När SEKO:s s-föreningar i Östergötland för över tio år sedan tog initiativet till att vårt partidistrikt skrev ett kriminalpolitiskt program möttes det även av partivänner med skepsis. Min arbetarekommuns ordförande vid den tiden undrade surt om vi ville införa dödsstraff. Men mycket har hänt sedan dess men en sak har inte förändrats. Lagstiftningen och tillämpningen av lagstiftningen ligger inte i linje med det allmänna rättsmedvetandet.
En rysk revolutionär på 1910-talet sa en gång att vi har slängt ut tsarbyråkratin och kan förlita oss på att arbetarklassens rättsmedvetande säkrar att domstolarna fungerar men byråkraterna som vi slängde ut genom dörren kommer tillbaka in genom fönstren och bakdörren.
Nu blev det varken rättvisa eller fungerande rättsväsenden i Ryssland eller Sovjetunion delvis pga. byråkratins comeback. Stalin såg till att bygga upp en gigantisk byråkratisk statsapparat där byråkratin blev allenarådande.
Rättsmedvetande är det som avgör om människor har respekt för lagstiftningen och om den kan anses vara rimlig. Vi har sett hur klåfingriga meningslösa lagar förfaller genom att de inte tillämpas eller hur brott avkriminaliseras eftersom den juridiska apparaten inte klarar sin uppgift.
Det senaste och säkerligen inte sista fallet där juridiken, den juridiska apparaten och rättsmedvetandet krockar på ett sätt som drabbar enskilda och upprör människor på ett sätt som måste ses som i allt elände positivt.
När en 14-årig flicka tar sitt liv och när en vuxen som hon är i beroendeställning till inte lagförs för att sedan få sitt straff minimerat så strider det mot det allmänna rättsmedvetandet. Jag, du och tusentals personer blir förbannade och till och med går ut i demonstrationer som i Jönköping när den 42-årige gärningsmannen kommer undan med en halverad dom så är det byråkratin som har talat i hovrättens dom. Oftast är det så här. Hovrätten halverar eller frikänner vad tingsrätten dömt till med hänvisning till märkliga tolkningar av lagens bokstav. Orsaken är troligtvis att nämndemännen som sitt i tingsrätten omfattar i högre grad vad vi kan kalla det allmänna rättsmedvetandet än de juridiska byråkraterna i högre instanser.
“det finns en
konfliktyta mellan
det allmänna
rättsmedvetandet
och juridikens
paragrafryttare”
När en bekant till mig vars dotter blev utsatt för sexuella övergrepp så utredde inte ens polisen fallet. Detta trots att flickan inte ens var 13 år och gärningsmannen över 20 år. Det som är självklart för de flesta läggs i högen av outredda handlingar med hänvisning till att ord står mot ord. Flickan har mått uselt givetvis medan gärningsmannen kan flina och lipa åt lagen.
Det finns uppenbarligen en konfliktyta mellan det allmänna rättsmedvetandet, dvs. vad du och jag tycker är rätt och fel och vad juridikens byråkratiska paragrafryttare tolkar. Det innebär på sikt också att respekten från allmänheten minskar och undergrävs.
Om ett samhälle skall kunna kalla sig civiliserat måste det finnas ett stöd för lagen och lagstiftningens tolkning. Det får inte vara så att det blir en situation där lagstiftning är en sak och lagens tolkning blir en annan. I det läget är respekten för lagstiftningen mycket illa ute och därmed också blir demokratin utsatt för fara. Varje hovrättsdom där gärningsmän som begått uppenbara och avskyvärda brott frikänns eller får närmast en klapp på axeln blir ett argument för mörkerkrafter med helt annan juridisk och samhällig dagordning än demokrati.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Jag har inte läst domen i fallet som du hänvisar till, men som jag har förstått saken sänktes straffet rejält främst eftersom mannen blev frikänd från ett annat brott som han dömts för i tingsrätten.
SvaraRaderaMenar du att ni tusentals demonstranter (om jag förstår dig rätt) har värderat bevisningen bättre än hovrätten. Bevistade du rättegången? Själv har jag inte någon uppfattning om det riktiga eller felaktiga i frikännandet eftersom jag inte var där under rättegången.
"Varje hovrättsdom där gärningsmän som begått uppenbara och avskyvärda brott frikänns...."
Hur ofta tror du personer som har begått uppenbara brott frikänns? Det är nog ytterligt sällsynt att så sker. Vanligare är däremot att man inte anser det ställt utom rimligt tvivel att den åtalade har begått den påstådda gärningen. Det är beviskravet. Man kan t.ex. anse det mycket troligt att personen i fråga är skyldig och därför frikänna. Detta är ju en bedömningsfråga, men en förutsättning för att alls kunna ha en uppfattning är att man tagit del av all bevisning och värderat denna noga.
Jag tänker inte säga emot dig när du påstår att det finns ett glapp mellan det "allmänna rättsmedvetandet" och domstolarna och juridiken i stort. Så kan det vara. Frågan är hur man ska råda bot på problemet. Inte genom sänkta beviskrav i alla fall, enligt min mening. Att vissa skyldiga får gå fria efter prövning i domstol är rättsstatens pris. Det är det värt. Bara tanken på ”folkdomstolar” och lynchjustis skrämmer mig.
Henrik
Det är väl helt klart att den straffrätt eliterna har lagt på folket sällan överensstämmer med vad gemene man tenderar att tycka i sak. Men frågan är om det inte (med ord lånade av den socialdemokratiske juristen Vilhelm Lundstedt) är jämförbart med en papegojas pladder att tala om det allmänna rättsmedvetandet. Hur ser detta medvetande ut? Vilket innehåll har det, och hur ofta förändras det?
SvaraRaderaDu talar om sovjetstaten. Där hade man till en början ingen annan rättskälla än domarnas "revolutionära samveten". Den första lagboken lär ha publicerats i mitten av 1930-talet.
För att lösa problemet med den svenska rättstillämpningens svaghet för att alltför ofta fria den skyldige och döma den oskyldige, och svagheten för att alltid utdöma straff i nederkanten på strafflatituden får man lov att angripa saken ur s.k. klasskampsperspektiv. Den välmående medel- och överklass som sitter som chefer för polis, åklagare och kriminalvård och som yrkesdomare, de har inte möjlighet att vara folkmajoritetens straffande arm.
Det finns en bra lösning, och det är att göra dessa potentater folkvalda.
De två kommentarer jag fått till min text är intressanta. Henrik beskyller mig för lynchjustis och Tommy Funebo fastnar vid min skrivning om den ryska revolutionsjustisen. Nu är det så att jag inte är anhängare av varken det ena eller det andra och det borde väl stå klart när man läst vad jag skrivet.
SvaraRaderaDet jag berör är att det ofta sker att tingsrätten dömer hårdare än hovrätten. Vi har sett det i fall som nämna våldtäktsfallet där tingsrätten dömde för våldtäkt av den 16-åring flickan. Hovrätten frikände i ett fall där en 42-årig knarklangare utnyttjat både flickan som tog sitt liv och hennes 16-åriga kamrat.
Hur kommer det sig att i våldtäktsfall ofta i hovrätten gärningsmannen anser mer trovärdig än offret även i fall där det rör sig om väldigt unga flickor som blir utsatta för gärningen av väsentligt äldre män. Varför anser de utbildade juristerna att tingsrätternas gärningsmän som mer trovärdiga.
Jag tror Tommy pekar på ett intressant faktum att dessa rekryteras från ett litet segment av befolkningen och tar med värderingar som underskattar människor från arbetarklass eller utslagna som mindre trovärdiga. Det kan också vara en kvinnosyn av antikverad form som påverkar dessa domar.
Hur som helst det måste vara möjligt att diskutera frågan om lag och rätt utan att det blir en fråga där de vanliga medborgarnas uppfattning "det allmänna rättsmedvetandet" bara nonchaleras och blir något som lätt kan nonchaleras.