New York, juli 2011
Foto: Ingemar E. L. Göransson ©
Visar inlägg med etikett New York. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett New York. Visa alla inlägg
tisdag 23 augusti 2011
onsdag 23 december 2009
2009 – några foton jag minns
Jag fotar i stort varje dag. Har jag inte med mig systemkameran (Nikon D300) så har jag med mig mina lilla Lumix, Det blir med andra ord en massa foton under ett år. Här är några som jag har ett speciellt förhållande till:
New York, världens häftigaste stad där taxin är symbolen
1:a maj i Skurup, blåsigt och mycket folk
(S) partikongress som gav dubbla budskap
Pete Seeger, en legendar som fyllde 90 år
Sommarteater i Norsholm, en tradition numera
Thåström, årets konsert utan konkurrans
Lars Lindgren, fackligt initativ 6F – sex förbund i samarbete
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
söndag 22 november 2009
söndag 15 november 2009
Veckans foto; veckorna 45 - 47
De gångna helgerna har det inte varit möjligt att lägga ut några foton på grund av en långsam uppkoppling i New York. Därför blir det istället tre foton denna gång som på något sätt speglar.
THE AMERICAN DREAM
Foto: Ingemar E. L. Göransson ©
söndag 8 november 2009
Obamas sjukförsäkringsreform på väg
New York, söndag den 8 november 2009
Den gångna veckan har inte varit den bästa för president Obama. Givetvis kastar massakern i Fort Obama en skugga över Obama som befälhavare och alltfler börjar ifrågasätta militärens interna säkerhet. Alltså en parallell till säkerhetstjänstens misstag som inte tog de varningar som fanns innan 9/11.
Inte heller de nya alarmerande arbetslöshetssiffrorna över 10 procent var goda nyheter för Obamas regering.
Måndagens val som förlorades i annars pålitliga demokratiska valkretsar som guvernörsposten i New Jersey och att demokraterna i New York inte lyckades ta tillbaka borgmästarposten här i New York. Valet var ett bakslag för Obama och det kan vara symptomatiskt vad en organisatör John Morris för de hemlösas organisation här i New York sa när jag frågade honom vad det betydde för den afro-amerikansk befolkningen med en svart president i Vita Huset.
- Inget, eftersom hans politik är inget grundläggande förändring mot tidigare politik. Så länge han inte löser de stora problem som det här landet har så betyder hudfärg inte ett dugg.
Nya opinionssiffror visar också att Obama tappar i tilltro i snart alla viktiga frågor och hans administrations förmåga att klara den.
I går kväll kanske den första verkliga leveransen av en annan politik var när i går representanthuset tog Obamas sjukförsäkringsreform. Även om det var en liten marginal där endast en republikan röstade för. Den modige var Louisianas Ahn ”Joseph” Cao. Caos motiv att bryta partilinjen var att i hans hemstad New Orleans och i Louisianas väljare saknar sjukförsäkring vilket med Obamas förslag kommer att få.
Övertonerna från motståndarna är allt från att sjukförsäkringen kommer att användas som abortmetod (!!) till att nu inför USA socialism. Fakta är att miljoner och åter miljoner saknar skydd mot sjukdom och olycka idag. Uppgifter uppger att 60 miljoner är i denna situation.
Men också att ”big business” är motståndare av två skäl. Obamas förslag kommer att finansieras med ökade skatter framförallt för de som har högsta inkomsterna och förmögenheterna idag, men också att de stora försäkringsbolagen gör miljarder in vinst varje år på det nuvarande dyra och ineffektiva systemet.
Striden om Obamas försök att få ordning på sjukförsäkringskaoset har också tydliga implikationer där konflikten mellan delstaterna och den federala makten. USA:s delade maktsystem blir mycket tydligt nu under striden kring administrationens förslag.
I natt har representanthuset tagit Obamas förslag och nu går det till senaten för att sedan vad det lider slutgiltigt tas på nytt i representanthuset. Det sannolika är att Obama kommer att lyckas med det som ingen lyckats tidigare med – att reformera USA:s ineffektiva och dyra sjukförsäkringssystem.
Lyckas han med det kommer kanske John Morris och andra skeptiska afro-amerikaner och andra som har det svårt och hårt i den amerikanska drömmen. Lyckas det kanske den kan få ett nytt och mer ljust innehåll.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Jazz är New Yorks musik
New York lördagen den 7 november 2009
New York är världens jazz-huvudstad. Varje kväll är det ett antal ställen som har live jazz. Det är inte bara kända för legendariska ställen som Birdland på 44:e gatan eller Village Vanguard nere i Village. Det finns många andra ställen där mer eller kända jazzmusiker träffas och spelar, varje kväll varje dag året runt.
Jag var och lyssnade på Andreas Öberg, en svensk gitarrist som numera är mer känd i USA hemma. T.o.m. så välrenommerad att han inbjuds till Birdlands Django Reinhardt-festival. Han är tydlig i sin uppfattning om hur amerikaner ser på jazzmusiken.
- Jazzmusiken är en del av det amerikanska kulturarvet. Här är det musik inte nödvändigt att kategorisera och subkategorier som hemma i Sverige säger Andreas när jag träffar honom mellan två set på Birdland.
Hur kommer sig att en svensk gitarrist inbjuds då att delta ett i så speciellt och prestigefyllt projekt som Birdlands Django Reinhardt-festival.
- Det började 2001, svarar Andreas. Det är tekniskt svårt att spela Reinhardt musik så första kvällen var lite segt erkänner Andreas med ett leende. En seghet som i varje fall denna kväll var helt bortflugen.
Om Andreas Öberg är förhållande ny för New Yorks jazzscen så är inte Lou Donaldson det motsatta. 84 år gammal spelar fortfarande sin altsax och hans nya band har samma attack och tryck som Donaldson hade på Blue Note under 1950-60-talen. Den gångna veckan har han spelat på legendariska Village Vanguard, en ganska skabbig men med mycket atmosfär, källare som kanske kan ta emot kanske 100 lyssnade. Här sitter jazzhistorien i väggarna kan man säga.
(Foto från www.loudonaldsson.com )
Att den klassiska New York-jazzen som den definierades av Blue Note lever och uppskattas är uppenbart och utan tvekan efter det spel som Donaldson och hans band presterade på Village Vanguard och den entusiasm som publiken visat.
Jazzmusiken är New Yorks musik. Jazzen har aldrig blivit ”out of time” utan lever i högsta grad.
Text och foto: Ingemar E. L Göransson
torsdag 5 november 2009
Motbjudande kontraster
New York den 5 november 2009
Kontrasternas stad är New York. Här kan man ena stunden promenera i det totala kaoset som i Chinatown och kring Canal Street eller några hundra meter bort uppe i Little Italys mindre gator sitta ute och dricka en öl i en nästan sakral stillhet. Allt bara några kvarter ifrån den brusande Broadway där hastighetsbegränsningen på 35 mph är mest en rekommendation inte en lag.
Men det också en annan kontrast och det är den mellan rika fattiga, utslagna och utmanande rika. Uppe på Upper West Side syns båda dessa kontraster med övertydlighet. Vaktmästare i livréuniform som öppnar portarna för rikemansfolket och utslagna som kollar om det finns något att äta i soporna.
Det är dyrt i New York. Rejält dyrt. Priserna ligger närmast i nivå med Stockholm eller högre och arbetslösheten är växande. President Obama varnade för några dagar sedan för en kraftigt ökande arbetslöshet vilket i ett land där de sociala skyddsnäten är minimala om man inte har egna försäkringar får stora konsekvenser för enskilda och familjer. Eventuella försäkringar är ofta begränsade tidsmässigt och knutna till en anställning. Det innebär därför att arbetslösheten är biljetten till den sociala rutschkanan – ena dagen klarar man sig bra andra dagen är man på väg till utslagning.
Systemet liknar det som vill ser allt mer av i Sverige. Människor som jobbar i serviceyrken där jobben betalas kontant vid hemgång och där det hänger på om bossen ringer och erbjuder flera timmar dagen efter. Inga försäkringar, ingen a-kassa och ingen trygghet.
“...här finns inget att hämta…”
Det amerikanska systemet är synligt i på gator och torg. Alla vet om det men få om någon har en lösning på sakernas tillstånd. Baksidan; social otrygghet, potentiell fattigdom och ett tufft samhälle där många är nära ruinen om olyckan kommer.
Det finns inget att hämta i detta system, i en samhällsorganisation som den amerikansk på det sociala området. Här är det penningen och stålar som styr. Konstrasten fattig – rik; inne – ute; arbete – arbetslöshet är destruktiv och det vet de flesta amerikaner så när killen proväter i soptunnan på Upper West Side mitt i de rikas stadsdel är det symptomatiskt för det samhälle som vi ser allt mer av även hemma.
Inget att stå efter, inget att ta efter och inget som kan föra med sig något gott.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Felgängade kranar och kamikazepiloter
New York onsdag den 4 november 2009
New York är en vansinnig stad. Den är gigantisk, den är stökig, det är aldrig tyst och den är så in i helvete levande. Jag tror antingen hatar man New York eller helt enkelt faller för dess charm.
Ett exempel; varför är kallvattenkranarna vänstergängade medan varmvattendito är högergängade som på alla andra ställen? Jag lyckades nästan slita av kallvattenkranen när jag skulle sätta på den. Jag tog i och tog och tog i men inget hände – tills jag kom på att den var gängad åt ”fel” håll.
Man blir ”honeyiad”, ”darlingad” och ”loved” inte lika här ofta som i det mer ytliga Florida. Men man blir snabbt accepterad och genuint välkommen bara efter några gånger på den diner som man väljer för sin frukost.
Taxichaufförer skall vi inte tala om. Det verkar som var och en av dom har gått utbildning i japanska flygvapnet inför Pearl Harbor – att åka taxi i NY är att uppleva en nära döden upplevelse. De gula taxibilarna kör som ilskna jordgetingar och det är ett under att det inte smäller på i varje gathörn. Finns det en annan fil att välja så gör man det.
New York-bon är en nyfiken jävel. Så snart han hör att du inte är från USA ska han ha reda var du kommer ifrån och då ska han berätta om sin farmor i Schweiz! Geografi är nämligen inte amerikaners starka sida, för att uttrycka det milt.
Det är aldrig tyst. Jag bor på Upper West Side denna vecka, inte långt från där John Lennon bodde. Det är bara några kvarter här ifrån. Tystnad är en sällsynthet även om den här delen av stan är ovanligt tyst eftersom det är ett bättre (läs rikare) folks område. Nere i Midtown eller södra delen av Manhattan är det aldrig tyst. Sirener, bilsignaler, skratt , högljudda röster, tidningsförsäljare eller andra nasare och alla andra ljud som hör storstaden till.
Som sagt New York är en vansinnig stad men jag kan inte annat än älska dess puls och dess tempo även om kranarna är felgängade, taxichaufförerna kamikazepiloter och det aldrig är tyst.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
tisdag 3 november 2009
New York, valdagen 3 november
Tisdag, New York
I dag är det valdag i bl.a. New York. Lokalval och val av guvernörer. Varje TV-kanal diskuterar om president Obama ska lyckas hålla sin ställning med tanke på at han de senaste dagarna har varnat för en dramatisk ökning av arbetslösheten.
Det är också slående hur media och partierna själva beskriver skillnaden i politik. Exempelvis New Jerseys guvernör Corzine beskylls för att ha orsakat krisen genom att ha höjt skatterna och delstatens fastighetskatter.
Koppling mellan höga skatter och hög arbetslöshet görs från republikanerna. Precis som hemma och precis lika oseriöst som när man hör det från borgerliga politiker i Sverige.
Hur som helst valet är viktigt för Obama, det är viktigt att politiskt för hans administration att hålla ställningarna även om det inte direkt påverkar utövandet av presidentämbetet.
Det är ett fint höstväder just nu i New York och TV uppmanar alla att gå och rösta. Inte bara i guvernörsvalen utan också alla lokalval till alla möjliga politiska församlingar som skolstyrelser osv.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
