Coaching är bedrägeri och inget annat

Ser i tidningen att regeringen Reinfeldt tänker satsa ytterligare 350 miljoner på en av de största bedrägerihärvorna i svensk modern historia – dvs på coaching.

Sven-Erik Österberg (S) säger i Aftonbladet att det inte går att coacha in ungdomar med fullständiga betyg till jobb – de vill helt enkelt inget annat än ha jobb.

Hela coachingsinsatsen är ett stort bedrägeri och slöseri med pengar som skulle kunna användas till utbildning för de som har brister i sina betyg och ofullständigt gymnasium. Bättre vore också att satsa pengarna på praktik och lärlingsplatser.

Det är också lite märkligt att den arbetslöshet som enligt Reinfeldt härom veckan var en “synvilla” måste nu åtgärdas med 3.000.000.000 kr (3 miljarder) – så den måste vara en helvetes synvilla eller annars har Reinfeldt fått på sig läsglasögonen helt plötsligt.

En grabb i bekantskapskretsen har haft en coach efter han slutade på gymnasiet. De ringde från alla möjliga håll och erbjöd sina tjänster men till sist valde han ett väl etablerat företag i Linköping. De har ett gott rykte och han tänkte att här skulle han få hjälp att hitta ett jobb. Det hör till saken han har fullständigt gymnasiebetyg och en god grundläggande yrkesutbildning inom industrisektorn.

Grabben har varit på ett (1) möte med coachen och det enda som de gjort var att ha några synpunkter på hans CV – i övrigt har han fått sköta allt själv. Coachen har inte ens orkat ringa till arbetsgivare och förhöra sig hans möjligheter att få något av alla de jobb han sökt sedan han slutade i maj.

Nu börjar grabben på universitet istället och pluggar.

Frågan som är berättigad – är det rimligt att använda tusentals kronor till coaching när det innebär i princip inget utan bara kosmetik. Timpenningen blir 8.000 kr!! Det är i vart fall ingen arbetsmarknadspolitik – det är bedrägeri!

Text: Ingemar E. L. Göransson

Mörka moln på valhimmeln?

”Alliansen leder”, utropar SvD idag i braskande rubriker påminnande om krigsutbrotts tillkännagivande. Jo, SvD behöver något att glädja sig över med tanke på att ALLA andra siffror pekar på att regeringen Reinfeldt ligger riktigt illa till i opinionen.

Samtidigt har i vart fall jag varnat för att det inte var klart med en röd-grön seger i valet den 19 september.

Flera skäl finns för det. opinionsundersökningar är en sak – det verkliga röstandet är en annan. I opinionsundersökningar behöver man inte som tillfrågad ta ansvar för sin uppfattning utan det är bara att svara på frågan. Oftast är den också utformad så att den ger en ögonblicksbild inget annat. Sedan är urvalet hos de flesta institut så litet och bortfallet så stort att undersökningarna egentligen är bara till för att ledarskribenter och politiska kommentatorer ska ha något att göra.

Det finns också i årets val en annan ingrediens att ta hänsyn till som vi inte vet hur den slår. Hyfsat välavlönade LO-medlemmar har de facto fått lägre skatt, men till priset av svagare solidariskt präglat samhälle. Klyftorna har ökat och arbetslösheten är fortfarande skyhög där nästan en halv miljon går utan jobb. Skillnaden mellan storstäder och övriga landet har också ökat.

Hur påverkar detta, hur mycket kommer den egoistiske smådjävulen påverka valet när dessa löntagare som tjänat korsiktigt på Reinfeldts politik ska lägga sin röst. Kommer de att välja en mer solidarisk inriktning av politiken eller kommer de att välja egoismens politiska linje. Det vet vi inget om så därför kan man inte helt bortse ifrån demoskops undersökning även om Demoskops undersökningar brukar vara de som har sämst träffbild historiskt sett.

Men också hur kommer de som har straffats av högeralliansens politik agera i samband med valet. Kommer de att rösta över huvudtaget eller kommer de att rösta på missnöjespartier som SD. Vi vet inget om det, men det finns anledning att känna en oro för hur dessa fenomen kan påverka valet.

De röd-gröna måste ta egoismens och känslan av inte vara sedds påverkan på högsta allvar och visa på att alla i det långa loppet tjänar på ett samhälle som bygger på en mer solidarisk politik.

Om de tre partierna inte gör det så finns risken att opinionsundersökningarna säger en sak den 19 september och verkligheten avkunnar en annan dom den 20 september när rösterna är räknade.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson

New York, valdagen 3 november

Tisdag, New York

I dag är det valdag i bl.a. New York. Lokalval och val av guvernörer. Varje TV-kanal diskuterar om president Obama ska lyckas hålla sin ställning med tanke på at han de senaste dagarna har varnat för en dramatisk ökning av arbetslösheten.

Det är också slående hur media och partierna själva beskriver skillnaden i politik. Exempelvis New Jerseys guvernör Corzine beskylls för att ha orsakat krisen genom att ha höjt skatterna och delstatens fastighetskatter.

Koppling mellan höga skatter och hög arbetslöshet görs från republikanerna. Precis som hemma och precis lika oseriöst som när man hör det från borgerliga politiker i Sverige.

Hur som helst valet är viktigt för Obama, det är viktigt att politiskt för hans administration att hålla ställningarna även om det inte direkt påverkar utövandet av presidentämbetet.

Det är ett fint höstväder just nu i New York och TV uppmanar alla att gå och rösta. Inte bara i guvernörsvalen utan också alla lokalval till alla möjliga politiska församlingar som skolstyrelser osv.

Text och foto: Ingemar E. L. Göransson