Presskonferens med Göran Sarring

Bengt-Otto Ottosson – Göran Sarring och Robban Zetterberg

Jag gillar sommarteater. det är folkligt, det är oftast roligt och det är inte så pretentiöst som teater kan bli ibland.

Det man möts på presskonferensen är vatten eftersom den vattensjuka marken gör att betonggolvet släpper in vatten i stora mängder vilket det gör delar av teaterladan ät täckt av upp till en halv decimeter av vatten.

För tredje året i presenterar Göran Sarring och hans Norsholms Komediteater en pjäs av upplysningsmannen och pjäsförfattaren Ludvig Holberg. Valet för 2009 års produktion är den mindre kända ”Fransosen Hans Frandsen”. Som Göran Sarring påpekade på måndagens pressvisning är årets pjäs ett stycke med förvånansvärd aktualitet.

Handlingen i korthet handlar om den unge Hans Frandsen som återkommer till Köpenhamn efter att ha varit Paris under 15 veckor. Med har han nya idéer och vill introducera dessa, franskt mode och manér i den inskränkta Köpenhamnsmiljön.

Precis som alltid i Holbergs komedier så finns det motstånd mot förändringens vind och i detta fall är det Hans far och blivande svärfar. På frågan om varför välja just denna pjäs av Holberg svarade Göran Sarring.

Huvudrollsinnehaven Joel Almroth som fransosen

- Jag älskar den klassiska comedia de l´arte som Holberg i mycket representerar. Man skrattar med personerna inte åt dem.” Jean de fransoise ” som originalet heter har mycket att säga till dagens publik. Trots att den unge Hans kan uppfattas som löjlig så blir han den som man sympatiserar med när den förstockade omgivningen förfäras av alla nya tankar och idéer som huvudpersonens rollfigur står för.

- Jag vill inte “predika” för publiken, men gärna få den att fundera lite. Trots att pjäsen är nästan 300 år gammal så är den märkligt aktuell. De konservativa och bakåtsträvande gubbarna låter nästan som Sverigedemokrater i sin rädsla för “utländska” idéer, menar Sarring.

Sarring berättar också att biljettförsäljningen har gått väsentligt bättre i år med hittills 600-700 biljetter sålda vilket skall jämföras med förra årets totalpublik på 1600 personer. En stor av publiken kommer från Norsholms omgivning som alltmer upplever att Norsholms Komediteater är deras teater.

Premiär blir på torsdag den 23 juli och det blir 18 föreställningar under tre veckor fram till den 15 augusti då årets säsong är över. Därefter det är dags för båtklubben i Norsholm att få tillbaka sig båtskjul.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

Owe Thörnqvist, sommarteater och Duffy

80 år med Owe Thörnqvist

Den svenska rockens fader Owe Thörnqvist har precis fyllt 80 år och det har firats med en show i hemstaden Uppsala, ett nytt cd-släpp och igår var han med på “Allsång på Skansen”.

Att Thörnqvist verkligen har varit en banbrytare och med all rätt kan kallas den svenska rockens “originator” är ingen överdrift. Han var först med att göra rock & roll i Sverige och inte minst han var den förste som sjöng R & R på svenska. Detta 15 år före Pugh gjorde sin debut med “Ja, dä ä dä!”.

Den nya boxen “Boogieman” består av 8 Cd och en DVD. Allt som gjordes på “Metronome” men också på andra bolag finns med även om en del saknas som fanns på 1990 års “En box Owe” Boken är fantastiskt snygg med EP-omslag och massor av foton. Däremot hade det inte gjort något med en längre text än den som finns i boken. Det är Owe och hans musik värd!

Sommarteater i Norsholm

Sommar och teater hör ihop. Även i år har teatermannen Göran Sarring en produktion i Norsholm på sin improviserade teaterlokal (båtklubbens skjul!!). Det är en klassisk förväxlingskomedi av Ludvig Holberg “Fransosen Hans Frandsen”. Det finns väl ingen anledning att förra årets succé inte återupprepas i Norsholm.

Biljetter beställs direkt av Göran på www.sarring.se .

Vacker fotobok

Fotoböcker kan vara fantastiska med också ganska traditionella. De kräver att fotografen har något att säga. Inte bara vackra eller upprörande gör inte en bra fotobok.

En originell och på sitt sätt vacker är Michael Eastman “Vanishing America” (Rizzoli USA 2009). Boken är en orgie i försvinnande miljöer och en underbar känsla av övergivenhet och alienation i dessa på sitt sätt vackra men sorgliga bilder. Eastman har rest runt i USA och sökt upp miljöer som är på väg att försvinna. Här är gamla biografer och kyrkor, juke-joints i södern och gator från den amerikanska landsbygdens småstäder.

Bra platta med Duffy

Mycket av den musik som produceras idag är präglad av brist på idéer och tyvärr också brist på talang. I jakten på snabba vinster så blir kvaliteten därefter men också mindre utrymme för nya talanger. Det blir väldigt mycket Idol, Talang osv., men mindre av originalitet och som sagt talang.

Ett undantag är Duffy. Hon skriver bra låtar med stor integritet men hon har också det där extra som gör henne spännande. För några dagar fick jag tag i en inspelning från Berlin som tyska radion hade sänt från en klubb där hon hade uppträdde för ca ett år sedan. Plattan, “Duffy - Live at The Quasimodo” (ingen etikett) är givetvis helt inofficiell men den är riktigt bra. Den visar också på att Duffy har utvecklas sedan genombrottet. man får bara hoppas att det eviga turnerandet inte knäcker hennes kreativa ådra.