En mycket säregen debatt byggd på antingen felaktiga utgångspunkter eller missvisande tolkningar av fakta har brutit ut de senaste dagarna.
(Min mormor och min mor, idag båda borta.)
Fredrik Reinfeldt menade i går att svenskarna måste jobba fram till 75 år för att få en hyfsad pension. Enligt uppgifter från SCB så är kvinnors medellivslängd drygt 83 år numera och mäns 79 år. Det innebär att vi skulle jobba i princip fram till den dag vi stupar. Men nu är vi inte heller friska och krya eller i vart fall så pigga att vi kan jobba så länge som Reinfeldt drömmer om, i vart fall många av oss.
En vanlig LO-medlem går i snitt i pension kring 60 år om han eller hon har tur och inte slitet ut kroppen tidigare. En tjänsteman som mest sliter byxbaken eller som Reinfeldt sliter munläder kan naturligtvis jobba längre. I Reinfeldts fall kan han säkert prata skit ända fram till kistlocket slår igen!
Men om vi skall vara allvarliga. Problemet är att vanliga knegare är förbrukade långt, långt innan Reinfeldts pensionsdag inträder. Arbetsmiljön, ensidiga arbetsuppgifter, tunga lyft, ohälsosamma miljöer och inte minst stress är några av de orsaker som kvarstår och har blivit sämre under senare år. Men också frånvaro av delaktighet, hierarkiska arbetsorganisationer, maktlöshet och otrygghet påverkar förslitningen av många löntagare. Till detta kommer alltför låga löner för många som har att kämpa med sin ekonomi hela livet.
Ett annat skäl varför försenad pensionsålder är en ogenomtänkt tanke är den höga arbetslösheten. Det är ologiskt att fortsätta att ha ett arbetsliv där vi har en jämviktsarbetslöshet som gör var fjärde ungdom arbetslös och mellan 7-10 av arbetskraften permanent arbetslös oavsett konjunktur.
Det vore naturligt att se till att de hundratusentals arbetslösa hade ett jobb att gå till istället för att tvinga människor som gjort en formidabel insats i samhällsbygget att bli blåsta på sin välförtjänta pension och vila innan det oundvikliga slutet.
Reinfeldt och andra som fortsätter att föda myten om välfärdens sammanbrott om pensionärerna inte stannar i arbetslivet samtidigt som vi har en massarbetslöshet är inte trovärdigt – det luktar bondfångeri, den ultimata blåsningen.
Ett annat skäl för varför Reinfeldt har fel är den enorma ökningen av produktivitet i arbetslivet. Ett exempel, på pappersbruket i Skärblacka producerar idag dubbelt så mycket med hälften av den arbetarstam man hade för 10 år sedan. Produktivitetsökningen har inte tagits ut i ökade löner till närmelsevis utan hamnat på aktieägarnas bankkonton. Alltså med en bättre fördelningspolitik skulle kraftigt påverka hanteringen av den stigande ålderspyramiden.
Den ökade produktiviteten, massarbetslösheten och orättvisa fördelningen avslöjar Reinfeldts bondfångeri och det blir knappast mer trovärdighet när vi ser de privilegier som hans nomenklatur på maktens nivå har gett sig själva.
Reinfeldt brukar inte prata i onödan om han inte kan vinna på det, men den här gången har klassföraktets trut glappat en gång för mycket.
Ett stilla förslag – om du inte har något vettigt att säga – håll käften Fredrik!
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
