Arbetsgivarnas och deras megafoner på de borgerliga tidningarnas ledarsidor fortsätter sin kampanj mot LAS, fackliga rättigheter och likt tjuven ropar ta fast tjuven när det gäller att förklara varför ungdomsarbetslösheten är större i Sverige än på många andra håll i Europa.
Att Sverige inte har den typ av låglönearbetsmarknad eller den struktur som arbetsmarknaden har i ex. vissa delar av Sydeuropa eller i de anglo-saxiska länderna är ett faktum men att påstå att det beror på en rigid LAS, för höga ingångslöner eller annat som facket görs ansvarigt för är en oärlig kampanjpolitik med ett helt annat syfte än ungdomars besvärliga situation på arbetsmarknaden.
Ungdomsarbetslösheten är inget nytt fenomen. Den fanns redan som ett problem när jag kom ut på arbetsmarknaden kring 1970. Redan då skyllde man problemen på facket trots att det varken fanns LAS eller ”för höga ingångslöner”.
Den som nu har fått klä skott är Ylva Thörn, Kommunals ordförande, som tydligt i veckan sa som en kommentar till Svenskt Näringslivs papegojrapport om ungdomsarbetsmarknaden där chefsekonomen Stefan Fölster på samma papegojaktiga sätt upprepa den inlärda läxan; för höga ingångslöner, för mycket anställningsskydd och bristen på lärlingsutbildning till praktiska jobb.
Den lokala djupblå Östgöta Correspondenten gick till och med så långt att man utbrister ”Thörn är farlig för de unga”. En i sanning respektfull kommentar till ett uttalande från ett av de största LO-förbunden.
Om vi ska bena ut problematiken kan vi börja med LAS. Den är dispositiv, vilket Niclas Ericsson, Correns ledarskribent, blundar för precis som vanligt må jag tillägga. Dvs. vid en nedskärning eller uppsägningar finns det ingen automatik att senast anställd skall gå först – det avgörs i lokala förhandlingar. Observera senast anställd, man kan fundera på om det alltid finns ett likhetstecken mellan senast anställd och yngst vilket högerns megafoner och SN försöker påskina.
Vidare påstår Ericsson att det inte går att bli av med det oprövade kortet. Man kan undra hur korkade arbetsgivare då är om de inte kan bedöma efter 6 månaders provanställning om en nyanställd klarar sitt jobb eller har rätt kompetens. Det är nog snarast att arbetsgivarna vill ensidigt bestämma, dvs. bakvägen återinföra den förhatliga §32; fritt leda och fördela; fritt anställa och avskeda. Dvs.; talet om LAS är inget annat än ett gnäll över att makten till viss del är delad idag genom LAS.
“Arbetsgivarna och högern
vill återinföra § 32”
För höga ingångslöner är ju en sanning med modifikation. Under 18 år är lönerna kring bara 60% av en vuxens lön, dvs. över 18 år. Detta pga. parterna räknar med att de som har dessa löner går i huvudsak skolan. Över 18 år så är löneskillnaderna mellan ingång och slutlön inte alls så liten som arbetsgivarna och Ericsson vill göra gällande utan det är snarast så att de ljuva tu vill öka skillnaderna väsentligt och skapa en press nedåt på allas löner.
Det tredje postulatet i arbetsgivarnas och högerns predikan är att det är saknas lärlingsutbildningar inom praktiska yrken. Det är bara en sanning med relativt sant innehåll. Verkligheten är att inom de flesta praktiska yrken finns ett ganska stort innehåll av lärlingsutbildning men saken är att det föregås på utbildningarna inom gymnasieskolan. Det är ju inte så att bilmekar, elektriker, snickare, undersköterskor, flygmekaniker, frisörer osv. lär sig sina yrken rent teoretiskt.
Ett skäl till att det sker inom gymnasieskolan är ju att arbetsgivarna själva inte har klarat av att försörja utbildningsväsendet med lärlingsplatser. Det är nog snarast att vad SN och Ericsson vill egentligen är att skapa en situation där nyutbildade arbetare skall hamna helt i händerna på arbetsgivarnas goda vilja och tvingas att fungera som lönepressande billig arbetskraft.
Ytterligare en ingrediens i kompotten av Thatcherinspirerad politik är att SN och högern vill omöjliggöra för arbetskraft med deras yrkesutbildning inte skall kunna gå vidare i utbildningssystemet utan stängas in i sitt en gång valda yrke. Detta genom att man tar bort kraven i gymnasieskolans praktiska program på full behörighet i kärnämnena vilket omöjliggör en ev. fortsatt högre utbildning någon gång i framtiden. Även detta får då en lönenedpressande effekt.
Ericsson påstår att Sverige har byggt upp ett moment 22 på arbetsmarknaden. Det är nog snarast så att det pågår en strid om framtidens maktfördelning mellan arbete och kapital. Där har SN och Ericsson mycket tydligt vald sida för kapitalets intressen även om de långsiktigt är till nackdel för Sverige och svensk tillväxt och utveckling.
Så, Ylva Thörn har alla skäl i världen att tydligt och klart tacka nej till en svensk låglönearbetsmarknad. Den är inte bra för varken löntagarna eller landet.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
