Public service är en fråga om innehåll

Bruce Springsteen spelade in 1992 ”57 Channels And Nothin´ On”. Texten skulle kunna vara en beskrivning av programtablån en vanlig svensk TV-dag och inte en satirisk kommentar till den usla US-amerikanska.

 Hotellrum San Fransisco

Regeringen tillsatte i juni en ny utredning om public service. Den skall enligt kulturministern ta ett helhetsgrepp för att ge ”alla aktörer goda möjligheter att utvecklas” och kommer att få stor betydelse för sändningstillståndet 2014.

Uppenbarligen är kulturministerns omsorg om de kommersiella medierna mycket stor och beslutet från i december där SvT måste inhämta regeringens tillstånd innan man introducerar nya tjänster inom public service visar på detta.

Varför public service

Vad som inte diskuteras är vad public service skall finnas till för och vilken roll en icke-kommersiell etermedia skall ha i det brus som numera helt domineras av kommersiella, reklamfinansierade bolag. En situation som inom parantes måste ses som en närmast total seger för 1970- och 80-talens lobbyister som hade som mål att slå sönder public services monopol. Nu vill uppenbarligen mediejättarna Bonniers och Kinnevik gå vidare och det med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths goda minne.

Man bör vara på det klara med att det finns en väsentlig skillnad mellan kommersiell etermedia och public service. Den förstnämnda skall generera vinster till sina ägare och då spelar det egentligen ingen roll vad man sänder bara det ger intäkter. Public service skall täcka behov av kunskap, kultur och upplevelser oavsett om det är ekonomiskt räntabelt. Storheterna är egentligen den ultimata spegelbilden av det kapitalistiska samhällets inneboende motsättningar.

Vad är då eller borde vara public service uppdrag och för vilket det skall ha mycket stora resurser. Handen på hjärtat käre läsare, vad är skillnaden mellan programtablån hos de kommersiella kanalerna och SvT/SR?

Det, som jag ser, är en gradskillnad i helvetet. Vad utbuden präglas av är inte i första hand hög kvalitet utan ett sneglande på vad som kan ge höga publiksiffror. Det innebär också att public service TV och radio har tappat mycket för att inte säga det mesta av sin grundidé; folkbildning, kultur och kvalitet.

Publiksiffrornas diktatur

Satsningar på mer eller mindre infantila lekprogram, flamsiga underhållningsprogram, politiskt förväntade produktioner som schlager-EM har varit en del av det som vi serveras för licenspengarna. Det finns helt enkelt en rädsla för att våga utmana, vara spetsig, bevakande och undersökande. Det saknas resurser till stora kostsamma teater/filmproduktioner utan då stannar det vid de förutsägbara deckarserierna som ibland görs tillsammans med utländska intressenter.

Public service hade en mycket stor betydelse för folkbildningen under dess första decennier då man också vågade göra kontroversiella produktioner som präglades i hög grad av konstnärlig integritet och innehållsmässig kvalitet.

Med kommersialismens inträde har denna strävan fått vika för andra utgångspunkter, dvs. tittarsiffrornas diktatur. Folkbildande och konstnärligt givande public service behöver inte vara tråkig som vissa verkar tro. En public service som är oberoende i dess verkliga betydelse, inte bara ekonomiskt, utan även mental, dvs. inte i första hand sneglar på senaste publikbarometern som spelar samma roll som kvartalsrapporterna för aktiekurserna.

Sverige behöver en kulturdebatt som inte handlar om yta utan om innehåll. Ge oss åter en verklig public service som präglas av oberoende, frimodighet, kritiskt ifrågasättande, de friskt vågade greppen, konstnärligt nyskapande och hög kvalitet. Folkbildning är innehåll, inte publiksiffror i första hand. Ger public service det så hittar publiken.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Time catches up with Rupert Murdoch

25 years ago lost the British trade union movement one of its most important battles and that was to pave the way for the neo-liberal of Thatcher's vintage. It was the battle against Rupert Murdoch's media empire "News International" and it´s plans to move the entire newspaper production from Fleet Street in central London to Wapping in the East End (now The Docklands).

 

Wapping Post 21 of Juli 1986

The British graphic industry workers were facing their most important battle ever. You could say that they stood with their backs against the wall, the development of technology had made their jobs increasingly prone to rationalizations and the graphic profession was facing a total transformation.

Nothing new in this and the unions in the newspaper industry, SOGAT, NGA, AUEW and NUJ and all agreed that the threat was not only to jobs but to the entire trade union presence in the newspaper and, by extension, in all media. The strike broke out in January 1986 and lasted for over a year. The goal for Murdoch was especially crack the unions in the media in the UK. A policy that was also evident during the “Writers Guild´s” strike in Hollywood a few years ago when the Murdoch-owned The 20^th Century Fox sent his thugs on the picket lines while Universal secretly supported the strike goals, even if it would cost the U.S. film companies big money.

 Mike Hicks, 2008

It was a bitter battle against Murdoch's deeply held anti-union policies, but also by extension against Thatcher's most important allies in her and the British Tory's struggle against the welfare state. The battle came to include shocks police, prison sentences in which the strike leaders like Mike Hicks had to sit a year at the infamous Dartmoor because he was picketing at the workplace which he were not employed.

In the days highlighted Wapping conflict including a major exhibition at the Marx Memorial Library in London, new books and meetings in the UK. Wapping is also in the background now that Murdoch is once again under fire, but now it is not his anti-union policy and support for all manner of rightwing projects, but it painted a backdrop of bribes, illegal wiretapping, destruction of evidence and other crimes, plus what Murdoch become known for - slander, gossip and rumors.

Now the reality catching up with the Murdoch empire. The investigations, threats of prosecution and protests are becoming the straw which could crack the camel's back. Murdoch's son, several senior managers of the group, police chiefs, media advisers and other risk prosecution and long prison terms. “News Of The World” is closed and inclusive the Swedish prime minister Fredrik Reinfeldt's good friend, Prime Minister Cameron pointed out as directly or indirectly mixed up in what is perhaps the biggest media scandal ever.

New York Metro last week

Of course, data theft of medical records belonging to Gordon Brown seriously ill daughter, illegal interception of 9/11-offers mobile phones messages and destruction of evidence in murder cases relevant to what is happening now. A debate on media ethics will wake up in the Anglo-Saxon countries and may also spread to Sweden, even if neither Bonnier or Stenbäck (the major mediahouses in this country) the decay of the disgusting excesses that occurred in these countries.

What will happen with “News International” and Rupert Murdoch himself is hard to predict but that Rupert Murdoch's reputation is forever soiled and his entire empire will have no more confidence in the capital than of old boulevard press is not in doubt.

Deservedly also no doubt, and somehow 25 years late for a redress of the 6.000 workers who lost their jobs and had to pay dearly for “News International's” intentions to take command of the British press.

Written and translated from swedish by Ingemar E. L. Göransson

Verkligheten kommer ifatt Rupert Murdoch

För 25 år sedan förlorade brittisk fackföreningsrörelse en av sina viktigaste strider och som kom att bana vägen för nyliberalernas i Thatchers tappning. Det var striden mot Rupert Murdochs medieimperium ”News International” och dess planer på att flytta hela tidningsproduktion från Fleet Street i centrala London till Wapping i East End (i dag Docklands).

 

Wapping Post, 21 juni 1986

De brittiska grafikerna stod inför sina viktigaste strid någonsin. Man kan säga att de stod med ryggen mot väggen; teknikutvecklingen hade gjort deras jobb alltmer utsatt för rationaliseringar och hela grafikeryrket stod inför en total omvandling.

Inget nytt i detta och facken inom tidningsbranschen, SOGAT, NGA, AUEW och NUJ var alla överens om att hotet var inte bara mot jobben utan mot hela den fackliga närvaron inom tidnings och i förlängningen inom hela medieområdet. Strejken utbröt i januari 1986 och kom att vara över ett år.

Målet för Murdoch var att framförallt knäcka facken inom media i Storbritannien. En politik som var uppenbar under ”Writers Guilds” strejk i Hollywood för några år sedan då Murdoch-ägda Fox skickade sina ligister på strejkvakterna medan Universal i hemlighet stödde strejkens mål även om det skulle kosta de amerikanska filmbolagen stora pengar.

Mike Hicks

Det blev en bitter strid mot Murdochs djupt kända anti-fackliga politik men också i sin förlängning mot Thatchers viktigaste allierade i hennes och den brittiska högerns kamp mot välfärdsstaten. Striden kom att innehålla polischocker, fängelsedomar där strejkledare som Mike Hicks fick sitta ett år på det ökända Dartmoor för att han varit strejkvakt vid en arbetsplats där inte var anställd.

I dagarna uppmärksammas Wappingkonflikten med bl.a. en stor utställning på Marx Memorial Library, böcker och möten i Storbritannien. Wapping finns också bakgrunden nu när Murdoch än en gång är i skottgluggen men nu gäller det inte hans anti-fackliga politik och stöd till allahanda högerprojekt utan det målas upp en kuliss av mutor, olaglig avlyssning, förstörelse av bevis och andra brott plus det som Murdoch gjort sig känd för – förtal, sladder och ryktesspridning.

Nu håller verkligheten på att komma ifatt Murdochs imperium. Utredningarna, hoten om åtal och protesterna håller på att bli stråt som kan komma att knäcka kamelens rygg. Murdochs son, flera höga chefer inom koncernen, polischefer, medierådgivare och andra riskerar åtal och långa fängelsestraff. ”News Of The World” är nedlagd och t.o.m. Fredrik Reinfeldts gode vän den brittiske premiärministern utpekas som direkt eller indirekt insyltade i vad som kanske är den största medieskandalen någonsin.

Naturligtvis har uppgifter som stöld av sjukjournaler tillhörande Gordon Browns svårt sjuka dotter, illegal avlyssning av 9/11-offers mobiltelefoner och förstörelse av bevis i mordfall betydelse för det som sker nu. En debatt om medias etik kommer att vakna i de anglo-saxiska länderna och kanske även spridas till Sverige även om varken Bonniers eller Stenbäck har förfallet till samma avskyvärda övertramp som skett i dessa länder.

 New York Metro

Vad som kommer att hända med ”News International” och Rupert Murdoch själv är svårt att sia om men att Rupert Murdochs rykte är för all framtid nedsmutsat och hela hans imperium kommer att inte ha större förtroendekapital än forna tiders boulevardpress är utom tvivel.

Välförtjänt också utan tvivel och på något sätt 25 år försent en upprättelse för de 6.000 arbetare som förlorade sina jobb och dyrt fick betala för “News Internationals” intentioner att ta kommandot över brittisk press.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Skrivkuli eller sanningsökare

SvD PJ Anders Linder ger order

Ska en journalist ta intryck av vad maktens män och kvinnor tycker om hur de sköter sitt jobb. Vi har ju i Sverige förbud för det som kallas ministerstyre, dvs. att ministrar ger order till exempelvis statliga verk om hur de ska sköta sitt jobb och talar om vad som bör göras.

Det är förbjudet och få ifrågasätter den ordningen även om det kan bli ett sätt för ministern att slippa ta ansvar för sin egen politik.

Både Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt har visat missnöje med medias ”granskning” av Miljöpartiet och velat se väsentligt tydligare kritik från media och enligt frilansjournalisten Tonchi Percan så har ett sådant påbud gått ut från bl.a. SvD:s PJ Ander Linder.

Det ställer sig två frågor som båda har stor vikt för synen på den yrkeskår som jag numera tillhör.

Ska journalister över huvud utsättas eller låta sig bli målet för propåer likt det som exempelvis Reinfeldt gjorde när han mer eller mindre öppet krävde att s.k. liberala tidningar ska hårdare granska Maria Wetterstand och sluta ”gulla” med henne som han skall ha uttryckt sig.

Det andra är vilken integritet skall journalister visa visavi sina mer politiskt färgade chefer och ägarnas ambitioner vad det gäller politiken. Vi har under senare år sett hur journalistens roll och ägarna av medias ambitioner alltmer flutit samman till en.

Det finns all anledning att ta Percans bok på fullt allvar och det finns all anledning för journalistkåren att fundera över sin roll så de inte blir papegojor för makten och inte granskare av verkligheten som det ultimata i journalistrollen.

Att många av skribenterna på tidningar som DN, SvD och inte minst vissa på lokala tidningar har utvecklas till det förstnämnda är uppenbart. Men det kanske har med regeringens syn på tjänstearbetsmarknaden och att en del borgerliga politiker kanske tror att RUT-avdraget gäller även för politiska journalister bara de skriver ”rätt”.

Mus eller människa var det någon som frågade en gång, mer ackurat är kanske att ställa frågan; skrivkuli eller sanningssökare?

Text: Ingemar E. L. Göransson