Det finns de som säger som det är och inte försöker dölja det verkliga budskapet. Sedan finns det andra som lindar in, förskönar och döljer vad man egentligen vill ha sagt. Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är två sådana pålitligt borgliga megafoner som har utvecklat det senare till en närmast skön konst. Allt som skrivs på deras ledarsida har en dold baksida som man enträget förtränger då man vet från dessa tidningars skrivkulier att det verkliga budskapet har ringa vinnarpotential i opinionen.
Foto: Christoffer Göransson
Lokaltidningar som Östgöta Correspondenten däremot har en förmåga att vara närmast övertydlig med sin ideologiska renlärighet vilket vi har fått flera tillfällen att konstatera i den här spalten. Idag bekräftades detta än mer och än en gång när ÖC skulle kommentera Mona Sahlins tal i går kväll i Almedalen. Uppenbarligen har Mona Sahlins tal upprört de borgerliga skribenterna till den grad att man kan ana ett kommande kosackval 2010.
Sahlin diskuterade begreppet frihet i Almedalen och det har föranlett den pålitligt konservativa och den allt mer nyliberala ÖC att ta upp den kastade handsken. Ledarskribenten är upprörd över att Sahlin definierar frihet med trygghet. Skrivkulin menar att fler jobb i kommuner och landsting och rätt till heltid är ett hot mot kvinnors frihet. Likaså att det är ett hot mot företagens frihet och ”företag som vill anställa på deltid och säsong är inte fria att göra det”. Det är ju tydligt vems utgångspunkt som ÖC:s frihetsperspektiv har – arbetsgivaren inte löntagarens.
ÖC menar också att kravet på 80 % i kassan för 80 % av löntagarna är ett hot mot ”alla som måste lämna ifrån mer av sina pengar.” Men det kanske mest uppseendeväckande och tydliga klassperspektivet kommer till tals när ledarskribenten skriver och utgår ifrån Sahlins löfte om likhet i vården och allas rätt till vård samt att det inte ska vara plånboken som avgör. Ledarskribenten utbrister med illa dold ilska ”rättvisa i vården är att fabriksarbetarens och direktörens barn sitter i samma väntrum. Frihet att söka sig till annan vård, för att slippa väntrum överhuvudtaget, försvinner.”
Kan borgerlighetens klasskänsla uttryckas tydligare; skall vi välbeställda inom över- och medelsklassen behöva trängas med populasen i väntrum, skolsalar eller överhuvudtaget. Riff-raffet skall hålla sig på sin kant och inte störa oss med sina höga röster och sina ohemula krav.
Men frågan är om inte ledarskribenten på ÖC tar i så skjortan spricker när den anonyme skrivkulin utbrister ”friheten är helt borta – vi är tillbaka i livegenskap”.
Kan borgerlighetens uppblåsta uppfattning och sin förträfflighet, sig själva och klassintresset uttryckas tydligare?
Text Ingemar E. L. Göransson
