Efter Alf Svensson lämnade över ordförandeskapet till Göran Hägglund så blev det uppenbart att Kristdemokraterna var en persons skapelse. Alf Svensson hade karisman och personligheten som Hägglund så förtvivlat söker men inte finner.
Sedan Hägglund tog över har (KD) utvecklats till ett bland flera högerpartier. I Sverige har vi inte ett starkt katolsk underlag som Italien eller ett högerprotestantisk som i Tyskland och därför blir Hägglunds försök att profilera (KD) i den fåran en ganska hopplös uppgift.
Nyligen hade Jönköpingsposten en redovisning av opinion i Jönköping. Den var väl inget överraskande utan på en punkt – Kristdemokraterna tappar likt en sjunkbomb i sin enskilt bästa valkrets. Från nästan 19 procent 2006 till knappt 15 procent i Sentios undersökning.
Siffror som bekräftar (KD):s kräftgång efter Alf Svensson men också pekar på (KD):s form sett nationellt. Faktum är när inte ens partiet kan hålla ställningarna i ”Smålands Jerusalem” hur ska då partiet kunna det i övriga landet. Min tolkning och uppfattning är att (KD) behövs inte – det finns inget behov av ett Kristdemokratiskt parti i det sekulariserade Sverige utan (KD) blir bara ett högerparti ytterligare som om det inte räcker med resten av högeralliansens laguppställning.
(KD) tappar i Sentios undersökning fem mandat vilka delas mellan Sverigedemokraterna och moderaterna. En ”framgång” värdigt Göran Hägglunds försök att profilera ett euro-kristdemokratiskt parti.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
