Att vandra i London city mitt i natten är ett nöje som jag haft förmånen att ta del av många gånger. Likaså att vandra i storstäder som New York. Det finns en stor skillnad mellan dessa två städer. I New York är det liv och rörelse dygnet runt. Det är kommers, affärerna är öppna och folk är ute på gatorna. En del jobbar givetvis medan andra är på väg till eller ifrån något nöjesetablissemang eller någon krog.
I London är city tyst, stilla och det finns knappast någon ute. Om man i New York ser liv och rörelse så det man upplever på natten i Londons city är det osynliga folket – the invisible people. Det vill säga alla de som jobbar i det usla lågbetalda jobben – det som servar oss andra med ordnade arbetsvillkor och vettiga löner.
Ett annat namn på de osynliga är ”the vulnerable workers” och de är många i Storbritannien ca 5,3 miljoner och de har gemensamt att ”att de riskerar att förnekas sina anställningsrättigheter och har inte själva förmågan eller möjligheter att skydda sig mot sådana övergrepp.” (The Hidden One-In-Five, TUC London 2006).
Alltså en femtedel av Storbritanniens arbetskraft befinner sig i en närmast laglös situation. Deras rättigheter trampas på och de luras inte på lön utan utnyttjas på ett avskyvärt sätt på den nyliberalt hyllade låglönearbetsmarknaden.
När du vandrar i London så ser du dessa daglönare inne på de fina kontoren där de städar, de finns inne på guldkrogarna och tar hand om soporna, de tvättar gatorna och tömmer papperskorgar. De finns också som de som servar den välmående medelklassen och städar, hämtar barn, tvättar bilar och mycket annat som medelklassen vill ha, men inte vill betala rimligt för.
Varför skriva om detta då? ”Alla”, eller i vart fall de flesta tycker detta är motbjudande, allra mest som det är de som är svagast på arbetsmarknaden som hamnar i detta ekorrhjul. Det är immigranterna, de ensamstående mammorna, de kortutbildade ungdomarna och de som har sociala problem av någon form.
“…arbetsmarknad som präglas av låga löner och otrygga förhållanden…”
Ett skäl är delvis att vi till en viss del har denna arbetsmarknad redan i Sverige och den har vuxit under den sittande högeralliansen. Ett annat skäl är att folkpartiets integrationsminister har väckt ett förslag som verkar som en blåkopia från Londons natt. Invandrare skall hamna i en arbetsmarknad som präglas av låga löner och otrygga förhållanden. För med Nyamko Sabunis logik är det bättre med dåligt jobb än inget alls.
Vad inte klanhövdingen Sabunis dotter inte tar med i beräkningen är att den typ av arbetsmarknad är permanentande som vi sett från USA och än tydligare kanske i Storbritannien. Förslaget motverkar integration och skapar ökade etniska motsättningar. Det finns också ett drag i förslaget av förakt för immigranter och människor som inte har lyckats lika väl som en del av andra.
De utsatta på arbetsmarknaden har vi sett från både USA och Storbritannien fastnat i denna arbetsmarknad och får mycket svårt att ta sig ur den. Den fungerar inte som någon genomgångsarbetsmarknad då ofta brister i språkkunskaper eller och ofullständig eller bristfällig skolgång omöjliggör det.
Än mer i länder som USA och Storbritannien med obefintlig vuxenutbildning. För att få bättre integration är utbildning som börjar från dag 1 kanske den viktigaste insatsen tillsammans med praktik/jobb och där inte byråkratin får låsa in i flyktingförläggningar som sker idag.
Integrationsminister Sabuni har antingen gett upp eller lagt ett förslag som skall glädja Gud vet vem. En låglönearbetsmarknad reserverad för immigranter och andra på arbetsmarknaden sårbara eller utsatta är allt annat en framåtsyftande politik.
Tyvärr är Sabunis förslag helt i linje med andra dumheter som folkpartiet numera står för. För att ställa olika grupper mot varandra på arbetsmarknaden är oklokt eller för att tala med LO:s uttryck ”dunderdumt”.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Vill du läsa mer om Thatchers (och till viss del också Blairs New Labours) nedmontering av välfärdsstaten beställ:
Högerns revolt mot välfärdsstaten (Ord & Kulturs Förlag) 40 kr plus porto, ordochkultur@telia.com
Du vet väl vem som styrt i England i en evighet och nyligen åkte ut efter att ha satt England i nära bankrutt... det var socialdemokraterna som styrde landet rakt ner i botten där.
SvaraRaderaEfter att ha bott i England i några år så kan jag tillägga att det där definitivt finns en djupare fattigdom och större klyftor än här i Sverige. Samtidigt finns det saker och ting som fungerar väldigt bra också, bättre än i Sverige kanske till och med vad gäller skola, vård.
Jonny vet tydigen inte vem/vilka som monterade ner Storbrittaniens arbetsrätt?
SvaraRaderaFöga oväntat då högertrollen oftast inte besitter någom högre bildning.
Alla som lever i en demokrati ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Det spelar ingen roll, vilket som är din religiösa och politiska åskådning eller vad som är ditt ursprung. Ni lever fortfarande under samma lagar och förordningar. Får ni inte göra det, är det inte längre demokrati.
SvaraRaderaSverige är en demokrati. Det står i vår författning.
Välfärdsstaten Storbritannien revs av Thatcher och sedermera av Major under 18 års oavbruten regeringsställning. Därefter New Labour under Blair fortsatte i princip samma politik. Resultatet ser vi idag. Storbritannien har utvecklats till ett medelklassens förlovade rike.
SvaraRaderaAnonym verkar inte veta mycket, inte ens sitt eget namn kanske.
SvaraRaderaThatcher var förvisso en katastrof för England för länge sedan ur många synpunkter, men nu är det faktiskt de engelska socialdemokraterna som styrt under den långa perioden 1997-2010, man har alltså haft 13 år på sig att regera i ensamt majestät ...
Men Jonny lyssna är du snäll Labour förde en politik som var vad en framträdande fackföreningsman betraktade i en intervju "Thatcher-light". Det fanns ringa socialdemokratisk politik i New Labours politik. Ex. inga av de anti-fackliga lagarna upphävdes de t.o.m. skärptes i vissa stycken. För att betraktas som socialdemokrat måste man i vart fall föra en socialdemokratisk politik, det är ju ett rimligt krav eller hur. Skicka mig din adress ska jag skicka dig en skrift som är resultatet av flera års arbete kring detta. den bygger på källstudier och intervjuer med dom som var med under perioden 1979-2010.
SvaraRaderaMaila till ordochkultur@telia.com, den kostar 40 kr plus porto.
Att de engelska socialdemokraterna förde en dålig politik är väl inget försvar för dem ?
SvaraRaderaJag har sett många svenska socialdemokrater försvara och ta ställning för sina engelska kolleger i labour och skylla allt på de konservativa trots att det är just labour som styrt de senaste 13 åren.
Jag har däremot sett väldigt få svenska socialdemokrater kritisera sina engelska kolleger under årens gång.
(s) har tyvärr även i Sverige tagit intryck och påverkats nyliberala tankar. Det var ex Feldt som tog bort bankreleringar så bankerna kunde börja låna ut pengar hej vilt och införde en slvständig riksbank med ett övergripande syfte. - bekämpa inflation och släppa iväg arbetslösheten. Jag upprepar jag är ingen advokat för någon även om jag ända in i min själ socialdemokrat. Men det betyder inte att jag är en partimegafon.
SvaraRaderaFeldt kostade oss mycket pengar.
SvaraRaderaEtt katastrofalt beslut att avreglera bankernas utlåning.
Morfar -
SvaraRaderaEtt par korrigeringer har jag till ditt resonemang.
1. Alla som är medborgare i en demokrati ska ha samma rättigheter och skyldigheter.
2. Är Sverige en demokrati. Nästan. I och med att vi har en familj (Bernadotte) som inte har samma rättigheter och skyldigheter så faller den punkten platt till marken.
Kungen kan inte tillhöra valfri religion, får inte rösta och har ett speciellt högt livslångt socialbidrag (kallat apanage) med många andra fördelar som åtalsfrihet etc.
Nej, Sverige är ännu ej en demokrati.