Har Facebook en egen politisk agenda?

I går morse blev en god vän och välkänd anti-rasist blockerad av Facebook. Shawbo Elyasi fick sitt konto blockerat av Facebook. Orsaken skulle vara att hon hade brutit mot fb:s regler. Nu verkar det snarare som om Facebook har gett efter för påtryckningar från högerextremt håll och sympatisörer till sannolikt SD. Det Shadwo gjort var att publicera några satiriska bilder riktade mot SD. Bilder som är fria och kommit från andra anti-rasistiska sidor på Facebook!

Så mycket för yttrandefriheten som Facebook alltsom oftast hävdat har varit orsak varför man inte tagit bort rasistiska eller anti-demokratiska sidor.

Shadwo Elyasi har gjort sig känd på nätet som en benhård kritiker av rasister, främlingsfientlighet och fascister under en längre tid. Hon har fått ta emot hot, men fortsatt sin kritik och inte låtit sig tystas. Detta har givetvis stuckit i ögonen på dem kritiken träffat.

Samtidigt vimlar det av rasistiska, fascistanstungna och nazisympatiserande sidor på Facebook. En grupp har t o m varit riktad direkt mot Shadwo. Det är näst intill omöjligt att få bort dessa sidor som uppmanar till hets mot folkgrupp, våld mot utlandsfödda eller politiskt obekväma osv.

Frågan blir därför, och infinner sig naturligt; har Facebook en egen politisk agenda. Egna politiska sympatier efter det som hänt Shadwo Elyasi? Om så är fallet är det synnerligen allvarligt om världens största site av Facebooks karaktär har det.

Svaret på den frågan har vi ej fått ännu och Shadwo Elyasis sida är i skrivande stund fortfarande blockerad.

Text: Ingemar E. L. Göransson

Censur på S-bloggar?

Under Stalins epok så var kontrollen av kulturen minutiös. Den var stenhård och allt som kunde betraktas som ifrågasättande, subversivt eller inte i linje med de senaste påbuden från politbyrån som ett hot mot staten.

Inom arbetarrörelsen finns ett uttryck ”lågt i tak och nära till dörren”. Med det menas den tendens att den som är för självständig, för kreativ eller för ifrågasättande ofta fryses ut eller kastas ut i kylan. Många har fått uppleva detta, ofta helt oförskylt men inte desto mer oacceptabelt.

I dag fick jag reda på att en av Sveriges mest lästa bloggar och tillika socialdemokrat Rosemari Södergren och hennes prisade ”Kulturbloggen” uppenbarligen har stängts av från det socialdemokratiska nätverket S-bloggar. Orsaken skall vara enligt vad Södergren uppger på facebook att hon bloggar för mycket så det skall vara ”orättvist mot andra” och att hon inte bloggar ”partipolitiskt”.

Hur man ska tolka stolligheterna vete fasen. Kulturbloggen handlar ofta om kultur, självklart men kultur har alltid en politiskt grundstråk. När jag och Rosi intervjuade Nicky Wire från det brittiska rockbandet ”Manic Street Preachers” i Hultsfred 2007 så blev det ett samtal om musik och politik, hans uppväxt i skuggan av den stora kolgruvestrejken och Wires politiska värderingar.

På vilket sätt skulle det politiska samtalet på S-bloggar vara betjänta av likriktning och partipolitisk tystnad? S-bloggars positiva sida och styrka är dess bredd. Här finns allt från s.k. högersossar till vänstersossar, unga och gamla, ämnen allt från Enn Kokks roande synpunkter på lördagskrysset till närmast essäer i politiska ämnen.

En likriktning och en stalinistiskt influerad smakkontroll är obegriplig och oförenlig med socialdemokratins och reformismens grundsyn. Är det så att det sker en medveten utestängning av enskilda bloggare på S-bloggar på grund av ovan nämnda skäl så är det en skandal som skadar s-bloggar, socialdemokratin ända in i dess skäl.

Vet hut, tusenfalt hut och skäms S-bloggars ansvariga om detta stämmer. En trovärdig förklaring är det minsta man begära.

Text: Ingemar E. L. Göransson