Veckans foto; vecka 41

Foto: Ingemar E. L. Göransson ©

New York, sommaren 2004

Välfärdsstatens rivningsbyrå Reinfeldt & Co.

(Efter Försäkringskassan.)

Försäkringskassan generaldirektör har idag ställt frågan till regeringen om vad som skall göras för de ca 50.000 individer som med de nya reglerna för sjukpenning riskerar att regermässigt vara för sjuka för att jobba och för friska för att vara sjuka. Ett gigantiskt moment 22 som skulle ha gjort Joseph Heller grön av avund håller på att skapas av välfärdsstatens Rivningsbyrå Reinfeldt & Co.

Den 1 jan i år började den s.k. rehabiliteringskedjan att ”fungera”. Det innebär att det kommer att bli möjligt att åka ur sjukförsäkringen redan efter 90 dagar om arbetsgivaren menar att det inte finns något annat jobb hos arbetsgivaren att gå till. Då skall den sjuke som nu inte är sjuk i byråkratiskt mening söka jobb och det på hela arbetsmarknaden. Finns det nu inga jobb på samma arbetsmarknad så kan det vara kört.

Hur kan det bli så här? De fackliga organisationerna har under många år varit kritiska till att rehabiliteringen av arbetsskadade inte har fungerat och att arbetsgivarna har sluppit ganska lindrigt undan sitt ansvar. Nu tyckte regeringen Reinfeldt i ett populistiskt ögonblick att vi skapar en rehabiliteringskedja som till synes verkar bara men som lägger hela ansvaret på den drabbade och frikänner arbetsgivarna från ansvar.

Lite rått beskrivet men inte desto mindre sant. För den s.k. rehabiliteringskedjan får just dessa effekter. Det finns flera skäl att vara kritisk det regeringens nya rehabiliteringskedja. Förutom att den är näst in till obegriplig p.g.a. dess teknik som gör att den enskilde knappast har en chans att förstå hur det hela fungerar.

Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att den enskilde som drabbas av sjukdom kan ganska enkelt bli arbetslös och på sikt bli beroende av socialbyråns utbetalningar för att överleva. Rehabiliteringskedjan gör det nämligen möjligt för en lite ”fyndig” arbetsgivare att ganska snabbt bli av med inte fullt arbetsföra eller äldre småslitna arbetare. En möjlighet som var väsentligt mindre tidigare.

 

“…..ett gigantiskt moment 22…..”

 

Hur kan det bli så här. Jo, genom om arbetsgivaren efter en rehabiliteringsutredning inte kan anpassa arbetsplatsen eller det inte finns lättare jobb så ska den skadade/sjuke prövas mot arbetsmarknaden, t.o.m. mot hela arbetsmarknaden. D.v.s.. en person som tidigare kunde ha hängt kvar i systemet under en lång tid blir nu icke-sjukskriven efter 364 dagar så finns bara socialen eller arbetsmarknaden kvar. Finns det inga jobb så är det socialen som gäller.

Under 2010 är direkt hotade av att hamna utanför systemen nästan 50.000 personer. Ett verkligt hot där 50.000 individer och familjer hotas av att få hela sin tillvaro sönderslagen av den s.k. rehabiliteringskedjan. För dessa 50.000 personer och familjer faller det sista av välfärdens skyddsnät bort och socialen blir enda alternativet.

Det finns säkert vänner av ordning som invänder mot vår beskrivning men den visar på riskerna med vad som kan hända på grund av bristerna i riksdagsbeslutet. Och det är inte få personer som kan drabbas av detta. Redan vid nyåret var de som var i farozonen hela 76.000 personer. Dvs. en stor del av Linköping eller Eskilstuna och Katrineholm tillsammans är på väg till socialbyrån för sin försörjning. Enligt Försäkringskassans utredare har en del återgått i arbete vilket skulle skett i alla fall, andra har börjat plugga eller, vilket är flertalet, blivit förtidspensionerade.

Välfärdspolitiken kan knappast vara tänkt att se ut på ett så ett slikt sätt. Ingen skall behöva ramla ner mellan stolar för att någon har tänkt till på moderaternas partikansli. Välfärdspolitiken har haft inkomsttrygghet som en grundbult. En solidarisk tanke där vi alla bedrar till allas bästa. Men regeringens s.k. rehabiliteringskedja så skapar vi istället ett svart hål där vi alla riskerar att ramla ner om det vill sig illa.

LO och TCO har krävt att regeringen skall införa en utförsäkringsspärr i rehabiliteringskedjan så ingen riskerar att hamna utan försörjning. Det är alltför mycket i den s.k. rehabiliteringskedjan som inte finns på plats därför måste regeringen våga justera och rätta till de värsta bristerna.

Rättar inte regeringen till vansinnet man skapat så riskerar 50.000-tals individer att utförsäkras utan annat än socialbyrån som alternativ. Det knappast vara meningen med regeringens s.k. arbetslinje! Eller, var det som var meningen….

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson