Jag gillar fredagar. Det är slutet på veckan, men det är också dagen då det kommer ett antal intressanta tidningar som jag prenumererar på. LO-tidningen, EfterArbetet och även denna fredag kom Transportarbetaren i brevlådan. Själv är jag inte medlem i förbundet, men var under ca 15 år, men min son som pluggar till flygmekaniker är medlem i Transport.
Denna fredag var Transportarbetaren ovanligt tjock, nästan som en söndags-DN, men det var inte tidningen som var så tjock utan det var två ex som grabben fick. Orsaken? Jo, tanken är att han som medlem skall ge extra-exet till någon jobbarkompis och på den vägen försöka värva en ny medlem. Allt som behövdes fanns med, medlemsansökan till förbundet och ett brev från förbundets ordförande Lasse Lindgren.
”Därför behöver Transport din hjälp. I stället för ett exemplar av transportarbetaren får du nu två. Min förhoppning är att du som vanligt läser den ena själv. Den andra skulle jag vilja att du ger till en arbetskamrat, kompis, granne, som jobbar i våra branscher, men som inte är med i facket.”
En egentligen lysande idé; vädja till solidaritetskänslan, appellera till förbundsmedlemmens ansvar för sitt förbund och tala om att DU är viktig för vårt förbund. Du behövs, är en tilltalande signal som mycket väl kan bli en framgång. För till syvende och sidst är ett fackförbund summan av sina medlemmar och deras engagemang för detsamma. Detta istället för som en del andra strö ekonomiska fördelar, rabatter och annat som är på det mer personligt ekonomiska planet (egoistiska kunde man säga, kanske).
Facken har under lång tid tappat medlemmar, men Transport har lyckats i år att vända den negativa trenden. Inte med mycket, men förbundet har i alla fall brutet den. Förhoppningsvis bidrar idén att låta varje förbundsmedlem bli agitator för sitt eget förbund att Transport stärks ytterligare, allt till medlemmarnas fromma.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
