Vem ljuger, Reinfeldt?

I lördags den 11 december 2010 inträffade den allvarligaste våldshandlingen riktad mot det svenska samhället i modern tid. Allvarligaste, då den uppenbarligen var ett terrordåd med tydligt politiska förtecken.

Varken morden på Olof Palme eller Anna Lindh kan i den betydelsen jämföras med lördagens misslyckade terrordåd. De två morden var inte primärt politiska utan verk av förvirrade individer och i fallet med Palme är det fortfarande oklart om ens Palme var målet. Allvarligare också än Baader-Meinhofs-ligans sprängning av den dåvarande Västtyska ambassaden 1975 då den var inte riktad direkt mot Sverige utan mot Västtyskland.

Mycket tyder på att det misslyckade terroristdådet hade långt större allvar än vad som kan komma från en enskild förvirrad person oavsett om den är drabbad av religiös eller politisk fanatism. Det finns enligt Säpo och polisen trådar som leder till extrema fundamentalistiska islamistiska grupper i England och Irak. Orsaken till attentatsförsöket skall ha varit Sveriges närvaro i Afghanistan och Lars Vilks konstnärliga verksamhet.

Likheter med tsunamihanteringen

Oavsett om attentatet misslyckades eller inte var det en mycket allvarlig händelse som ställer ett antal viktiga frågor om säkerheten i Sverige och om hur den svenska krisberedskapen fungerar. Efter Estonia och tsunamin 2004 blev det stora konvulsioner och berättigad kritik riktades mot krisberedskapen.

Det fungerade tveksamt i samband med Estonia och direkt klandervärt i samband med tsunamin. I båda fallen hade dock inte ansvariga saken helt i egna händer då det var händelser som skedde utanför vårt territorium och i fallet med tsunamin 2004 på andra sidan jordklotet under årets största helg, julen.

Ändock fungerade krisberedskapen illa, ansvariga politiker tog inte saken på allvar, tjänstemän på UD gjorde inte det de borde och informationen var helt under all kritik. Det fick konsekvenser och kom i fallet med tsunamin att bidra till att fälla regeringen Persson i valet 2006.

Hur fungerade då det nu december 2010 i samband med den misslyckade terrorincidenten mitt i Stockholm och några få kilometer från Rosenbad och riksdagen. Det finns all anledning att ifrågasätta om det fungerade speciellt väl denna gång heller och inte minst hur informationen till allmänheten fungerade.

Korrekt information nödvändig

Information är av största vikt och av vital betydelse för att skapa en säker situation och motverka ryktesspridning. Detta måste fungera oavsett tid på dygnet eller dag på året. De brister som fanns i samband med Estonia och inte minst tsunamin i Asien upprepades på nytt och det var mer tur än skicklighet att det inte blev värre förvirring nu än nödvändigt.

Klockan 17.00 sprängs en bil i Stockholm på Olof Palmes Gata alldeles i närheten av Drottninggatan. Straxt därefter spränger sig en man, en självmordbombare, i luften. Det sker på Bryggaregatan ca 300 meter längre bort. Mannen var utrustad med ett bombbälte, en bomb i en ryggsäck samt ytterligare något som har beskrivits som en tryckkokare.

Enligt Säpo var det ett misstag eller en olyckshändelse att bomben sprängdes just här utan målet var ett annat där det skulle skapa maximal effekt som järnvägsstationen på Vasagatan eller Åhléns varuhus.

Reinfeldt informeras

Klockan 18.00 informeras statsminister Reinfeldt om det inträffade vilken därefter går på kungamiddag. Han anländer dit cirka kl 19.00 för kungens middag är till Nobelpristagarnas ära. Även Carl Bildt med respektive är närvarande på middagen precis som kulturministern med sin make. Det finns alltså tre regeringsrepresentanter på kungamiddagen. Alla tre enligt uppgift stannar till kungaparet reser sig och går. Allt annat är enligt slottets informationschef Nina Eldh ett brott mot etiketten.

Middagen avslutas kl 23.00 varefter statsministern och hans följe återvänder hem. Samma sak gäller de övriga gästerna. På middagen serveras fyrarättersmiddag tillsammans med alkohol.

Polisen “särskild händelse”

Klockan 20.20 beslutar Stockholmspolisens tjänstgörande befäl polisöverintendent Anders Thornberg att händelserna på Olof Palmes Gata att de är att betrakta som en ”särskild händelse” vilket innebär att Säpo går i stab enligt uppgifterna från Stockholmspolisen.

klockan 20.40 informerar Säpo regeringen genom justitiedepartementet att man har gått i det som kallas stab vilket innebär att regeringskansliet är därmed informerat om att händelserna på sena eftermiddagen och kvällen vid Olof Palmes och Bryggaregatorna är “en särskild händelse” vilket på ren svenska innebär att man betraktar det som terroristbrott.

Klockan 09.00 den 12 december övertar Säpo förundersökningen då man betraktar det inträffade som ett terroristbrott.

Bildt twittrar

Kring midnatt twittar Carl Bildt att "Most worrying attempt at terrorist attack in crowded part of central Stockholm. Failed – but could have been truly catastrophic..". Detta var det första som kom från den svenska regeringen och det enda som skulle komma innan statsminister Fredrik Reinfeldt kallade till presskonferens till 12.30 på söndagsförmiddagen. Tiden troligen vald för att få maximalt pressintresse då det var samma tid som lunchekot sänds. Men dock märklig då den kommer hela två och en halv timma efter Säpos presskonferens.

Carl Bildts slutsats att händelserna kl 17.00 är ett sannolikt försök till terrorism kommer alltså redan vid midnatt. Bildts twitterinlägg måste rimligen grundas på polisens slutsats. Det innebär i så fall att statsminister och regeringen redan då var införstådda med vad som skett. Varför då inte agera offentligt utan vänta 12 timmar ytterligare medan rykten och skvaller florerar vilt på bl.a. nätet?

Vad hände mellan 18.00 – 12.30

Den stora frågan är vad hände i mellantiden. Varför kom inget offentligt uttalande från regeringen förutom Bildts twittrande som knappast kan kallas offentligt uttalande än mindre görs det offentliga försök att motverka det skvaller och ryktesspridning som pågick under lördagskvällen och natten.

Olika extrema grupper spekulerade, allt från främlingsfientliga grupperingar till de sedvanliga sladdertackorna höll låda och kunde ha ställt till åtskilligt allt medan regeringen var tyst. Slasksiten Flashback exempelvis hade uppgifter om vem gärningsmannen var före midnatt.

Enligt uppgifter från Reinfeldts presschef Roberta Alenius så informerade polisen och säkerhetspolisen successivt under kvällen och natten regeringen och statsminister om vad deras slutsatser var av händelserna på lördagseftermiddagen i Stockholm city.

Exakt när polisen drog slutsatsen att det var att betrakta som ett terrordåd som gått fel har varken polisen eller regeringskansliet viljat uppge. Däremot informerade Säpo justitiedepartementet klockan 20.40 att man gick i stab vilket då är en tydlig signal om att Säpo ser allvarligt på det som skett. Men det är uppenbart att så skett.

Vem talar sanning

Den här informationen motsäger därför Reinfeldts och hans pressekreterare Sebastian Carlsson uppgift från i söndags att Reinfeldt inte fick någon information förrän kl 10.00 söndagsmorgonen vilket skulle inneburit att Reinfeldt skulle ha informerats i samband med Säpos presskonferens vid samma tid.

”Vi tittade inte på TV för att få information”, var Alenius kommentar till detta. Utan som sagt regeringen och därmed Fredrik Reinfeldt hade informerats tidigare under natten och kvällen.

Men det stämmer inte heller med vad Reinfeldt själv sa vid söndags lunch på presskonferensen då han uppgav att han inte fått bekräftelse att det var terroristattack förrän ”på förmiddagen” dvs. söndagen den 12 december.

Detta stämmer alltså inte med de uppgifter som kommit från både polis och regeringskansliets krisberedskapsenhet där dess chef Lars Hedström inte vill kommentera detaljer, men bekräftar att som han säger ”följt rutinerna”. Säpos presstalesman Sofia Olive har också bekräftat tidsuppgifterna.

Nya frågor

Händelsekedjan ställer därför flera nya frågor kring regeringens agerande och speciellt kring Fredrik Reinfeldt prioriteringar.

Varför ger man olika uppgifter från regeringskansliet i söndags respektive idag (tisdag) om när regeringen hade informerats av polisen och säkerhetspolisen om att man bedömde det inträffade som ett terroristdåd?

Varför uppger Reinfeldt på söndagens presskonferens att han informerats på förmiddagen när alla andra uppgifter snarare tyder på att han informerats både av krisberedskapen och polisen under natten?

Varför valde statsministern inte att gå ut redan på kvällen och lugna svenska folket utan valde att gå på kungamiddagen?

Varför valde Carl Bildt att gå ut på Twitter istället för att regeringschefen statsministern kommunicerade med svenska folket för att motverka skvaller och tilltagande ryktesspridning?

Varför väntade Reinfeldt med sin presskonferens till söndag lunch?

Händelserna i Stockholm den 11 december 17.00 och hanteringen av dessa från regeringen och då främst statsminister Fredrik Reinfeldt påminner om det taffliga hanterande som tsunamin fick av den dåvarande regeringen Persson. Fredrik Reinfeldt har åtskilligt att förklara och vi är många som väntar på dessa svar.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Uppgifterna i den artikeln är grundade på intervjuer med personer från regeringskansliet, Slottet, Stockholmspolisen och Säpo.

Inte trovärdigt Reinfeldt

Det är något märkligt med statsminister Reinfeldts agerande under natten mellan lördag och söndag. Enligt uppgift från hans pressekreterare Sebastian Carlsson nu ikväll så var Fredrik Reinfeldt på kungamiddag. På frågan om det innebar att han inte var anträffbar så var han det enligt uppgift given på telefon ikväll.

Var då statsministern informerad i mellantiden från 18.00 till 10.00 söndag morgon om de slutsatser som SÄPO dragit av brottsplatsundersökning och de fynd som gjordes på lördag kvällen och natten. Samma slutsatser som blev offentliga och kom att betrakta bilsprängningen och självmordet som ett terrordåd av SÄPO på presskonferensen på söndagsmorgonen kl 10.00.

Frågan som hänger i luften och inte pressekreterare Carlsson ville besvara var om statsminister Reinfeldt informerades under middagen och under natten om de fynd och slutsatser som SÄPO och polismyndigheten i Stockholm drog och som ledde till slutsatsen att det var frågan om ett terrordåd.

Enligt Carlsson så fick Reinfeldt först kl 10.00 på söndagsmorgon redan på polisens slutsats – det var ett terrordåd som hade skett på Olof Palmes Gata mitt i Stockholm och bara några km från maktens centrum och riksdagen.

Märkligheter

Detta förefaller märkligt. Är det rimligt att tro att SÄPO inte informerar statsministern om sina slutsatser innan man går ut i offentlighet med dessa. Enligt Carlsson var det som skedde.

Man kan enbart dra två olika slutsatser av detta. Antingen har SÄPO missköt sig synnerligen ordentligt så det är tjänstefel för det måste vara SÄPO:s uppgift att informera statsministern innan man håller presskonferens och slutsatserna måste ha dragits väsentligt tidigare än kl 10.00 på söndagsförmiddagen.

Den alternativa slutsatsen är att statsminister Reinfeldt inte har informeras av sin stab vilket verkar lika märkligt annars kan det endast bli en slutsats antingen har Reinfeldt inte varit anträffbar under middagen och natten eller att han inte har brytt sig om informationen.

Reinfeldts omdöme

Det som kan tyda på detta är att Carl Bildt redan vid midnatt drog slutsatsen som SÄPO – det var ett terrordåd som skedde i Stockholm kl 17.00 lördagen den 11 december 2010. Oavsett vilket som är sanningen är det oroväckande vilket som för bedömningen av krisberedskapen i huvudstaden.

Sanningen måste komma fram för annars blir det svårt att bedöma regeringens och inte minst Reinfeldts omdöme som ytterst ansvarig för Sveriges säkerhet.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Reinfeldt, döljer du något?

Söndagen har blivit märklig. Den ena presskonferensen efter den andra men få svar av värde på dessa. Än mer de viktigaste frågorna har inte ställts av journalistkåren. De frågor som ger en bild av vad som har hänt i maktens centrum och vad regeringen egentligen har haft för sig eller inte haft för sig.

Det finns ett antal frågor som bör få svar:

1. Finns det ett dubbelkommando i regeringen? Har inte Reinfeldt kontroll över sin utrikesminister?

2. Varför informerade inte SÄPO statsministern före sin presskonferens kl 10.00 på söndagsmorgonen? Enligt Reinfeldt visste han inte förrän dess att det var ett terrordåd som misslyckats.

3. Är det sannolikt att statsministern inte informerades under natten om vad SÄPO och polisen kom fram till; rörbomber, sprängda bilar, e-post med hot till media osv. Har inte SÄPO informerat så har de djupt missköts sig, har Reinfeldt nonchalerat informationen är det en grov missbedömning eller gick inte statsministern att få tag på under natten av någon anledning?

4. Hur kunde Bildt bedöma händelserna som terrordåd vid midnatt medan Reinfeldt var inte kapabel att göra detta förrän på förmiddagen?

5. Höjdes beredskapen i katastrofberedskapen när det stod klart för polisen och SÄPO att det troligen var ett terrordåd och vid vilken tid under natten kom man fram till dessa slutsatser?

Dessa frågor behöver besvaras och det snarast för de ger en blid av hur vår katastrofberedskap ser ut i verkligheten.

Det är allt för många oklarheter i händelseförloppet för att regeringen skall kunna gå från detta. Det ställer frågan om Reinfeldts omdöme än en gång på sin spets.

Hur kan han acceptera en utrikesminister som så uppenbart desavouerar statsministern i en så viktig fråga som om Sverige är utsatt för ett terrorhot.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Varför så tyst och vem är statsminister egentligen?

I går kväll hände som inte ska få hända – ett troligt terrordåd i Stockholms innerstad. En man utrustad med rörbomber och enligt uppgifter en väska med spik sprängde sig själv i luften. Exakt vad som skett är inte helt klart men SÄPO betraktar både bilen som sprängdes och självmordsbombaren som terrordåd.

Sverige har varit utsatt för terrordåd tidigare när Baader-Meinhof-ligan slog till mot Västtyska ambassaden på 1970-talet. Så uppgiften om att det här är första terrordådet i Sverige är alltså inte helt korrekt.

Det allvarliga är att en än gång lämnas vi som medborgare ut till spekulationer och brist på information. Det enda av officiellt uttalande som fanns fram till presskonferensen på Rosenbad 12.30 söndagseftermiddag var Carl Bildts privata twitter från midnatt där han beskrev det inträffade som ”terrordåd”.

På Reinfeldts presskonferens bekräftade statsministern att han informerades först vid 18.00-tiden på lördagskvällen, dvs. ca en timme efter det inträffade. Likaså att han hade informeras av polisen vid 22.00 samma kväll att polisen såg händelsen som ett terrordåd.

RÄTTELSE!!! Reinfeldt uppger själv i en intervju med TV4 att han vid 10.00 på söndagsmorgonen fick information att det var ett "terrordåd". Detta är i sig lika märkligt för det innebär att statsministern blev informerad kort innan eller samtidigt som SÄPO gick ut med den uppgiften. Fick inte SÄPO tag i statsministern under nattaen eller var Reinfeldt oanträffbar. Men inte minst redan under natten var utrikesminister Bildt ute med samma uppgifter. Talar inte ledande regeringsföreträdare med varandra?

Frågan som ställer sig är givetvis varför kom det inget uttalande från regeringen på lördagskvällen med tanke på misstanken om terroristdåd? Är det inte statsministerns och regeringens uppgift att motverka ryktesspridning och oro speciellt efter en händelse av så här allvarligt slag.

Det enda som kom från regeringshåll mellan 18.00 till dagen efter 12.30 var ett twitterinlägg från utrikesministern. Inget annat utan en total tystnad som naturligtvis späder på oro och ryktesspridning. Redan under natten fanns det främlingsfientliga angrepp på nätet och rykten som spreds om händelserna i Stockholms innerstad.

Det finns all anledning att ifrågasätta regeringens agerande och inte minst Reinfeldts saktfärdighet och omdöme. Likaså hur god är Sveriges krisberedskap i situationer som denna. Vi ska komma ihåg hur tsunamin och den tafflighet som den sköttes på från utrikesministern då och hur den kom att bidra till att regeringen Persson förlorade valet 2006.

Jämför man den mediestorm som var då med den servilitet som journalisterna visade på Reinfeldts presskonferens trots att Stockholm hade drabbats av vad polisen betraktar som terroristdåd bara 18 timmar tidigare.

Tystnad och brist på information är de viktigaste bundsförvanterna för mörka krafter och deras syften. Som det är nu så är Reinfeldts regeringens agerande uppseendeväckande lojt och klandervärt.

Det måste klargöras varför Reinfeldt inte gjorde något förrän efter 18 timmar och hur det är möjligt att utrikesminister negligerar sin statsminister på det sätt som Bildt gjort.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Carl Bildts janusansikte

I dag anklagas Lundin Petroleum, tidigare Lundin Oil, för att mycket väl känt till de övergrepp och den rensning som skedde i Sudan på 1990-talet då företaget borrade efter olja.

Anklagelserna från ECOS är allvarliga inte bara mot Lundin Petroleum och dess förre ägare familjen Lundin utan den pekar också indirekt ut Sveriges nuvarande utrikesminister Carl Bildt. Bildt satt vid den här tiden i företagets styrelse och om Lundins Oil kände till vad som skedde i Sudan så kan inte heller Carl Bildt varit ovetande om övergreppen som skedde mot lokalbefolkningen.

Det är inte första gången som tveksamheter kring Carl Bildts görande och låtande har varit i svang. När det ryska Gazprom sökte och sedermera fick tillstånd för sin gasledning på svenskt territorialvatten var det kritik mot att frågan handlades bl.a. av Carl Bildts eget utrikesdepartement då han själv hade ekonomiska intressen som tidigare styrelseledamot i företaget Gazprom.

Även här hade han suttit i styrelsen vilket gjorde att flera ifrågasatta om det lämpliga i att ex-styrelseledamoten som tjänat miljoner på engagemang i Gazprom ett företag med tydliga kopplingar till den ryska staten. Ett företags verksamhet som självaste Putin har kallat ett viktigt ryskt intresse och där då Carl Bildt har tjänat stora belopp. Samme Carl Bildt som sedan som utrikesminister skall tillvarata svenska intressen gentemot den ryska staten.

Det fanns också rykten om märkliga markaffärer mellan Lundin Oil, Gazprom och ryska staten där Carl Bildt skall ha spelat en viktig roll. Huruvida uppgifterna är korrekta har aldrig bekräftas men de kan ses som ett tecken på den dubbelhet som finns hos Carl Bildt som utrikesminister och hans affärsintressen.

Att Sveriges utrikesminister kan ifrågasättas på detta sätta, att det finns likt Ceasars hustru bara möjligheten att misstänka olämpligheter eller otillbörligheter i den svenska statens utrikes angelägenheter i koppling till excellensen utrikesministern är olyckligt och till skada för Sverige.

Men det kanske inte är något att förvånas över med en utrikesminister som verkar betrakta utrikespolitiken som hans egen affär och med en statsminister som inte har något som helst utrikespolitiskt intresse såvida det inte handlar om att hamna på bild med höga dignitärer och presidenter då det kan vara till nytta i den inre nationella propagandan för bilden av landsfadern.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Världssamfundet måste bestraffa Israels brott mot folkrätten

Foto: Dror Fieler, 2010

Piratdåd, kidnappning brott mot folkrätten, olaglig blockad mot Gaza-remsan, mord och andra brott. Israel kommer undan med dessa då omvärlden (läs USA och EU) tillåter detta begravas ytterligare en utredning av vad som skett.

Det Israels militär togs sig för igår på internationellt vatten är inget annat än ett piratdåd. Att sedan israeliska kommandosoldater mötte motstånd av fartygets personal måste ligga inom folkrätten att få försvara sig på internationellt vatten. Likaså som att ingen skulle klandra personalen på en oljetanker som blev anfallna av somaliska pirater om det sökte förhindra en kapning.

Israels agerande är utan allt försvar och kan bara ses som uttryck för den arrogans som Israel visar gentemot omvärlden då den inte bestraffar israeliska brott som detta. Så länge västvärlden tillåter Israel att agera som man gör och inte förmår Israel till en tvåstatslösning så kommer israelisk statsterrorism fortsätta att föda arabisk/islamistisk terrorism. Tyvärr, sanningen är att våld föder våld vilket vi ser i den eviga sorgerliga spiralen i mellanöstern.

Mona Sahlin och resten av oppositionen ställde olika krav igår gentemot Israel och den svenska regeringen. Det var positivt att Carl Bildt var så tydlig i sitt språkval igår, men ord är en sak - det måste till handling för att skapa en förändring. Israel bör sättas i politisk karantän i det världsliga samfundet. Västländerna bör kalla hem sida ambassadörer, Israel bör inte välkomnas i OECD och en bojkott mot israeliska varor är på sin plats. Likaså måste allt miltärt samarbete avbrytas med Israel, i vart fall så länge landet fortsätter att bryta mot internationell lag.

Utredningar är bra, men så länge Israels flagranta brott mot folkrätten inte får konsekvenser så har det ringa betydelse hur många utredningar som än görs. För när det inte får praktiska konsekvenser för Israel att bryta mot folkrätten som skedde igår har utredningar, ord och retorik ingen betydelse.

Text: Ingemar E. L. Göransson

“Vår beredskap är god”

Vår beredskap är god, så var Per-Albin Hanssons besked till det svenska folket och inte minst till den omvärld som befanns sig i storkrig på morgonen den förste september 1939. Sverige skulle klara sig från krigshandlingarnas vansinne och överleva i sitt hörn hela krigets förlopp.

Per-Albin Hansson mål var att Sverige inte skulle bli en krigförande makt även om det skulle kosta både moral och anseende men det sparade liv och gjorde att vi klarade oss från krigets förstörelse.

Ända sedan krigsslutet har Sveriges politik att vara neutrala och stå utanför maktblocken genomalliansfrihet i krig stucket i ögonen på delar av borgerligheten. Sverige har lyckats manövrera sig fram under olika konflikter och klarat sig från att bli inblandade. Men nu verkar det vara slut med det.

Svenska soldater har vid flera tillfällen hamnat i strid med talibaner och därmed har också svensk trupp blivit ett mål för talibanerna. Men också i förlängningen ett legitimt mål för extrema muslimska fundamentalister grupperingar. Men därmed har också Sverige hamnat på samma sida som USA, Storbritannien i ett krig där nationsgränserna inte har någon betydelse.

Sedan Sovjets sammanbrott har Sverige rustat ner samtidigt som vi nu ser hur Ryssland visar upp en alltmer tydlig ambition att skaffa sig inflytande i Östersjön och över Europas framtid. Man gör det med hjälp av sina enorma energitillgångar där den aktuella och omstridda gasledningen genom Östersjön har en politisk och inte minst strategiskt betydelse.

Regeringen Bildt, förlåt Reinfeldt, har inte haft några problem att vara efterrättliga till de ryska behoven av tillgång till Gotland och hamn på svensk mark. Likaså den nedrustning som pågår där tyvärr hela det politiska etablissemanget har stirrat sig blinda på att Sovjet är borta men ser inte Rysslands ambitioner. Det är naturligtvis ett bekymmer med en utrikesminister som har haft eller har fortfarande stora ekonomiska intressen som sammanfaller med oljeindustrin och inte minst med ryska ekonomiska intressen. Likaså en statsminister som ser sig själv som en oåtkomlig kung Sol i EU-perspektiv samtidigt som Reinfeldts utrikespolitiska intresse och kunskap är synnerligen grunda.

De krafter i regeringen som vill att Sverige skall ansluta sig till NATO är samma krafter som nu nedrustar och gör Sverige beroende av NATO för vårt framtida försvar. Det svenska försvaret skall enligt den rådande försvarsdoktrinen ske utomlands i exempelvis USA-ledda aktioner i Afghanistan och varför inte i Irak eller ett eventuellt krig i Iran.

Per-Albin Hansson må kritiseras för mycket, men en sak är säker han hade Sverige och folkets intresse för sina ögon och därför även om det kostade på i vissa stycken höll oss utanför krigets elände och död. Den sittande regeringen och den rådande försvarsdoktrinen riskera istället att göra Sverige till en måltavla för både maktspråk och terrorism.

Fredsperioden som varat från 1814 kan snart vara historia i dubbel bemärkelse; Sverige kan nog så snart bli en krigsskådeplats och ansvaret för detta hamnar tungt hos regeringen Reinfeldt men även hos de blåögda politiker i oppositionen som vägrar eller inte vill se hoten som finns där.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson