Ann-Marie Lindgren skrev i fredags en principiell intressant idépolitisk artikel i AiP. Det intressanta med artikeln är att den går emot den gängse uppfattningen i delar av (S) att man måste vinna medelklassen i storstäderna för att vinna val. Lindgren pekar på problematiken att lägga sig för nära medelklassens värderingar och därmed moderaternas politik.
Lindgren menar att det kommer att leda till att man förlorar med hennes egna ord storstädernas proletära skikt. Hon skriver att “Ibland kan det faktiskt vara nödvändigt att inse att man inte kan göra alla nöjda”. Det hon stödjer sig på det faktum att i valdistrikt med medelklass är valdeltagandet väsentligt högre än i valdistrikt med låga genomsnittslöner och lägre utbildningsnivå.
Men inte bara det i valdistrikt där valdeltagandet är högre röstar man inte socialdemokratiskt. Dilemmat som uppstår är att för att vinna medelklassen så är risken uppenbar att man förlorar arbetarväljarna. Än mer som socialdemokratins välfärds och fördelningspolitik är inte möjlig i med högerns lågskattenivåer.
Anne-Marie Lindgren menar att antingen måste socialdemokraterna höja skatterna vilket inte alls säkert glädjer medelklassen eller ge upp den grundläggande välfärds- och fördelningspolitiken och dess ideologi. Gör man det så innebär det att socialdemokraterna blir ett borgerligt parti bland andra.
Lindgren ställer frågan om socialdemokratins trovärdighet; är inte politiken alltför mycket av storstadsmedelklassig. trovärdigheten blir svag när partiet å ena sidan skal närma sig storstädernas medelklass och driva en socialdemokratisk välfärds- och fördelningspolitik. Politiken blir inte sammanhållen p.g.a. ett ängsligt taktiskt spel där snart alla grupper ska få sitt medan det för främst “storstädernas proletära skikt” inte framstår som trovärdigt. Politiken helt enkelt konfliktar med vartannat.
Lindgren vågar ställa den grundläggande frågan; vilken politik ska partiet ha för att inte svika sina egna grundläggande värderingar och samtidigt inte förlora partiets kärna – arbetarklassens – och vinna stöd från medelklassen.
Anne-Marie Lindgren menar att det kan inte vara att lägga sig så nära moderaterna som möjligt, s.k. triangulering, och därmed underkänner hon Stockholms arbetarekommuns uppfattning men också tar initiativet till en uppgörelse med den liberala påverkan som varit sedan nästan 20 år på partiets politik.
Välkommet och modigt av chefen för Arbetarrörelsens tankesmedja.
Text & foto: Ingemar E. L. Göransson
