onsdag 24 mars 2010

Ny blogg om Sverige”demokraterna”

För oss som under många år varit kritiska mot Sverigedemokraterna och deras unkna semi-fascistiska politik är det glädjande att det har statats en ny blogg som har syfte att granska och kritiskt titta på SD.

image

Högerextremister precis som vänsterdito är ofta duktiga på att använda internet. Demokratiska krafter är mindre duktiga på att förstå och använda internet och sociala medier.

Det finns all anledning att skärskåda partier som SD då de är ett hot mot demokratin sett ur ett längre perspektiv med sin främlingsfientliga och populistiska politik.

Den belgiska författarinnan och professorn i politisk teori Chantal Mouffe skriver i sin bok “Om det politiska” (Tankekraft 2009) att:

“När de politiska gränserna blir otydliga uppstår missnöje med de politiska partierna, och vi bevittnar ett uppsving för andra kollektiva identifikationsformer som organiseras efter nationalistiska, religiösa eller etniska linjer.” (Om det politiska sid 36.)

Detta är precis vad vi upplever i Sverige idag. Otydligheten hos de etablerade partierna, bristen på tydlig höger och vänster och tendensen till rusning mot politikens mitt gör att partier som SD får utrymme. Desto viktigare med kritisk granskning.

Här finner du sverigedemokraterna.de

Här finner du några av de artiklar jag skrivit om Sverige”demokraterna” det senaste året:

Stora förändringar i riksdagen 2010?

Det allmänna rättsmedvetandet

På vilken fot

(S) – det duger inte med mindre än 30 % ett år före valet

Om att slå in öppna dörrar

Reinfeldt – din regering måste säga nej till SD

Mardrömsmåndag

Text: Ingemar E. L. Göransson

Tangentbord och krum rygg

vtn-linghem

Sakta men säkert har det vita kalla bytts ut mot vårbruna nyanser. Sakta men säkert kryper temperaturen också uppåt och vi börjar ana vårens annalkande. Infarten till mitt kära Linghem är översvämmad och vattnet fortsätter att stiga till förtret för boende och Vägverket.

I går så hade en stackars småfågel förirrat in sig på den inglasade altanen men efter vissa krumbukter gick det att få ut honom i det fria istället för att bli kvar i det glasförsedda fängelset.

Många blir lite yra i plymen så här på vårkanten. Inte minst vi människor. Avtalsrörelsen är dock undantagen. Arbetsgivarnas splittringsstrategi var allt annat än yr utan välkalkylerad liksom när man avbröt förhandlingarna om ett nytt huvudavtal för ca ett år sedan. Splittra det som splittras kan verkar vara deras axiom och Unionen och Civilingenjörerna svalde betet medan IF Metall stod kvar på perrongen med gapande mun och undrade vad som hänt.

Beatrice Ask fick i veckan ett tidigt solsting när hon ville återinfinna ståndsrätt och skampåle. Lagen och lagförning skulle ersättas lynchjustis vilken enbart kan bokföras på vårens berusande inträde.

Ett annat vårtecken är också att lokaltidningen, Östgöta Correspondenten, har tagit in nya ledarskribenter. Stöpta i samma Dagens Nyhetersform som de tidigare och numera har de också möjligheten att ledarkommentera varje nyhet de känner för att kommentera. Ett ofog i sig att ha ledarkommentarer på nyhetssidorna men än mer knepigt när man de läser de ”nykläckta” ledarskrivkuliernas något märkliga kommentarer till sakernas tillstånd och politikens dagliga händelser.

Sammanbrottet i avtalsrörelsen efter industriavtalets död blir i dessas hata-sossarna-värld sossarnas och LO:s vänskaplighets fel. Miljöpartiet beskylls för att inte kunna ”frigöra sig från kopplingen till socialismen” och Handels i sin tur för att bygga hinder för de arbetslösa genom att man vill ha ordning på användningen av bemanningsföretag så de inte kan användas för att kringgå löntagarnas lagstadgade rättigheter. Löneökningar är också enligt samma skrivkulierna att försvåra för de arbetslösa att få jobb.

Nästa förslag i konsekvens med denna klokskap är att lön tas bort som begrepp. Handelsanställda får lite mat som ersättning och uppmanas att se arbetet som en fritidssyssla. Boende kan ordnas i tältläger utanför tätorten så de inte stör den känsliga medelklassen.

Herregud, krävs bara att kunna knacka på ett tangentbord och krum rygg idag för att bli ledarskribent?

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson