Reinfeldt behöver Fas 3 för sin strategi

Följetongen Fas 3 fortsätter i och med att oppositionen i riksdagen signalerar att de kommer att kräva ett stopp för fortsatta inskrivningar i programmet.

I Aftonbladet idag anger socialdemokraterna som skäl att det inte ger jobb och att Fas 3 utnyttjas för att få gratis arbetskraft. Naturligtvis blir det ett problem och oacceptabelt när exempelvis försvaret utnyttjar Fas 3 eller när arbetsgivare som min blogg igår visade att privata anordnare satte Fas 3:are på ordinarie jobb. I DN berättas om hur arbetsgivare nu öppet börjar kritisera vansinnet.

Vad inte oppositionen och socialdemokraterna säger är att vad som är grundorsaken till långtidsarbetslösheten. Det handlar helt enkelt om i en i grunden felaktig politik som även socialdemokraterna i vart fall tidigare anslutet sig till.

Orsak och verkan

Orsaken ligger i accepterandet av jämviktsarbetslösheten som princip och ”analysen” att det behövs en viss arbetslöshet för att det primära målet för den ekonomiska politiken skall vara möjligt: det stabila penningvärdet och den över allt prioriterade inflationsbekämpningen.

Här ligger den gordiska knuten. Så länge penningvärdet är politikens viktigaste mål och sysselsättningen kommer i andra eller tredje hand kommer vi ha en arbetslöshet på 7-10 procent. Det är utan tvivel att det är fallet.

Reinfeldts regeringen behöver Fas 3 för att förverkliga sin strategi om att skapa en avreglerad låglönearbetsmarknad typ den som finns i de anglosaxiska länderna. En arbetsmarknad med låga löner, få rättigheter och vars bara existens är en varning till övriga löntagare att inte ställa ”för stora” krav. Alltså en högerns våta dröm – det är kärnan i den s.k. “arbetslinjen”.

På 1990-talet försökte den dåvarande socialdemokratiska regeringen efter Bildts period lösa detta med förtida pensioneringar då det inte fanns längre utrymme i den offentliga sektorn för de som inte var 100 procent produktiva. Vi fick förutom stora volymer av pensioneringar också usla projekt som den tidens Fas 3 – ALU.

Oppositionen har helt rätt i sin kritik av Fas 3 men måste för att vara trovärdig säga även B och inte nöja sig med A. För att lösa problemet med massarbetslösheten måste offentlig sektor få växa, utbildning bli ett verktyg för att sko arbetskraften och skattesubventioner som lönebidrag användas i mycket större omfattning och generösare än idag.

Kostnaden; en viss ökad inflation, höjning av budgettaken och ökade skatter.

Det finns ett val

Men, vad är valet – ett samhälle där en femtedel står utanför och sjunker ner i allt större fattigdom och till sist rent armod. Ett återupprättande av det solidariska samhället vinner alla på utom de som skott sig på Reinfeldts och Borgs systemskifte från en generell välfärdsstat till ett samhälle med ökade klyftor och tydliga skillnader mellan de allt rikare och de allt fattigare. Sedan klarar sig de som har jobb och utbildning ganska bra där i sina elfenbenstorn och tror inte de kan drabbas. Priset är ett socialt sett tudelat samhälle.

Redan den legendariske Ernst Wigforss på sin tid påpekade att det privata näringslivet aldrig kan garantera full sysselsättning utan det offentliga måste därför få växa och inte minst av skälet att det finns samhällsbehov som aldrig kan bli lönsamma i strikt företagsekonomiska termer.

Våga säga sanningen, inte bara om Fas 3 utom hela den nyliberala revolutionen.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Köp och läs:

Ny och uppdaterad upplaga!!

”Arbetarrörelsens kris – mellan reformism och marknadsliberalism” av Ingemar E. L. Göransson

Beställ den från Ord & Kulturs Förlag till förlagspris 150 kr (inkl. moms) plus porto.

För ytterligare information se här.

Maila din beställning till ordochkultur@telia.com

Som hämtat från Arkiv X

Farsen kring fas 3 fortsätter och påminner alltmer om den sorglustiga dansen som var kring ALU på 1990-talet. Från regeringen menar man att fas 3 ska leda till beständiga jobb vilket finns all anledning att betvivla.

Liksom ALU på sin tid endast fick en enda effekt och det var att undantränga existerande jobb och därmed kom att bli en belastning för arbetsmarknadspolitiken.

Det stora problemet för de som står långt från arbetsmarknaden, dvs. har varit långtidsarbetslösa, är att de har antingen fel eller inadekvat utbildning för arbetsmarknadens behov. Det löser man inte genom åtgärder som fas 3 utan med utbildning och anpassning av arbetskraften till arbetsmarknaden.

Man måste helt enkelt göra de arbetslösa anställningsbara. Men det räcker inte med det för det finns en grupp på arbetsmarknaden som av olika skäl inte kan få ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden men kan dra sitt strå till den samhälliga stacken.

Tidigare togs dessa emot av den offentliga sektorn men eftersom den offentliga sektorn successivt har krympts sedan 1990-talet har utrymmet för dessa i arbetskraften blivit allt mindre. Göran Persson försökte på sin tid lösa dilemmat med en minskad offentlig arbetsmarknad genom att öka förtidspensioneringarna medan den nuvarande högerregeringen försöker lösa samma problem med piskan och skapandet av en låglönesektor utan ordning och reda.

Perssons lösning var inte produktiv men högerns lösning får andra mindre önskvärda konsekvenser då det innebär att vi får även i Sverige en låglönesektor som låser in arbetskraft i en fattigdomsfälla och som likaså kommer att påverka lönebildningen på längre sikt i negativ mening.

Men är då fas 3 för ”jobb” egentligen. I vissa fall ska vi nog ta bort ” ” kring jobb då det handlar om undanträngande av det som skulle kunna vara reguljära jobb.

Undertecknad har fått i sin hand en av Arbetsförmedlingens hemligstämplade förteckningar på fas 3 anordnare. I detta fall från Norrköping och det kan vara intressant att titta lite närmare på förtecknade företag och organisationer.

Ett kafé erbjuder ”sysslor” och administrativt arbete; idrottsklubbar som HC Vita Hästen vill ha någon på kansliet, någon som sköter medlemsregistret och håller i aktiviteter för ungdomar; flera föreningar som Hjärt- och Lungsjuka vill ha en kanslist. En Johnny Nilsson vill ha fas 3:are som ”håller skogsmarker öppna för allmänheten”. En kulturmiljövårdsförening med namnet ”Yxskaftet” ska ha fas 3:are att bygga ett smidescentrum och ett museum!

Norrköpings kommun vill inte vara sämre utan vill ha fas 3:are inom vården, omsorgen, skola och förskola. En Per-Edward Andersson vill ha hjälp med sådden, vedhuggning, måleri och snickeriarbete! Sedan ska vi inte glömma att Arkivet för UFO-forskning vill ha en arkivarie.

Nu verkar hela fas 3 vara något som är hämtat ur det blå om man tror att det leder till fasta jobb, snarare är det väl så det verkar hämtat från Arkiv X och UFO-världens speedade konspirationsteorier.

Inte leder fas 3 till jobb, snarare till det motsatta – en arbetsmarknad utan rättigheter och löner som ingen kan leva på!

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Köp och läs:

Ny och uppdaterad upplaga!!

”Arbetarrörelsens kris – mellan reformism och marknadsliberalism” av Ingemar E. L. Göransson

Beställ den från Ord & Kulturs Förlag till förlagspris 150 kr (inkl. moms) plus porto.

För ytterligare information se här.

Maila din beställning till ordochkultur@telia.com

Riktiga jobb, tack!

Arbetslösheten plågar Sverige. Arbetslösheten har inte på något sätt knäckts av regeringen Reinfeldt. Inte nog med det, utförsäkrandet av människor från sjukförsäkringen fortsätter totalt empatibefriat allt medan ett närmast papegojeliknade upprepande av besvärjelsen ackompanjerar den entoniga musiken; ”arbetslinjen”.

Inget ljus i arbetsmarknadstunnel

Som om detta inte vore nog så visar sig att trots ”arbetslinjen” har förtidspensionerandet av ungdomar ökat med 50 procent än innan den nymodiga tolkningen av arbetslinjen som arbetsplikt infördes 2006 med den uttalade uppgiften att sätta de förtidspensionerade i arbete.

Det går inte att uppfatta regeringens arbetslinje på annat sätt än du SKA arbeta som upprepas med en närmast manisk envishet. Den lutheranska villfarelsen att ALLA oavsett hälsa, ålder eller annat ALLTID har en arbetsförmåga är hos ansvariga politiker permanentad.

Det är självklart att det finns tillfällen i livet då det inte går att arbeta på grund av sjukdom, ”fel”, ofullständig eller till och med inaktuell utbildning. Till dessa förhållanden måste vi förhålla oss. Vi måste acceptera att det ibland kan vara så. Istället för att tvinga ut människor som redan är drabbade i en otrygg tillvaro där de i slutändan inte klarar de för ögonblicket orimliga kraven på kunskap eller produktivitet.

I vart tillfälligt i väntan på att skaffa sig nödvändig kunskap eller tillfriskna. Ett samhälle med empati och medmänsklighet gör detta och gör det möjligt att återvända till arbetslivet. Ett förståndigt samhälle gör detta utifrån devisen att ALLA har RÄTT till arbete.

Nu går det inte så bra för regeringen och deras s.k. arbetsmarknadspolitik. AF själva har i en utredning konstaterat att coach-satsningen på det ”ringa” beloppet 2,5 miljard har gett i stort sett inget. Det enda jobb som kommit ur de dumheterna är de fakturor som fyller diverse olika skojares allt fetare intäktskonton.

Fas 3 interiörerna blir allt mer bisarra och uppenbarligen inte tål dagens ljus då AF själva beslutat att hemligstämpla vilka företag som utnyttjar geschäftet.

Kort sagt regeringens arbetsmarknadspolitik kostar skjortan och ger inget resultat. Detta samtidigt som det finns stora behov av yrkesutbildning och riktiga praktikplatser och inte minst lärlingsutbildning.

Nu gör inte den sittande regeringen helt om och låter förståndet råda utan följer sin ideologiska blockering och framhåller att de drabbade SKA arbeta. En fyrkantig uppfattning som påminner om vissa doktrinära postulat. En uppfattning som bygger på den fördomsfulla och uråldriga övertygelsen att arbetaren av naturen är lat och måste förmås till arbete.

 

“…går det inte så bra för regeringen och deras s.k. arbetsmarknadspolitik…”

 

Svenskt Näringsliv (SN) utredningsinstitut ”Studieförbundet Näringsliv och samhälle” (SNS) lade för en tid sedan fram det märkliga förslaget att det skall bli obligatoriskt för arbetslösa att tjäna i den offentliga sektorn. Detta skall ske mellan 20 till 35 timmar per vecka beroende hur länge det varit utanför arbetsmarknaden. Tackar de nej till det generösa erbjudandet får det konsekvenser, givetvis negativa, för a-kassa eller sjukersättning.

Vi kan tycka att det är märkligt att införa tvångsarbete av en regering som kallar sig liberal och än mer märkligt för förslaget måste innebära att SN och SNS anser det behövs fler händer och fötter inom offentlig sektor. Vad vore då mer naturligt än att använda de pengarna som nu skall användas till tvångsåtgärder till att anställa personal istället?!

Vi måste dock erkänna att förslaget ligger utan tvekan i linje med regeringens övriga politik vad det gäller arbetsmarknaden, men det gör den knappast bättre. Regeringens skyldighetspolitik visavi arbetslösa och sjuka kan knappast kallas modern i sin framtoning, utan snarare närmast hämtad från en annan tid.

Fas 3 har blivit regeringens första slag mot de drabbade i vägen mot den nymodiga formen av tvångsarbete. Fas 3 är inget annat än återinförandet tvångsarbetet för de fattigaste istället för utbildning och andra insatser för att skapa jobb.

På 1990-talet fanns det ett liknade inslag i arbetsmarknadspolitiken, de s.k. ALU-jobben. Från fackligt håll var kritiken hård och väl underbyggd. ALU kom att bli en åtgärd som trängde undan reguljära jobb från arbetsmarknaden då statens bidrag var så generösa att arbetsgivarna lockades att utnyttja detta. Tyvärr skedde det i viss omfattning inom arbetsrörelsens organisationer också. Det blev därför ett trovärdighetsproblem att använda sig av ALU i verksamheten samtidigt som man kritiserade åtgärden.

Jag menar; finns det behov av fler arbetande inom offentlig sektor så är det naturligt att staten tar fram dessa pengar inte till ALU, Fas3, coacher eller SNS hugskott utan till reguljära jobb som finns behov av. Reinfeldt har någon gång sagt att politikerna inte kan skapa jobb, men faktum är att politikernas uppdrag är att se till att behoven i samhället möts och då kan skattemedlen rätt använda skapa jobb.

Och som Reinfeldt och Borg brukar säga det ska vara riktiga jobb så varför lägga krut på dumheter som ALU en gång i tiden, Fas 3 och coacher nu eller i framtiden SNS galenskaper.

Vad som behövs förutom riktiga jobb är rehabilitering värd namnet, utbildning och detta utifrån övertygelsen att du har RÄTT till arbete och inte ett moralistiskt du SKA arbeta. Släpp de marknadsliberala skygglapparna som bygger på ett förakt för de som för ögonblicket får bära bördan av en marknadsfundamentalism som vägrar att se verkligheten.

När det privata näringslivet inte kan hålla arbetskraften med arbete så är det självklart att offentlig sektor måste få växa, behoven finns och pengarna likaså – det talar väl regeringens skattesänkningar sitt tydliga språk om.

Text och foto: Ingemar E.L. Göransson