Under den här rubriken kommer jag att skriva om band och musiker som är kanske lite bortglömda i den stora publikens öga.
The Coasters hette ursprungligen The Robins och var en av 1950-talets R&B/R&R-periods bästa vokalgrupper. Med sina rötter i doowop och R&B men inte så lite av humor tillagt till denna brygd så blev The Coasters enorm inflytelserika.
Långt mer, faktiskt, än vad de själva var kommersiellt framgångsrika. Det spelade faktiskt ingen större roll att gruppen bytte folk ganska ofta, de lät ungefär likadant i alla fall (jfr med The Drifters.) Orsaken till detta hette Jerry Leiber och Mike Stoller, gruppens geniala låtskrivare och producenter.
The Beatles snodde ”Three Cool Cats”, ”Searchin´”, ”Besame Mucho”, The Rolling Stones I sin tur var på “Poison Ivy” och The Beach Boys “Riot In Cell Block # 9” (då kallad “Student Demonstration Time”) precis som Dr. Feelgood. Andra som tog upp Coasters-låtar var Downliners Sect och Elvis som båda gjorde ”Little Egypt”.
Vad var det som då gjorde The Coasters så framgångsrika. Flera skäl tror jag. Den först var som sagt att Mike Stoller & Jerry Leiber som skrev och producerade alla dessa hits. De två vita producenterna och låtskrivarnarna som båda älskade den svarta musiken och hade något som andra producenterna i den tidens USA inte hade; respekt för den svarta kulturen. Naturligt spelade det en stor rioll den artistiska frihet som man hade på Atlantic.
Det andra var att de två och halvminuters långa inspelningar var små noveller om gettolivet sett ur gettoperspektiv. ”Riot In Cell Block # 9” och ”Framed” handlar om hur det fördomsfulla rättssystemet missgynnade den svarta befolkningen; ”Poison Ivy” och ”Three Cool Cats” om den sexuella dubbelmoral som präglade USA under denna period (och idag med). ”Charlie Brown” är om skolans clown och blivande (?) ungdomsbrottsling. I ”Along Came Jones” drivs med den amerikanska kulturen som den speglades i TV med dess tydliga rasistiska övertoner.
I dag är det få som kommer ihåg The Coasters. Det är synd för det de spelade in speciellt mellan 1954 – 1960 är klassisk R&R/R&B men det är också bland det mest politiskt tydliga utan att bli övertydligt som spelades in under dessa år. Det är musik som hade stor betydelse för den svarta befolkningens självkänsla och var en för sin tid radikal kritik mot det amerikanska samhället med sin dubbelmoral, rasism och konsumtionsmentalitet.
Det finns några bra CD-samlingar med The Coastersmaterial. En utmärkt introduktion är Rhino/Atlantics ”50 Coastin´Classics” som fortfarande finns tillgänglig,
På youtube finns några filmsnuttar med The Coasters. Min favorit är denna med ”Charlie Brown”:
Text: Ingemar E.L. Göransson
