Ett utökat samarbete – 6F - mellan sex av LO:s förbund; Byggnads, Transport, Målarna, Elektrikerna, Fastighets och givetvis SEKO proklamerades i dag på förmiddagen på SEKO:s kongress. Det skedde vid en ceremoni som påminde om när ett större internationellt fördrag signeras. Ingen tillfällighet givetvis utan en tydlig signal till olika mottagare.
En signal till arbetsgivarna att dessa sex förbund med ca 380.000 medlemmar kommer att agera som en gemensamt kraft och i solidaritet med varandra. Eller som Transports Lars Lindgren sa ”Det gillar vi” när frågan om hur solidariskt man komma att agera och om sympatiåtgärder kan bli aktuella.
Men också en signal till de övriga LO-förbunden och till LO något 100-tal meter bort från SEKO:s kongress. En signal att de tre undertecknade förbunden menar allvar med sitt samarbete.
Samarbetet kommer att handla delvis om det uppdrag som LO egentligen har, men som man bara kan tolka som att de nämnda förbunden inte tycker att det har skötts på ett nöjaktigt sätt. Det är oomtvistligt att LO har under Wanja Lundby-Wedins ledning tappat i inflytande vilket också inneburit att förbunden har på samma sätt sett sina möjligheter att påverka politiken och samhället att minska.
Hans Tilly från Byggnads vädrade också ett visst missnöje med hur LO hade uppträtt i samband med i varit fall inledningen på Lavalkonflikten.
Vad ska då 6F göra tillsammans ? På frågan svarade de sex ordförande med var sitt exempel; Avtalsfrågor, kollektivavtalen kopplat till Laval-domens konsekvenser; facklig-politiskt och det kommande valet 2010; facklig utbildning; gemensam opinionsbildning eller som Lars-Åke Lundin , målarfacket sa det är bara vår kreativitet som är hindret.
Men, än mer samarbetet är inte bara ett centralt samarbete utan också ett lokalt dito.
LO har släppt ett antal viktiga frågor där bland annat näringspolitiken är en del som nu 6F enligt Jan Rudén kommer att driva. Transports Lars Lindgren var kritisk till det självklara att IF Metall och industriförbunden ska med självklarhet vara löneledande i avtalsrörelsen.
När LO-ordföranden på kongressen 2008 tog på sig att ta ansvaret för fackens medlemsrekrytering har tyvärr inte inneburit att den negativa trenden brutits, i vart fall ännu. Förbunden har fortsatt att tappa medlemmar under Reinfeldts regeringstid på ett historiskt ojämförbart sätt. Faktum är att tappet är bara jämförbart med vad som hände efter storstrejken 1909 och endast då har det skett ett sådant omfattande tapp.
“…ett hopp om en starkare
facklig och inte minst
en radikalare politiska aktivitet…”
LO har blivit en otydlig organisation. LO deltar ytterst sporadiskt i samhällsdebatten och har hamnat i ett bakvatten som naturligtvis oroar förbunden. Forskaren vid Umeå Universitet Jesper Enbom visar i en ny avhandling att facken har anpassat sig till villkoren som Svenskt Näringsliv sätter. Exempelvis att LO ofta hamnar i svaromål i den politiska debatten.
De 6F:ens närmare samarbete kan bara tolkas som ett försök från de sex förbunden att komma upp på scenen igen och få genomslag för sina och sina medlemmarnas högst legitima intressen. På annat sätt kan man inte heller tolka det elektrikernas Jonas Wallin när han menar att genom 6F blir de orepresenterade förbunden starkare i LO:s styrelse. Varken Elektrikerna, Målarna eller fastighets har i dag ordinarie platser i LO-styrelsen.
Inte bara 6F:en är ett tecken på att det är turbulent utan också nätverket De Fackliga Samhällsbyggarna med SEKO, Elektrikerna, Fastighets, Målarna, Byggnads och Grafikerna/Skogs och Trä finns också med i bakgrunden.
Uppenbarligen finns det ett missnöje inom en ett antal av LO:s förbund med bristen på initiativ från Norra Bantorget. På annat sätt kan inte det fördjupade samarbetet mellan de sex förbunden 6F tolkas. Det kan tolkas som ett svaghetstecken, men också samtidigt som ett hopp om en starkare facklig och inte minst en radikalare politiska aktivitet i snålblåstens högersverige.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
