Att vandra i London city mitt i natten är ett nöje som jag haft förmånen att ta del av många gånger. Likaså att vandra i storstäder som New York. Det finns en stor skillnad mellan dessa två städer. I New York är det liv och rörelse dygnet runt. Det är kommers, affärerna är öppna och folk är ute på gatorna. En del jobbar givetvis medan andra är på väg till eller ifrån något nöjesetablissemang eller någon krog.
I London är city tyst, stilla och det finns knappast någon ute. Om man i New York ser liv och rörelse så det man upplever på natten i Londons city är det osynliga folket – the invisible people. Det vill säga alla de som jobbar i det usla lågbetalda jobben – det som servar oss andra med ordnade arbetsvillkor och vettiga löner.
Ett annat namn på de osynliga är ”the vulnerable workers” och de är många i Storbritannien ca 5,3 miljoner och de har gemensamt att ”att de riskerar att förnekas sina anställningsrättigheter och har inte själva förmågan eller möjligheter att skydda sig mot sådana övergrepp.” (The Hidden One-In-Five, TUC London 2006).
Alltså en femtedel av Storbritanniens arbetskraft befinner sig i en närmast laglös situation. Deras rättigheter trampas på och de luras inte på lön utan utnyttjas på ett avskyvärt sätt på den nyliberalt hyllade låglönearbetsmarknaden.
När du vandrar i London så ser du dessa daglönare inne på de fina kontoren där de städar, de finns inne på guldkrogarna och tar hand om soporna, de tvättar gatorna och tömmer papperskorgar. De finns också som de som servar den välmående medelklassen och städar, hämtar barn, tvättar bilar och mycket annat som medelklassen vill ha, men inte vill betala rimligt för.
Varför skriva om detta då? ”Alla”, eller i vart fall de flesta tycker detta är motbjudande, allra mest som det är de som är svagast på arbetsmarknaden som hamnar i detta ekorrhjul. Det är immigranterna, de ensamstående mammorna, de kortutbildade ungdomarna och de som har sociala problem av någon form.
“…arbetsmarknad som präglas av låga löner och otrygga förhållanden…”
Ett skäl är delvis att vi till en viss del har denna arbetsmarknad redan i Sverige och den har vuxit under den sittande högeralliansen. Ett annat skäl är att folkpartiets integrationsminister har väckt ett förslag som verkar som en blåkopia från Londons natt. Invandrare skall hamna i en arbetsmarknad som präglas av låga löner och otrygga förhållanden. För med Nyamko Sabunis logik är det bättre med dåligt jobb än inget alls.
Vad inte klanhövdingen Sabunis dotter inte tar med i beräkningen är att den typ av arbetsmarknad är permanentande som vi sett från USA och än tydligare kanske i Storbritannien. Förslaget motverkar integration och skapar ökade etniska motsättningar. Det finns också ett drag i förslaget av förakt för immigranter och människor som inte har lyckats lika väl som en del av andra.
De utsatta på arbetsmarknaden har vi sett från både USA och Storbritannien fastnat i denna arbetsmarknad och får mycket svårt att ta sig ur den. Den fungerar inte som någon genomgångsarbetsmarknad då ofta brister i språkkunskaper eller och ofullständig eller bristfällig skolgång omöjliggör det.
Än mer i länder som USA och Storbritannien med obefintlig vuxenutbildning. För att få bättre integration är utbildning som börjar från dag 1 kanske den viktigaste insatsen tillsammans med praktik/jobb och där inte byråkratin får låsa in i flyktingförläggningar som sker idag.
Integrationsminister Sabuni har antingen gett upp eller lagt ett förslag som skall glädja Gud vet vem. En låglönearbetsmarknad reserverad för immigranter och andra på arbetsmarknaden sårbara eller utsatta är allt annat en framåtsyftande politik.
Tyvärr är Sabunis förslag helt i linje med andra dumheter som folkpartiet numera står för. För att ställa olika grupper mot varandra på arbetsmarknaden är oklokt eller för att tala med LO:s uttryck ”dunderdumt”.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Vill du läsa mer om Thatchers (och till viss del också Blairs New Labours) nedmontering av välfärdsstaten beställ:
Högerns revolt mot välfärdsstaten (Ord & Kulturs Förlag) 40 kr plus porto, ordochkultur@telia.com
