Pete Seeger, Beacon, New York State, november 2009
Foto: Ingemar E. L. Göransson ©
söndag 6 december 2009
Regeringsmaktens förfall
Man måhända kan rubricera regeringen Reinfeldt för handlingskraftig i den betydelsen att genomför en massa politiska beslut. De kör allt som oftast över oppositionen i sin kraft av riksdagsmajoritet. De rent ut sagt skiter i opinionen oavsett varifrån protesterna kommer – kort sagt de är allt annat än känsliga.
Nu börjar det här mönstret ändras något. De senaste dagarnas turer kring sjukförsäkringen visar på en ökad nervositet, det är ju val om drygt nio månader. Samtidigt som högerregeringen vill göra så mycket som möjligt för att genomföra sitt systemskifte från välfärdsstat till privat välfärd för den som har råd.
Det har under mandatperioden varit tydligt att regeringens ambitioner har varit högre prioriterade än en demokratisk möjlighet till behandling av deras förslag. Än mer, utredningar har varit grunda och inte gjorda på ett noggrant sätt som annars är en svensk parlamentarisk tradition. Konsekvensanalyser har likaså lyst med sin frånvaro. Vi såg det när det gällde a-kassan och samma sak när det nu gäller sjukförsäkringen.
“…usla utredningar,
politisk arrogans och
politiska ideologiska käpphästar…”
Regeringen har trumfat igenom snabba ogenomtänkta förändringar som har för enskilda ibland fått närmast katastrofala följder. Ett exempel på detta är a-kassan där nu endast en av tio arbetslösa får 80 procent av förväntad ersättningsnivå. Detta också efter upp till nio månaders väntetid på grund av Littorins ideliga förändringar i regelverket som i vissa fall inte ens fungerat i befintliga datasystem.
Sjukförsäkringen och turbulensen kring denna är ett exempel ytterligare på usla utredningar, politisk arrogans och en politik där ideologiska käpphästar sätts före, i detta fall, en fungerande sjukförsäkring. Den kritik som regeringen nu får är mer än befogad och helt välförtjänt.
Ska man sammanfatta den borgerliga regeringen politik har den politiska tesen om rätten till arbete bytts ut mot en skyldighet att arbeta.
Likheter med vissa mindre sympatiska politiska system är inte tillfällig med tanke på regeringens människosyn – de lata arbetarna måste ha en piska över sig för att göra sitt bästa och alla är skyldiga innan annat har bevisats.
En i sanning tidsbild av högerns uppskattning och uppfattning av de som bygger landet.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
