I dag är det den Första maj – och ” då kommer socialistorganisationerna att tåga som man gjort sedan 1889. Men i takt med att individernas möjligheter att forma sitt eget öde har ökat tycks benägenheten att sluta sig samman i kollektivistiska organisationer avta.”
Orden är hämtade från den borgerliga Östgöta Correspondenten som med hastigheten hos ett speedat X2000 alltmer tar plats som Sveriges kanske mest högervridna, socialisthatande och löntagarföraktande ledarsida för ögonblicket.
Under ett antal månader har jag haft anledning att återkomma till lokaltidningens ledarsida och kunnat konstatera att den allt mer dragit sig åt höger. De nuvarande ledarskribenterna varav en med folkpartibok och den andre okänd hemvist tävlar i att slänga föraktfulla epitet gentemot arbetarrörelsen och inte minst mot fackföreningsrörelsen.
Det har utvecklats ett närmast patologiskt tvångsskrivande för i snart i varje ledare finns inslag som nedan.
”Arbetarrörelsen var en gång drivande i bildningsfrågor men i takt med att den högre utbildningen kommit allt fler till del har de högtflygande bildningsidealen bleknat bort. Idag tjänar sophämtarna i Stockholm och Lund nästan dubbelt så mycket som gymnasielärare, och outbildade arbetare inom pappersindustrin får ut tiotusentals mer i månaden än sjuksköterskor med tre fyra års utbildning i ryggen. Hundratusentals kronor i studieskulder och tre till fem år på existensminimum i någon universitetsstad kompenseras alltmer sällan i de framtida lönekuverten.”
Man skulle kunna tro att ledarskribenten bedriver sin egen löneförhandling på ledarsidan men troligen ligger skälen till dessa skriverier på ett djupare, klasskampsplan.
Föraktet för vanliga arbetare och löntagare har blivit Östgöta Correspondentens signum. Och det ligger inte lite i det som min gode vän Roland Janson sa en gång: ”Ingemar, du måste inse att de tänker inte som vi!”
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
