Sommar och musik hör ihop. Nu när sommaren går in på upploppet och snart är det roliga slut kan det vara kul och fundera på det där med sommar och musik. Om man ska plocka fram låtar som på något sätt är ultimata sommarlåtar finns det åtskilligt att välja på. Det behöver inte vara låtar som på ett slamsigt sätt handlar om sommar typ de olidliga slagdängorna vi får höra till leda varje allsångsprogram eller på radion. Alltså här bli det inga Ledin eller Gyllene Tider!
Låtarna är inte i någon speciell ordning. OBS, titlarna är också länkar till youtube så det går att lyssna också!!
Brian Hyland ”Sealed With A Kiss” (Karusell 1962)
En tvålputte som gjorde några bra poplåtar i början på 1960-talet varav denna bitterljuva tonårslåten är så perfekt för de känslor tonåringen kände när morsan och farsan tvingade ungen att följa med på semestern eller till landet.
The Animals ”The House Of The Rising Sun” (Columbia 1964)
Sommar 1964 års största hit som spelades överallt. Märkligt på ett sätt för den var inte speciellt bra anpassad till i vart fall reklamradio då den var över 4 minuter lång. MGM i USA klippte därför ner den till 2,30 ungefär och det låter rent ut förskräckligt.
The Beach Boys ”I Get Around” (Capitol 1964)
Singeln släpptes på senvåren 1964 och blev en smärre hit i Sverige (vårt land var ingen riktig höjdare för Beach Boys faktiskt). Väldigt amerikanskt men helt oemotståndlig som sommarlåt, för vem vill inte cruisa runt i en cab hela sommaren?
Procol Harum ”A Whiter Shade Of Pale” (Deram 1967)
Fyra magiska minuter från “summer of love”. Jag kommer ihåg att vi spelade denna nonstop och försökte förstå den surrealistiska texten. Sanningen att säga begriper jag inget fortfarande, men det är lika magiskt nu som då.
The Zombies ”Summertime” (Decca LP ”Begin Here”1964 och en obskyr EP)
Gershwin’s mästerverk från “Porgy & Bess” har fått ett antal versioner genom åren. Men frågan är om inte The Zombies version som gömdes på deras sällsynta debut-LP (och en ännu sällsyntare EP) är den mest perfekta. Den är så sommarlätt, lazy och har sommarkänslan ”down-south” Ljungsbro/Berg utanför Linköping.
Elvis Presley ”Crying In The Chapel” (RCA Victor 1965)
Var sommaren stora hit i Sverige och en av Elvis verkliga storsäljare i Sverige. Pekka Langer som ledde ”Sommartoppen” kallade den för ”gnället i kapellet”. Inspelad redan 1958 men användes inte förrän senare. En av Elvis absolut bästa inspelningar och överlägsen Sonny Till & The Orioles original från 1955.
Bob Dylan ”The Times They Are A-Changin” (CBS 1965)
Det var sommaren 1965 som jag upptäckte Bob Dylan. Och LP:n “The Times They A-Changin´”´kom att bli enormt betydelsefull för den grabben från Götgatan och hans fortsatta liv. Politiken var bara en sak men också en känsla av att allt höll på att förändras. Dylan har jag lyssnat på ända sedan dess.
Eddie Cochran ”Summertime Blues” (Liberty 1958)
Den ultimate “sommarvisan” om tonåringens brist på stålar när man behöver dom. Cochran var ett geni på sitt sätt men tyvärr bortglömd i det närmaste numera. Skrev bra låtar, var kanske den bäste gitarristen men tyvärr rycktes bort på tok för tidigt.
The Id ”Boil That Kettle Mother” (RCA Victor 1967)
1967 jobbade Lennart Wretling på Sveriges Radio och hade varje dag ett radioprogram där han spelade de mest säregna och weirdaste plattorna från det Kalifornien där allt hände. Den plattan är idag en legend men det var inget ungt gäng freaks som hade spelat in den utan ett gäng studiomusiker med Jerry Cole i spetsen som hade spelat på Gud och alla människors plattor ända sedan 1960. Singeln nådde en bit upp på Hot 100 och jag hade spelat in den på min rullbandare och spelade hela denna sommar och undrade vad fan de höll på med på Fillmore i San Fransisco.
Groundhogs B.D.D. (Liberty från ”Blues Obituary” LP 1969)
1969 var jag under sommaren i England. Vi åkte runt och var på festivaler och klubbar och lyssnade på alla upptänkliga band. Ett band som dök upp överallt var Groundhogs med T.S. McPhee. Jag tror jag såg dem 5-6 gånger den sommaren och till sist kom McPhee fram till oss och fråga flinande om vi förföljde dem. Sedan bjöd han på en ljummen burk bitter bakom scenen.
Inte låt från 1970-talet och framåt undrar nu vän av ordning. Nej tydligen blev det inte så är svaret, men vem vet läsaren kanske har några bra förslag. En orsak är att mitt musiklyssnade styrdes allt mer över till jazz och blues under det usla 1970-talet, i vart fram tills punken kom, då blev det kul igen för då återkom energin åter.
Text och research: Ingemar E. L. Göransson
