsen mitt i valrörelsen när det är bra några månader kvar innan valdagen måste framstå som en mardröm.

Men räcker ett sexköp för fyra år sedan för att regeringen och moderaterna skall reagera så dramatiskt egentligen. Ur deras perspektiv är ju detta historia nu. Klandervärt, straffbart, besvärande och ett moraliskt moras, men den närmaste sovjetiska utsuddningen av historien gör att det finns anledning att undra om det inte finns mer bakom än vad ögat ser.

Än mer besvärande uppgifter.

 

“….vad visste Reinfeldt….”

Affären ställer ett antal frågor som måste besvaras, frågor som handlar om delvis om vem som visste vad och om det finns mer i det här än vi vet just nu.

Den första frågan som ställer sig är var det en engångshändelse när Littorin köpte sex eller var det början på en händelsekedja som sträcker sig in under den tid då han var minister. Skälet att den frågan måste få ett svar är flerfaldig. Det finns ihärdiga uppgifter om att det skall funnits en koppling mellan kapten Klänning; Göran Lindberg, vilket skulle tyda på att det enstaka besöket blev en vana. Vilket är i och för sig inte ovanligt bland torskar, har de en gång börjat kan de inte sluta.

Den andra frågan är hur mycket kände Reinfeldt till. Kände han till Littorins sexköp när han utnämnde honom till minister vilket ger ett betyg åt hans omdöme. Ett omdöme vilket det tidigare har kunnat vara anledning att ifrågasätta. Än mer, fortsatte Littorin att köpa sex som minister och kände Reinfeldt eller andra inom den moderata kretsen till detta. Frågan är berättigad då det i Göran Lindberg-utredning skall figurera en minister enligt uppgifter från flera håll.

Det tredje frågan är en rent moralisk fråga. Littorin som med viss moralisk indignation har haft synpunkter på hur arbetslösa hanterar sin arbetslöshet. Bara de söker fler jobb så löser det sig. Implisivt; arbetslösa orsaker sin arbetslöshet och är av princip lata.

Aftonbladets publicering av det verkliga skälet till Littorins avgång ställer fler frågor än vad det besvarar.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Ännu mörkare moln (M)

Fredrik Reinfeldt (m), svart barnflicka

Anders Borg (m), narkotikabrott, svart arbetskraft

Maria Borelius (m), skattefusk, avgiftsskolk

Sten Otto Littorin (m), bluffexamen

Cecilia Stegö Chilo (m), avgiftsskolk

Ewa Björling (m), svartbygge

Carl Bildt (m), jävbrott

Tobias Billström (m), avgiftsskolk

Nicola Clase (m), svart arbetskraft

Ulrica Schenström (m), fylleri på jobbet

Mats Odell (kd), brott mot grundlagen

Lars Leijonborg (fp), dataintrång

Jag har publicerat denna lista flera gånger på min blogg. Det är en lista över den sittande regeringens kända övertramp i den juridiska sfären. Till den kan nu läggas till Carl Bildt är intressant i samband utredningen av ev. folkrättsbrott från Lundins Oil. Till detta kommer nu också mystiken kring den avhoppade Sven Otto Littorin. De uppgifter som har publicerats av Aftonbladet kan tyda på den allvarligaste fläcken på Reinfeldts helgonlika uppsyn.

Vad som Littorin skall ha gjort sig skyldig till är höljt i dunkel vilket gör att journalister av alla karaktärer och fasoner nu försöker hitta vad som låg bakom det överraskande avhoppet i går.

Till detta skall läggas nu också turbulensen inom regeringens näst största parti där angreppen internt på Maud Olofsson verkar öka i styrka samtidigt som hennes närmaste man Jöran Hägglund uppger att han sökte jobb på SL som VD för några månader sedan.

Det börjar likna ett sammanbrott inom alliansen där nu Reinfeldt har bara kvar Borg från den ursprungliga kretsen som drog upp strategin för de nya moderaterna.

Frågan är; kan Reinfeldt klara det som mycket väl bli det strå som knäcker kamelens rygg. När Aftonbladets uppgifter kommer i offentlighet, för det gör de till sist, så blir den storm som nu är i media bli det som blåser bort Reinfeldt från regeringsmakten den 19 september. Förtroendet för Reinfeldt personligen måste drabbas till sist allt annat är omöjligt. För frågan är visste Reinfeldt och mörkade han - i så fall varför.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Mörka moln och besvärliga tider (M)

Besvärliga tider kan man tycka. Arbetslöshet högre än någonsin vilket innebär att den sittande regeringen inte lyckats hålla sitt viktigaste vallöfte från 2006 att bryta det s. k. ”utanförskapet”. De 434.000 som är arbetslösa idag delar nog inte Fredrik Reinfeldts självbelåtenhet. Inte heller har kritiken mot devalveringen av sjukförsäkringen avstannat även om den inte syns i rubrikerna lika mycket som tidigare.

Besvärliga tider kan tyckas. Centerns Maud Olofsson håller på att förpassa sitt parti i ingenmansland. Hon har fått (C) att överge sin traditionella landsbygdsprofil vilket gör att äldre folkrörelsecenterpartister som Börje Hörnlund att stilla revoltera. Olofsson har i vad många centerpartister uppfattar som ett svek genom att byta fot i kärnkraftsfrågan fått kärnkraftsmotståndare att lämna partiet. Solveig Tärnströms avhopp idag till (MP) är bara ett exempel och hon har totalt misslyckats att etablera (C) som storstadsmedelklassens parti. Uppgifterna om att hon är på väg bort blir också allt envisare.

Besvärliga tider kan tyckas. När Sven-Otto Littorin i dag på Centerns dag i Almedalen meddelar på morgonen att han hoppar av som arbetsmarknadsminister så är det ett större avbräck för Reinfeldt än kan man tro. Littorin som har framstått som måttfullheten själv i sin retorik, men i praktiken har i det tysta orsakat det största raset i facklig organisationsgrad som detta land sett sedan storstrejken. Hans avhopp öppnar dörren för väsentligt hårdförare politiker på högerflanken i (M). För Reinfeldt innebär det också att han förlorar en viktig kugge i sin re-make of (M) även om han försöker markera genom att sätta Tobias Billström tillfälligt som arbetsmarknadsminister.

Besvärliga tider man tycka. Den lilla skärmytslingen mellan (Fp) och (Kd) i går ger också bilden av en inre disharmoni i regeringsalliansen. Den inre striden i alliansen för att rädda sig kvar i riksdagen går över att stjäla väljare från varandra. Därav (Fp):s utspel igår om promenadgarantin för äldre och (Kd):s ilska över att Björklund helt fräckt snodde ”deras” fråga.

Besvärliga tider är det. Allt detta tillsammans ger en bild av osäkerhet inom alliansen. En bild av att kanske Reinfeldt inte har allt under kontroll vilket givetvis kan påverka väljarna den 19 september. Det var väl inte den bild som Reinfeldt ville ge av sin regeringen när Almedalsveckan började?

Text: Ingemar E. L. Göransson

Foto: Christoffer Göransson

Det bettet visste var det tog

Varje dag jag vaknar och känner att jag inte är sjuk är en lycka. Lycka för att inte vara sjuk men också en lycka att man ännu en dag, en vecka, en månad kanske t.o.m. ett år klarar sig själv, de sina och har hälsan så man kan jobba.

Innan 2006 klagade vi ofta, och med rätta på, att rehabiliteringen inte fungerade. De stora bristerna gjorde att människor inte fick en chans att komma tillbaka till jobbet. Arbetsgivarna var ovilliga att förändra arbetsplatserna och Försäkringskassan har i årtionden var ett under av fyrkantighet.

Missförstå mig rätt, även om det fanns stora brister och mycken kritik var riktig mot hur det var så var inte lösningen att slänga ut både ungen med badvattnet, badbaljan och slå sönder vattenledningen det vi då från fackligt håll efterlyste.

Den borgerliga regeringen såg dock sin chans att underminera socialförsäkringssystemet och slå sönder några fönster till på välfärdsbyggets hus.

Littorin lovade i december att de som gick från sjukskrivning till in i den s.k. rehabiliteringskedjan skulle i vart fall inte få sämre ersättning än tidigare. Idag vet vi bättre, 75 procent fick en kraftig sänkning av sin ersättning. Dvs. flertalet oavsett om du inte var inne på arbetsmarknaden tidigare eller om du faktiskt hade ett jobb men var sjuk har fått en kraftig sänkning. I många fall handlar det om tusenlappar.

Frågan som ställer sig är; ljög Littorin i december eller talade han mot bättre vetande. Båda är lika illavarslande. Vet han inte fakta eller hade man inte gjort en ordentlig analys av hur det skulle bli eller chansade Littorin och tog en rövare för att komma ur en obehaglig debatt.

Nu är det så här att lögnen har en tendens att komma tillbaka och likt en ilsken byracka bita dess upphovsman i röven. Jag hoppas att bettet tar ordentligt och känns hela vägen över valdagen 19 september 2010. Måtte inte byrackan släppa taget.

Text: Ingemar E. L. Göransson