Carl Bildts janusansikte

I dag anklagas Lundin Petroleum, tidigare Lundin Oil, för att mycket väl känt till de övergrepp och den rensning som skedde i Sudan på 1990-talet då företaget borrade efter olja.

Anklagelserna från ECOS är allvarliga inte bara mot Lundin Petroleum och dess förre ägare familjen Lundin utan den pekar också indirekt ut Sveriges nuvarande utrikesminister Carl Bildt. Bildt satt vid den här tiden i företagets styrelse och om Lundins Oil kände till vad som skedde i Sudan så kan inte heller Carl Bildt varit ovetande om övergreppen som skedde mot lokalbefolkningen.

Det är inte första gången som tveksamheter kring Carl Bildts görande och låtande har varit i svang. När det ryska Gazprom sökte och sedermera fick tillstånd för sin gasledning på svenskt territorialvatten var det kritik mot att frågan handlades bl.a. av Carl Bildts eget utrikesdepartement då han själv hade ekonomiska intressen som tidigare styrelseledamot i företaget Gazprom.

Även här hade han suttit i styrelsen vilket gjorde att flera ifrågasatta om det lämpliga i att ex-styrelseledamoten som tjänat miljoner på engagemang i Gazprom ett företag med tydliga kopplingar till den ryska staten. Ett företags verksamhet som självaste Putin har kallat ett viktigt ryskt intresse och där då Carl Bildt har tjänat stora belopp. Samme Carl Bildt som sedan som utrikesminister skall tillvarata svenska intressen gentemot den ryska staten.

Det fanns också rykten om märkliga markaffärer mellan Lundin Oil, Gazprom och ryska staten där Carl Bildt skall ha spelat en viktig roll. Huruvida uppgifterna är korrekta har aldrig bekräftas men de kan ses som ett tecken på den dubbelhet som finns hos Carl Bildt som utrikesminister och hans affärsintressen.

Att Sveriges utrikesminister kan ifrågasättas på detta sätta, att det finns likt Ceasars hustru bara möjligheten att misstänka olämpligheter eller otillbörligheter i den svenska statens utrikes angelägenheter i koppling till excellensen utrikesministern är olyckligt och till skada för Sverige.

Men det kanske inte är något att förvånas över med en utrikesminister som verkar betrakta utrikespolitiken som hans egen affär och med en statsminister som inte har något som helst utrikespolitiskt intresse såvida det inte handlar om att hamna på bild med höga dignitärer och presidenter då det kan vara till nytta i den inre nationella propagandan för bilden av landsfadern.

Text: Ingemar E. L. Göransson