Följetongen Fas 3 fortsätter i och med att oppositionen i riksdagen signalerar att de kommer att kräva ett stopp för fortsatta inskrivningar i programmet.
I Aftonbladet idag anger socialdemokraterna som skäl att det inte ger jobb och att Fas 3 utnyttjas för att få gratis arbetskraft. Naturligtvis blir det ett problem och oacceptabelt när exempelvis försvaret utnyttjar Fas 3 eller när arbetsgivare som min blogg igår visade att privata anordnare satte Fas 3:are på ordinarie jobb. I DN berättas om hur arbetsgivare nu öppet börjar kritisera vansinnet.
Vad inte oppositionen och socialdemokraterna säger är att vad som är grundorsaken till långtidsarbetslösheten. Det handlar helt enkelt om i en i grunden felaktig politik som även socialdemokraterna i vart fall tidigare anslutet sig till.
Orsak och verkan
Orsaken ligger i accepterandet av jämviktsarbetslösheten som princip och ”analysen” att det behövs en viss arbetslöshet för att det primära målet för den ekonomiska politiken skall vara möjligt: det stabila penningvärdet och den över allt prioriterade inflationsbekämpningen.
Här ligger den gordiska knuten. Så länge penningvärdet är politikens viktigaste mål och sysselsättningen kommer i andra eller tredje hand kommer vi ha en arbetslöshet på 7-10 procent. Det är utan tvivel att det är fallet.
Reinfeldts regeringen behöver Fas 3 för att förverkliga sin strategi om att skapa en avreglerad låglönearbetsmarknad typ den som finns i de anglosaxiska länderna. En arbetsmarknad med låga löner, få rättigheter och vars bara existens är en varning till övriga löntagare att inte ställa ”för stora” krav. Alltså en högerns våta dröm – det är kärnan i den s.k. “arbetslinjen”.
På 1990-talet försökte den dåvarande socialdemokratiska regeringen efter Bildts period lösa detta med förtida pensioneringar då det inte fanns längre utrymme i den offentliga sektorn för de som inte var 100 procent produktiva. Vi fick förutom stora volymer av pensioneringar också usla projekt som den tidens Fas 3 – ALU.
Oppositionen har helt rätt i sin kritik av Fas 3 men måste för att vara trovärdig säga även B och inte nöja sig med A. För att lösa problemet med massarbetslösheten måste offentlig sektor få växa, utbildning bli ett verktyg för att sko arbetskraften och skattesubventioner som lönebidrag användas i mycket större omfattning och generösare än idag.
Kostnaden; en viss ökad inflation, höjning av budgettaken och ökade skatter.
Det finns ett val
Men, vad är valet – ett samhälle där en femtedel står utanför och sjunker ner i allt större fattigdom och till sist rent armod. Ett återupprättande av det solidariska samhället vinner alla på utom de som skott sig på Reinfeldts och Borgs systemskifte från en generell välfärdsstat till ett samhälle med ökade klyftor och tydliga skillnader mellan de allt rikare och de allt fattigare. Sedan klarar sig de som har jobb och utbildning ganska bra där i sina elfenbenstorn och tror inte de kan drabbas. Priset är ett socialt sett tudelat samhälle.
Redan den legendariske Ernst Wigforss på sin tid påpekade att det privata näringslivet aldrig kan garantera full sysselsättning utan det offentliga måste därför få växa och inte minst av skälet att det finns samhällsbehov som aldrig kan bli lönsamma i strikt företagsekonomiska termer.
Våga säga sanningen, inte bara om Fas 3 utom hela den nyliberala revolutionen.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Köp och läs:
Ny och uppdaterad upplaga!!
”Arbetarrörelsens kris – mellan reformism och marknadsliberalism” av Ingemar E. L. Göransson
Beställ den från Ord & Kulturs Förlag till förlagspris 150 kr (inkl. moms) plus porto.
För ytterligare information se här.
Maila din beställning till ordochkultur@telia.com
