JUST NU: US-officer skjuter över 40 soldater i en massaker i Texas

23.45 svensk tid

Enligt amerikansk media har en major Malik Nadal Hasan ca 39 eller 40 år löpt amok och skjutit 11 andra soldater och skadat 31 ytterligare vid en militär anläggning. Ytterligare 2 militärer har gripits enligt samma media. Major Hasan är själv blivit skjuten.

Fort Hood är en anläggning som skeppar ut militär personal till kriget i Afghanistan. Om det finns en koppling till detta är oklart vid skrivande situation.

Media och alla är chockade av att en hög militär har begått detta besked att det är en hög officer har begått massakern. Delstatens guvernör Rick Perry bekräftar att det var fler flera skyttar i en TV-sändning. (Se även Aftonbladet.)

Uppdatering: Fort Hood har infört total “lockdown” medan övriga militär baser har höjt beredskapen enligt CNN. (23:54)

Uppdatering: President Obama har uttalat sig i ett patriotiska uttalande. (00:03)

Uppdatering: Inget känt motiv därför ligger det i luften terroristmisstanken framförallt om det är flera gärningsmän. (00:04)

Uppdatering: Enligt uppgifter precis just nu så var gärningsmannen anställd inom den militära psykvården. (00:09)

Text: Ingemar E. L. Göransson

Motbjudande kontraster

New York den 5 november 2009

Kontrasternas stad är New York. Här kan man ena stunden promenera i det totala kaoset som i Chinatown och kring Canal Street eller några hundra meter bort uppe i Little Italys mindre gator sitta ute och dricka en öl i en nästan sakral stillhet. Allt bara några kvarter ifrån den brusande Broadway där hastighetsbegränsningen på 35 mph är mest en rekommendation inte en lag.

Men det också en annan kontrast och det är den mellan rika fattiga, utslagna och utmanande rika. Uppe på Upper West Side syns båda dessa kontraster med övertydlighet. Vaktmästare i livréuniform som öppnar portarna för rikemansfolket och utslagna som kollar om det finns något att äta i soporna.

Det är dyrt i New York. Rejält dyrt. Priserna ligger närmast i nivå med Stockholm eller högre och arbetslösheten är växande. President Obama varnade för några dagar sedan för en kraftigt ökande arbetslöshet vilket i ett land där de sociala skyddsnäten är minimala om man inte har egna försäkringar får stora konsekvenser för enskilda och familjer. Eventuella försäkringar är ofta begränsade tidsmässigt och knutna till en anställning. Det innebär därför att arbetslösheten är biljetten till den sociala rutschkanan – ena dagen klarar man sig bra andra dagen är man på väg till utslagning.

Systemet liknar det som vill ser allt mer av i Sverige. Människor som jobbar i serviceyrken där jobben betalas kontant vid hemgång och där det hänger på om bossen ringer och erbjuder flera timmar dagen efter. Inga försäkringar, ingen a-kassa och ingen trygghet.

 

“...här finns inget att hämta…”

 

Det amerikanska systemet är synligt i på gator och torg. Alla vet om det men få om någon har en lösning på sakernas tillstånd. Baksidan; social otrygghet, potentiell fattigdom och ett tufft samhälle där många är nära ruinen om olyckan kommer.

Det finns inget att hämta i detta system, i en samhällsorganisation som den amerikansk på det sociala området. Här är det penningen och stålar som styr. Konstrasten fattig – rik; inne – ute; arbete – arbetslöshet är destruktiv och det vet de flesta amerikaner så när killen proväter i soptunnan på Upper West Side mitt i de rikas stadsdel är det symptomatiskt för det samhälle som vi ser allt mer av även hemma.

Inget att stå efter, inget att ta efter och inget som kan föra med sig något gott.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Felgängade kranar och kamikazepiloter

New York onsdag den 4 november 2009

New York är en vansinnig stad. Den är gigantisk, den är stökig, det är aldrig tyst och den är så in i helvete levande. Jag tror antingen hatar man New York eller helt enkelt faller för dess charm.

Ett exempel; varför är kallvattenkranarna vänstergängade medan varmvattendito är högergängade som på alla andra ställen? Jag lyckades nästan slita av kallvattenkranen när jag skulle sätta på den. Jag tog i och tog och tog i men inget hände – tills jag kom på att den var gängad åt ”fel” håll.

Man blir ”honeyiad”, ”darlingad” och ”loved” inte lika här ofta som i det mer ytliga Florida. Men man blir snabbt accepterad och genuint välkommen bara efter några gånger på den diner som man väljer för sin frukost.

Taxichaufförer skall vi inte tala om. Det verkar som var och en av dom har gått utbildning i japanska flygvapnet inför Pearl Harbor – att åka taxi i NY är att uppleva en nära döden upplevelse. De gula taxibilarna kör som ilskna jordgetingar och det är ett under att det inte smäller på i varje gathörn. Finns det en annan fil att välja så gör man det.

New York-bon är en nyfiken jävel. Så snart han hör att du inte är från USA ska han ha reda var du kommer ifrån och då ska han berätta om sin farmor i Schweiz! Geografi är nämligen inte amerikaners starka sida, för att uttrycka det milt.

Det är aldrig tyst. Jag bor på Upper West Side denna vecka, inte långt från där John Lennon bodde. Det är bara några kvarter här ifrån. Tystnad är en sällsynthet även om den här delen av stan är ovanligt tyst eftersom det är ett bättre (läs rikare) folks område. Nere i Midtown eller södra delen av Manhattan är det aldrig tyst. Sirener, bilsignaler, skratt , högljudda röster, tidningsförsäljare eller andra nasare och alla andra ljud som hör storstaden till.

Som sagt New York är en vansinnig stad men jag kan inte annat än älska dess puls och dess tempo även om kranarna är felgängade, taxichaufförerna kamikazepiloter och det aldrig är tyst.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson