Det har gått en vecka sedan bloggen fick några nya publiceringar. Orsaken har varit en välbehövlig semester (om den var välförtjänt må andra döma). Under den gångna veckan som också varit under rötmånadens höjdperiod har politiken legat i träda verkar det som men en del märkliga ting har hänt som så här efteråt och i backspegeln är värda att säga några ord om.
En sådan är förre arbetsmarknadsministern Littorin som har ansökt om ett avgångsvederlag efter att han själv har sagt upp sig. Orsaken känner vi alla och därmed behöver vi inte orda mer om det. Men tilltaget att skaffa sig egna regler som sker i den samhälliga eliten är motbjudande. Om metallaren, sjuksköterskan eller andra löntagare säger upp sig så får de automatiskt en karensperiod på minst 45 dagar och den ersättning de kan få är 680 kr om dagen vilket ger med den 80 % ersättningsnivå 14.960 före skatt i månaden.
Varför skall inte en avsutten arbetsmarknadsminister inte omfattas av samma system allra mest som han själv sagt upp sig och skulle med a-kassans nuvarande regler troligtvis ses som orsak till sin egen arbetslöshet. Nu begär han i stället 1,3 miljoner i avgångsvederlag. Tala dubbelmoral, ett regelverk för pöbeln och ett för överheten.
Apoteksavregleringen slår mot gamla och fattiga
Att det skulle bli problem när Apoteken avreglerades (läs privatiserades) varnade många för. PRO i Östergötland slår fast idag att för gamla och sjuka har det inneburit att de har problem att få tag i sin medicin då inte apotek kan få medicin från varandra – de är Gud bevars konkurrerande företag – så det blir att vänta en vecka eller så eller själv ge sig ut på stan och kolla om något apotek råkar ha den nödvändiga medicinen. Lika så att fattiga har nu svårare att få ta ut sin medicin på delbetalning vilket varit möjligt förut.
En annat uttalande som jag har regerat på är när Mona Sahlin i samband med att hennes bok ”Möjligheternas land” publicerades sa ungefär följande; för socialdemokraterna är det viktigt att möjliggöra arbetarnas möjlighet till klassresa, se även tidskriften Alla som LO gav ut tidigare. Begreppet klassresa har jag för mig först dök upp för ungefär 10-15 år sedan på DN:s kultursida. Begreppet som omhuldas av borgerliga skribenter har i sig en värdering i klassperspektiv.
För om man skall göra en resa så är det från något till något annat. I begreppet klassresa finns också en värdering från något till något bättre. Arbetarklassen skall med utbildning exempelvis göra en klassresa. Dvs. arbetarklassen är okunnig men med kunskap så kan den lyfta sig ur sin okunnighet. Jag vill påstå att denna omedvetna glidning, Sahlin menar väl inte tu tal om det, så finns en värdering av att arbetarens arbete är mindre värt än medelklassens.
Veckans gäsp 1: Pride
Veckans gäsp 2: opinions-undersökningar
Att lyssna på
Annat kanske mer glädjande, vad vet jag, är några av de plattor som har spelats i bilen under den gångna semesterveckan, se dem som ett tips om musik värd att lyssna på.
The Hub Caps ”3rd Base” (Enviken)
Vadstenas stolthet och Sverige bästa rock-a-billyband utan tvekan. En rökande färsk platta med genuin traditionell bonnrock som den fortfarande låter i USA:s lantliga sydstater och i Vadstena! Det är bandets tredje och i mitt tycke bästa platta. Perfekt för en sommarkväll ”cruising down the road!”
Sanna Carlstedt ”Ballerinan” (Satellite/Nacksving)
Ända sedan jag träffade Sanna första gången i mitten på 2000-talet har jag sagt att hon kommer att bli stor. Sanna har förmågan att skriva texter fotade i svensk verklighet och har den energi och utsrålning som behövs för att sticka ut i det ibland gråskimrande diset som svenska kvinnliga låtskrivare är i all sin ljuvlighet. Sanna är inte ljuvlig i den bemärkelsen, hon är stökig, högljudd och tar en helvetes massa plats. Sanna är en korsning mellan Janis Joplins attityd och röst samt har Cornelius Vreeswijklik diktarförmåga. ”Ballerinan” har tack vare Johan Johanssons insats blivit hennes bästa hittills!
The 13th Floor Elevators “Headstone – The Contact Sessions” (Charly)
De berömda två inspelningstillfällena i januari och februari 1966 som bandet gjorde innan kontraktet med IA var hemma. De hars edan dess legat i huvudsak arkiverade men nu nästan 45 år senare fått sin utgivning. Detta i form av en limiterad upplaga i några få 1000 ex. Brilliant precis som vanligt när det gäller Elevators. Den som vill få tag i den bör skynda på för upplagan skall vara på upphällningen enligt uppgift på bolaget hemsida.
Text och foto: Ingemar E. L. Göransson
