Efter valet 2004 var det en oklar situation för några dagar. Orsaken var att Miljöpartiet hade blivit tungan på vågen. Det parti och den statsministerkandidat de i vart fall inte skulle rösta emot skulle också flytta in i Rosenbad.
MP bestämde sig i slutänden för att inte rösta emot Göran Persson vilket innebar att (S) kunde bilda en minoritetsregering även om den skulle bli beroende av (MP). Att vänsterpartiet skulle släppa fram en moderatregering var politiskt omöjligt.
Regeringens Persson kom också att förhandla med både (MP) och (V) under hela mandatperioden för att få igenom sina förslag. Under mandatperioden föddes kanske också idén om en eventuell koalition med (MP) i framtiden.
Från fackligt håll har det funnits en misstänksamhet gentemot (MP) sedan många år. De har betraktats som ett tillväxtnegativt parti, ”miljömullor” och gentemot fackliga strävanden fientligt parti. När (MP) gjorde upp om undantag från LAS grundmurade det också den fackliga skepsisen. Många på fackliga sidan har också uppfattat (MP) som ett genuint medelklassparti som har ringa förståelse och kunskap om löntagarnas dagliga liv. Ett parti ute i det blå som de beskrevs av en framträdande facklig funktionär vid ett tillfälle.
När nu det sker en revolt i (MP) i Stockholm är det naturligtvis ett bakslag för den mödosamt byggda koalitionen mellan (S), (MP) och (V). Det gör att skeptiska socialdemokrater och även vänsterpartister att undra om (MP) går att lita på. När en framträdande del av (MP) öppet och i konflikt med Wetterstrands och Erikssons linje stödjer högeralliansen är det som att känna de små rörelserna i marken före ett tåg kommer in på perrongen. Inte någon större rörelse men den tyder på att något är på gång.
För Mona Sahlin är det mycket oroväckande för det väcker misstro gentemot den röd-gröna koalitionen möjligheter. Går det att lita på att vid en valseger inte (MP) inte byter sida efter Wetterstrand och Eriksson har avgått som språkrör 2011. Hur kan de komma agera om (SD) kommer in i riksdagen – kommer miljöpartisterna byta sida i det läget är. Frågorna är berättigade med tanke på hur (MP) har agerat tidigare och osäkerheten vad egentligen är opinionen inom (MP).
Revolten inom (MP) var inte välkommen nu när som de röd-gröna behöver fokus när valrörelsen börjar på allvar. Samtidigt bekräftar det vad många sagt – (MP) är inte att lita på. Och då hjälper inte direktiv från varken Sveavägen 68 eller Norra Bantorget att det inte är tillåtet att ifrågasätta (MP).
Dåliga nyheter kommer sällan ensamma och det är det sista Mona Sahlin behöver nu.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
