Ska Maud Olofsson komma undan? Hon har gjort bort sig rejält. Inte nog med att hon ljuger när hon sa att hon inte kände till vad Vattenfall höll på med i Tyskland. Det har varit känt sedan länge och hon själv krävde innan valet nya ägardirektiv på grund av att Vattenfall gjorde vad de gjorde.
Hon har också spelat dubbelt i sitt eget parti när hon med sin glappande käft talat för förnybar energi samtidigt vetat att Vattenfall har bundit upp sig vid kol och kärnkraft. Det dubbla budskapet; att säga en sak i offentlighet och göra en helt annan sak som ägare av statliga Vattenfall är belastande för hennes trovärdighet.
Sedan när glappkäften skapar Vattenfall som statligt företag på ett sätt som skadar företaget för lång tid framåt gör saken än värre. Maud Olofsson har de facto satt sina politiska intressen för Vattenfall och därmed nationen Sveriges intressen.
Maud Olofsson är ingen begåvad eller kunnig politiker. Hon är en storkäftat gaphals som i sin egotrippade värld blir sitt eget centrum. Hon sätter sig för partiet centren, för Vattenfall och före nationen Sverige. Därmed har hon också förbrukat allt eventuellt förtroende hon möjligen kan har haft.
Hennes sätt att hantera näringspolitiken har varit under tre år en icke-politik. Hennes hantering av fordonsindustrins kris har varit en icke-hantering och när hon tar sig för att efter drygt tre år som näringsminister så blir det en total katastrof; för förtroendet för politiken, för Vattenfall och inte minst för Sverige.
Fredrik Reinfeldt har i Muad Olofsson haft en lydig knähund. Hon har gjort som husse sagt men uppenbarligen har knähunden blivit en rejäl belastning och man kan undra hur Olofsson och högerregeringen skall koma ur dilemmat.
Inte lär Vattenfallsoppan höja Maud Olofsson och Centerns opinionssiffror och därmed bli ett sänke till förutom (KD) som kan fälla Reinfeldts stora plan att förändra Sverige till en anglo-saxisk marknadsplats.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
