”I still hate Thatcher” stod det på rockmärket jag fick av den unga tjejen bakom disken på Bookmarks bokhandel på Bloomsbury Street i London. Det lilla svarta rockmärket sammanfattar bra vad en stor del av britterna känner inför Margaret Thatcher och hennes arv.
Då det begav sig på 1980-talet så uppmanade ska-bandet The Beat henne ”Step Down Margaret” medan The Specials beskrevs Thatchers England som ”Ghost Town” och 60-talsveteranerna i The Blues Band adopterade Bob Dylans ”Maggie´s Farm” till en ilsken protest mot Thatchers nyliberala hårdhänta politik.
Nu 30 år senare håller medelklasskvinnan Thatcher på att ikoniseras. Vad man då glömmer är den verklighet som blev britternas i och med Thatcher lyckades rota samma nyliberala politik som redan genomförts i Chile efter kuppen 1973, i Reagans USA och på Nya Zeeland. Skillnaden var att Thatcher lyckades få plantan att växa i europeisk politisk matjord.
Vi ska komma ihåg att den politik som Thatcher stod för och genomförde innebar att inte bara den brittiska välfärdsstaten som en gång den konservative Winston Churchill och Labours Clement Attlee tog initiativ genom den välkända Beveridgerapporten från 1942 raserades. Thatcherismen kom att påverka hela Europas välfärdssystem genom Thatcher nyliberalismens marknadsfundamentalism blev inte bara acceptabel utan på högsta mode i politiska kretsar.
Thatcher insåg att det inte var i första hand det splittrade Labourpartiet inte var hennes främsta politiska hot. Det viktiga motståndet fanns istället i de brittiska fackföreningarna. Framförallt inom industrin och det ur det perspektivet vi ska se de stora konflikterna med kolgruvearbetarna och grafikerna. Lockouter och strejker som var noga kalkylerade och framprovocerade då dessa fack var de främsta kritikerna av Thatchers politik men också de starkaste facken på de brittiska öarna. Dessa förberedes också genom ”de små stegens tyranni” som en facklig veteran uttryckte det när han beskriv den anti-fackliga lagstiftning som Thatcher satte på pränt. Det gällde att knäcka ryggraden och det insåg Thatcher.
Thatcher sa att det finns inget samhälle bara individer och familjen. Efter hon avgått menade hon att hennes största seger var New Labour. En notering från hennes horisont säkerligen är riktig. En blick över Europas politiska karta räcker. Numera är det lika sällsynt med Labourpartier i regeringsställning som åskväder i februari. För varför välja kopian när originalet finns?
Thatcher är det sena 1900-talets mest framgångsrika politiker. En för efterkrigstidens välfärdsstater, för arbetarrörelsen och för alla som har en dröm om rättvisa och jämlikhet sorgesam slutsats. Därför blir det motbjudande med det ikonskapande och idoliserande som nu sker av banemannen av 1900-talets tidigare generationers drömmar om ett bättre liv.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Artikel publicerad i Östgöta Correspondenten idag (8 febr).
Köp boken som berättar hela
historien!
Pris: 200 kr inkl moms och porto. (I bokhandeln 240 kr)
Beställ från ordochkultur@telia.com
Ytterligare info se länken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar