”Arbetarpartiet var förknippat med de fattiga, de arbetslösa, de gamla, de sjuka, de handikappade, pacifisterna, invandrarna, minoriteter och fackföreningar och det här var djupt oroande. De konservativa verkade uppfattas som de som de allas intresse för ögonen inklusive de de rika. Arbetarpartiet uppfattades som gårdagens parti.
Vad som behövdes vad det gällde partiets ledarskap var beslutsamhet, tuffhet och ledning; folket vill ha en tuff person vid rodret. Det är vad ledarskap är om. Vem ska vara Ledaren och hur ska den se vara?
Det var ett thatcheristiskt argument som vi fick oss presenterat; ”Ni måste bli mer som Reinfeldt om ni vill vinna”.”
Det här är inte hämtat från exempelvis Primes val”analys”. Istället för Reinfeldt ska det stå Thatcher och orden är skrivna av den brittiske Labourlegendaren Tony Benn i hans dagbok (en fascinerande läsning f. ö. ).
Det är Benns beskrivning av den rapport som Labour fick den 24 mars 1986 av konsultföretaget ”Shadow Agency”. Likheterna är minst sagt slående med dagens svenska socialdemokratiska debatt.
Hur var det Karl Marx sa så träffande en gång; ”Hegel gjorde någonstans den anmärkningen, att alla stora världshistoriska händelser och personer så att säga förekommer två gånger. Han glömde att tillfoga: den ena gången som tragedi, den andra gången som fars.”
Benn avslutar sin dagboksanteckning med orden:
”Jag gick ut och mådde fysiskt illa; jag skojar inte, jag mådde verkligen dåligt, för om det här är vad Labour-partiet är nu vill jag inte ha något som helt gemensamt med det.”
(Hämtat från Tony Benns ”The Tony Benns Dairies 1940-1990” Arrow Books London 1995, sid 583, min översättning)
Kommentar:
Tony Benn ( född 1925) var framträdande labourpolitiker och parlamentsledamot, minister m.m. i 50 år. Han gjorde sig känd som en brilliant retoriker och en av Thatchers absolut skarpaste kritiker. Han lever fortfarande och gör sporadiska inhopp i den politiska debatten i Storbritannien.
Text: Ingemar E. L. Göransson
