Sverige”demokraterna” vill ”skapa en stark majoritetskultur, att styra finansierade verksamheter till att uppmuntra människor att bli svenska”. Detta enligt en Johnny Skalin som uttalar sig i sitt partis namn. (Folkbladet 22 juni)
Det finns anledning att fundera på vad detta som vi ska se något förvirrade uttalande innebär. Om vi börjar med att fråga vad är den s.k. majoritetskulturen som JS talar sig varm för är. Den kultur vi har i Sverige är resultatet av påverkan från de människor som lever och bor i vårt land. Det innebär att den också successivt förändras genom att samhällsstrukturen liksom befolkningsstrukturen förändras över tid.
Vi påverkas naturligtvis genom det utbyte av idéer och influenser vi får genom kontakter med andra länder och andra kulturinfluenser. Så har det varit alltid. Det var så under den tidiga medeltiden, Gustav Vasas tid och under 1800-talets romantik liksom det är idag då bl.a. kommersiella intressen påverkar vår kultur.
Stora delar av det svenska språket har sina rötter i medeltidens tyska och ett allt starkare inslag av engelska. Gruvdriften lärde vi oss av bergsmän från Holland och Belgien. Skolväsendet kom ursprungligen från Arabien och utvecklades i den italienska katolska världen. Listan med influenserna som utvecklat Sverige kan göras hur lång som helst. Att här hitta det ursprungligt svenska låter sig inte göras för det finns knappast – inte ens vikingarna är speciellt svenska utan det var danskar, svenskar och norrmän.
En del kulturyttringar överlever på grund av sin kvalitet. Andra kulturyttringar p.g.a de tilltalar oss av en eller anledning och omfamnas av en folklig tradition vad det lider. Exempel på detta är Robin Hood-legenden.
Att som JS säga att de vill skapa en majoritetskultur låter sig sägas men vad är det, vad innebär majoritetskultur. Idag kan man tro att det är den anglo-saxiska kommersiella kulturen som de facto har sina rötter i Afrikas slavhandel och den amerikanska svarta befolkningens kultur.
Eller menar SJ den kultur som präglades av chauvinism och nationalistisk förvirrelse från 1800-talets punchverandor. Jag vill påstå att JS inte hinner ens bestämma vad som är en svensk majoritetskultur innan den har förändrats till något annat.
JS har också en märklig uppfattning om vad som är att vara svensk. Logisk och juridiskt sett är den som är svensk innehavare av ett svenskt medborgarskap. Då har det inget med kultur att göra. Eller menar JS att det är att vara svensk är något annat; kanske ljushyllt, blond och av kristen tro. I så fall beskriver JS och SD inget annat än det nazistiska rasidealet – den äkta ariern.
SD kulturuppfattning och Johnny Skalins insändare är inget annat än förvirrat och okunnigt prat kryddat med obehagliga associationer till mörka för att inte säga bruna krafter som var annat än svenska utan tyska, italienska och spanska i ett förgånget Europa.
Text: Ingemar E. L. Göransson
