Den socialdemokratiska partikongressen är över. Den tysta kongressen skulle man kunna säga. I varje fall är mitt intryck att det har varit ganska lite folk på kongressen och debatterna har varit förhållandevis tama.
En konsekvens av kongressen är att det är spretar åt flera håll. Kongressen sa exempelvis ja till vinst inom välfärdssektorn, dvs. vänstern inom partiet fick inte kongressen med sig på sitt krav på stopp för vinstuttag inom skattefinansierad verksamhet. Det innebär att det även är i fortsättningen okay att skattebetalarna transferar pengar från skatten till privata plånböcker. På inget annat sätt kan den kompromiss som Ylva Johansson fick igenom som innebar att ett vagt ”kvalitetskrav” för att pengarna inte skulle hamna i händerna på privata spekulanter.
Också det närmast devota hyllandet av småföretagare och småföretagen kan enbart ses som ett fortsatt sväng i högerfilen.
Å andra sidan det förekom en del vänsterretorik men helheten är att (S) fortsätter i o m Mona Sahlins seger på kongressen, för utan tvivel så vann hon kongressen, i riktning högerut och mot Mittens Rike.
“..vart tar hemortsadressen för den traditionella socialdemokratiska väljaren vägen i kalkylen…”
Om detta innebär ett steg framåt är tveksamt i varje fall sett ur ett ideologiskt socialdemokratiskt perspektiv – det liknar mer en bekräftelse på att partiet i nuläget hör hemma inom den euro-socialdemokratiska tradition där pragmatism får vika för ideologi.
Kongressen konfirmerade också samarbetet med (MP) och även (V). Men man kan undra hur länge (V) kan orka klara sin egen mer vänsterinriktade opinion när (S) närmar sig de facto (MP). Vad som är ett problem är att kongressen trots sin enighet lämnar sin vänstra flank och inte minst sina vänsterväljare utan hemvist. Det är möjligt att partiet i o m kongressens enighet kommer att tilltala mer medelklassen i storstäderna men vart tar hemortsadressen för den traditionella socialdemokratiska väljaren vägen i kalkylen.
Det viktigaste budskapet var kongressens enighet och siktet som är inställt att slänga ut högerregeringen från Rosenbad. En god början – ideologin får rörelsens ta i nästa steg.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
