Leve republiken!

Lämpliga låtar för idag!

Apropå kungatjafset

Stig Dagerman skrev följande dikt angående den dåvarande kungens Eriksgata. Lika aktuellt i dag som då:

Att eriksgator är dyra

förkunnas i följande sång.

Det borde väl räcka att hyra

S:t Eriksbron någon gång.

 

Om kungen satt uppe på räcket

och hovet stod under på en pråm

var detta en lönande fräckhet,

förmenar en känd ekonom.

 

Det gick nog att spara en femma

eller mer, uträknar herr Skolk,

om konungen stannade hemma

och skickade vykort till folk.

 

Eller också kunde han ringa

en halv period eller så

och hälsa på Persson i Pinga

och sen lägga hörluren på.

 

Ja, här finns det mycket att spara

för den som är sparsam till mods.

Hur skulle exempelvis vara

att gå eriksgatan till fots?

 

Skriven 24.3.54

Nu får det vara nog med kryperi

”Därför är jag republikan är en kampskrift, riktad emot Sveriges statsskick och därmed också emot den del av svenska folket, som vill behålla detta statsskick. Den är skriven i avsikt att såra monarkisterna. Den vill komma åt den undersåtlighetens anda, som alltjämt tar sig så straka uttryck hos en mängd svenskar. Den vill förlöjliga servilismen och kryperiet, som frodas i atmosfären kring den kungliga tronen.”

Den som skrev dessa kloka ord var Vilhelm Moberg i förordet till sin skrift ”Därför är jag republikan”. Den skrev redan 1955, men är aktuellare än någonsin i dessa dagar av kryperi för det ultimata krypandet för överklassen och den kvarvarande resten av feodalismen.

Den senaste veckan har tidningarna varit fyllda med spekulationer om den ena prinsessans boyfriends erotiska eskapader. Som om någon egentligen bryr sig om vem han sätter på! När sagde boyfriend är ute och sår vildhavre så blir det rubriker i nivå med krigsutbrott.

För övrigt kungafamiljen har en tradition av erotisk lekstuga; Gustav V:s sexskandaler och nuvarande kungens fala damer rekryterade från utvikningsbranschen på 1970-talet. Så den påtänkte prinsessgemålen bara fullföljer en kunglig tradition – ta för sig av det erotiska smörgårdsbordet.

Inte nog med detta nu oroar sig skrivkulierna och överklassdamerna och lakejsjälarna på Östermalmen om hur detta kommer att påverka det kommande rojalistiska bröllopet.

Bröllopet som är uppenbarligen den stora begivenheten denna sommar hotas av skandal menar förstå-sig-påarna på de olika tidningsredaktionerna. Hualigen, råden till den försmådda står som spö i backen medan den arma tösen tar sin tillflykt till annan ort. Givetvis på skattebetalarnas bekostnad, likt obetalda p-böter, fortkörningar och andra 2nöjen2 som övriga får vara vänliga att slanta upp till när det skiter sig.

Lägg ner det förbaskade spektaklet, gör folk av kungafamiljen och inför republik. Vi behöver en ny Vilhelm Moberg som förmår att hudflänga resterna av feodala enväldet och lakejmentaliteten!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Rojalistiskt hysteri

En sak ska göras helt klart och tydligt – jag är republikan. Orsaken är inte att jag tycker illa om kungen som person eller hans familj. Jag känner dom inte och kan inte ha någon uppfattning vad det gäller deras person. Men jag tycker hjärtligt illa om att monarkin ska vara en i situation som även om det inte är så på pappret kan utöva påverkan på nationens styre. Jag vill kunna välja, och välja bort, i allmänna val individerna som får förtroendet att styra vårt land. Det är en fråga om demokrati, helt enkelt.

Nu börjar det likna närmast hysteri med ytterligare ett monarkibröllop på gång. Nu är det nästa prinsessa som ska ”å sta´” som Strindberg skrev en gång. Vi andra får begapa eländet och betala. Förresten vi betalar ännu en gång eftersom kungahuset får ett lindrigt sagt generöst apanage. Om man ska tala om att någon i detta land lever på bidrag så är det monarkin.

 

“ett motbjudande

skådespel”

 

Alla tidningar, framförallt, veckopress och inte minst kvällstidningarna blir till sig så att man tro att de har hittat den journalistiska G-punkten eftersom de verkar få rojalistisk orgasm på löpande band. Hela skådespelet är i grunden motbjudande.

Eller som min kära hustru sa – det är bättre än tjatet om svininfluensan. Och, vad då, den ofrivilliga liknelsen monarkin och svininfluensas är inte helt fel. Man behöver inget av dem och inget av storheterna gör någon nytta! Så är båda förbaskat kostsamma för folkhushållet.

Här gifter en kvarleva från medeltidens envälde bort sina brats till osannolika kostnader samtidigt som 100.000-tals människor är arbetslösa och tusentals tvingas till socialbidrag eller att tigga för att överleva.

Ett motbjudande skådespel som också spelar en politisk roll eftersom det ena bröllopet kommer att genomföras månaderna innan valet. Hela valrörelsen kommer att ryckas sönder och det kan bara den sittande högerregeringen tjäna på. Så kom inte och säg att monarkin och kungahuset inte kan påverka politiken – det är bara nys!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson