onsdag 8 februari 2012

Reinfeldt, rör inte pension!

En mycket säregen debatt byggd på antingen felaktiga utgångspunkter eller missvisande tolkningar av fakta har brutit ut de senaste dagarna.

sjuk2_278x380

(Min mormor och min mor, idag båda borta.)

Fredrik Reinfeldt menade i går att svenskarna måste jobba fram till 75 år för att få en hyfsad pension. Enligt uppgifter från SCB så är kvinnors medellivslängd drygt 83 år numera och mäns 79 år. Det innebär att vi skulle jobba i princip fram till den dag vi stupar. Men nu är vi inte heller friska och krya eller i vart fall så pigga att vi kan jobba så länge som Reinfeldt drömmer om, i vart fall många av oss.

En vanlig LO-medlem går i snitt i pension kring 60 år om han eller hon har tur och inte slitet ut kroppen tidigare. En tjänsteman som mest sliter byxbaken eller som Reinfeldt sliter munläder kan naturligtvis jobba längre. I Reinfeldts fall kan han säkert prata skit ända fram till kistlocket slår igen!

Men om vi skall vara allvarliga. Problemet är att vanliga knegare är förbrukade långt, långt innan Reinfeldts pensionsdag inträder. Arbetsmiljön, ensidiga arbetsuppgifter, tunga lyft, ohälsosamma miljöer och inte minst stress är några av de orsaker som kvarstår och har blivit sämre under senare år. Men också frånvaro av delaktighet, hierarkiska arbetsorganisationer, maktlöshet och otrygghet påverkar förslitningen av många löntagare. Till detta kommer alltför låga löner för många som har att kämpa med sin ekonomi hela livet.

Ett annat skäl varför försenad pensionsålder är en ogenomtänkt tanke är den höga arbetslösheten. Det är ologiskt att fortsätta att ha ett arbetsliv där vi har en jämviktsarbetslöshet som gör var fjärde ungdom arbetslös och mellan 7-10 av arbetskraften permanent arbetslös oavsett konjunktur.

Det vore naturligt att se till att de hundratusentals arbetslösa hade ett jobb att gå till istället för att tvinga människor som gjort en formidabel insats i samhällsbygget att bli blåsta på sin välförtjänta pension och vila innan det oundvikliga slutet.

Reinfeldt och andra som fortsätter att föda myten om välfärdens sammanbrott om pensionärerna inte stannar i arbetslivet samtidigt som vi har en massarbetslöshet är inte trovärdigt – det luktar bondfångeri, den ultimata blåsningen.

Ett annat skäl för varför Reinfeldt har fel är den enorma ökningen av produktivitet i arbetslivet. Ett exempel, på pappersbruket i Skärblacka producerar idag dubbelt så mycket med hälften av den arbetarstam man hade för 10 år sedan. Produktivitetsökningen har inte tagits ut i ökade löner till närmelsevis utan hamnat på aktieägarnas bankkonton. Alltså med en bättre fördelningspolitik skulle kraftigt påverka hanteringen av den stigande ålderspyramiden.

Den ökade produktiviteten, massarbetslösheten och orättvisa fördelningen avslöjar Reinfeldts bondfångeri och det blir knappast mer trovärdighet när vi ser de privilegier som hans nomenklatur på maktens nivå har gett sig själva.

Reinfeldt brukar inte prata i onödan om han inte kan vinna på det, men den här gången har klassföraktets trut glappat en gång för mycket.

Ett stilla förslag – om du inte har något vettigt att säga – håll käften Fredrik!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

“I still hate Thatcher”

”I still hate Thatcher” stod det på rockmärket jag fick av den unga tjejen bakom disken på Bookmarks bokhandel på Bloomsbury Street i London. Det lilla svarta rockmärket sammanfattar bra vad en stor del av britterna känner inför Margaret Thatcher och hennes arv.

pin hate thatcher

Då det begav sig på 1980-talet så uppmanade ska-bandet The Beat henne ”Step Down Margaret” medan The Specials beskrevs Thatchers England som ”Ghost Town” och 60-talsveteranerna i The Blues Band adopterade Bob Dylans ”Maggie´s Farm” till en ilsken protest mot Thatchers nyliberala hårdhänta politik.

Nu 30 år senare håller medelklasskvinnan Thatcher på att ikoniseras. Vad man då glömmer är den verklighet som blev britternas i och med Thatcher lyckades rota samma nyliberala politik som redan genomförts i Chile efter kuppen 1973, i Reagans USA och på Nya Zeeland. Skillnaden var att Thatcher lyckades få plantan att växa i europeisk politisk matjord.

Vi ska komma ihåg att den politik som Thatcher stod för och genomförde innebar att inte bara den brittiska välfärdsstaten som en gång den konservative Winston Churchill och Labours Clement Attlee tog initiativ genom den välkända Beveridgerapporten från 1942 raserades. Thatcherismen kom att påverka hela Europas välfärdssystem genom Thatcher nyliberalismens marknadsfundamentalism blev inte bara acceptabel utan på högsta mode i politiska kretsar.

Thatcher insåg att det inte var i första hand det splittrade Labourpartiet inte var hennes främsta politiska hot. Det viktiga motståndet fanns istället i de brittiska fackföreningarna. Framförallt inom industrin och det ur det perspektivet vi ska se de stora konflikterna med kolgruvearbetarna och grafikerna. Lockouter och strejker som var noga kalkylerade och framprovocerade då dessa fack var de främsta kritikerna av Thatchers politik men också de starkaste facken på de brittiska öarna. Dessa förberedes också genom ”de små stegens tyranni” som en facklig veteran uttryckte det när han beskriv den anti-fackliga lagstiftning som Thatcher satte på pränt. Det gällde att knäcka ryggraden och det insåg Thatcher.

Thatcher sa att det finns inget samhälle bara individer och familjen. Efter hon avgått menade hon att hennes största seger var New Labour. En notering från hennes horisont säkerligen är riktig. En blick över Europas politiska karta räcker. Numera är det lika sällsynt med Labourpartier i regeringsställning som åskväder i februari. För varför välja kopian när originalet finns?

Thatcher är det sena 1900-talets mest framgångsrika politiker. En för efterkrigstidens välfärdsstater, för arbetarrörelsen och för alla som har en dröm om rättvisa och jämlikhet sorgesam slutsats. Därför blir det motbjudande med det ikonskapande och idoliserande som nu sker av banemannen av 1900-talets tidigare generationers drömmar om ett bättre liv.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Artikel publicerad i Östgöta Correspondenten idag (8 febr).

Köp boken som berättar hela

historien!

omslag.jpg

Pris: 200 kr inkl moms och porto. (I bokhandeln 240 kr)

Beställ från ordochkultur@telia.com

Ytterligare info se länken.