torsdag 11 februari 2010

Mutkolvar och tysta journalister

nsf_partimöte (OBS ej regeringsledamot)

Fredrik Reinfeldt (m), svart barnflicka

Anders Borg (m), narkotikabrott, svart arbetskraft

Maria Borelius (m), skattefusk, avgiftsskolk

Sten Otto Littorin (m), bluffexamen

Cecilia Stegö Chilo (m), avgiftsskolk

Ewa Björling (m), svartbygge

Carl Bildt (m), jävbrott

Tobias Billström (m), avgiftsskolk

Nicola Clase (m), svart arbetskraft

Ulrica Schenström (m), fylleri på jobbet

Mats Odell (kd), brott mot grundlagen

Lars Leijonborg (fp), dataintrång

Den här listan publicerade jag i november 2007 i ett gammalt blogginlägg. Syftet var att visa på vad det var för folk som Fredrik Reinfeldt hade satt in i sin regering. Till denna kan man numera lägga till Fredrik Federley för mutbrott i samband med hans resa till Kanarieöarna som nu diskuteras i media. Likaså regeringsledamöternas missbruk av regeringsplanet som fått fungera som deras privata taxi.

Det man ska fundera på är hur dessa i flera fall kommit undan utan att någon har grävt djupare i deras görande och låtande. I varje fall i jämförelse vad som sker när politiker med andra partiböcker torskar och står där med handen i syltburken.

Att svensk media till stora delar består av borgerligt ägda och kontrollerade tidningar och numera även radio- och TV-kanaler är ett fakta som vi alla vet. Men att låta exempelvis Reinfeldt komma undan användandet av svart arbetskraft; Littorins bluffexamen eller Carl Bildts tveksamma ersättningar från ryska intressen är inte i sanningens intresse.

Den borgerliga regeringen har lyckats få locket på vid flera tillfällen då journalistkåren har en tendens att låta sig tystas när ägarintressena trycker på för att inte bita den hand som betalar månadslönen.

Men när Federley påstår att det var hans alter ego Ursula som var på resan och han, Fredrik Federley, inte var det börjar t.o.m. den mest devote borgerlige journalist börja fundera på vad de han eller hon håller på med.

Om jag påstår att Sverige inte har regerats någonsin tidigare av en regering med så mycket smutsig byk i lasten så tror jag inte att jag ljuger. Om jag påstår att ingen regering med så många lik i garderoben har kommit undan så lätt medias vakande öga ljuger jag inte heller. Förhoppningsvis är valmanskåren och väljarna mer ärligt lagda än både den sittande regeringen och den tysta medgörliga delen av journalistskrået.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson